Vad är det för märklig trend inom svensk journalistik att varenda människa som råkar förekomma i en nyhetsartikel tydligen måste skicka in en selfie?
Läser den här artikeln om en 11-årig flicka som fått svåra brännskador av en squishy:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/j0MnWw/elinor-11-fick-svara-brannskador-av-squishy
Allvarlig händelse. Bilder på brännskadorna – relevant. Bild på leksaken – relevant. Information om vad som hänt och hur produkten fungerar – relevant.
Och så mitt i allt: PANG. En helt vanlig selfie på mamman.
Varför?
Vad tillför den journalistiskt? Behöver jag veta hur mamman ser ut för att förstå att hennes dotter har bränt sig? Sitter journalisten och avslutar intervjun med: ”Tack så mycket, och du kan inte skicka över en snygg selfie på dig själv också?”
Det här är långt ifrån första gången man ser det. Någon blir lurad på Blocket – selfie. Någons unge råkar illa ut – selfie. Någon är förbannad på kommunen – selfie. Någons paket kom inte fram – ställ dig framför kameran och se bekymrad ut.
Har svensk kvällspress fått för sig att vi inte längre klarar av att läsa en artikel utan att samtidigt få se ansiktet på varenda människa som citeras?
Är det redaktionerna som aktivt ber om dessa bilder eftersom ansikten genererar mer engagemang, eller är det människor själva som gärna skickar med ett litet pressfoto när de kontaktar tidningen?
När och varför blev ”här är personen som tycker något” en obligatorisk del av svensk nyhetsjournalistik?