Med anledning av valutgången:
Utomeuropeiska invandrare var tungan på vågen som gav det rödgröna blocket valvinsten. Åtminstone sade SvT-s "ValU" så på valnatten.
Bara 2 av 3 utomeuropeiska invandrare arbetar över huvud taget, och de som arbetar har en genomsnittlig inkomst på ca 25.000:-/månad.
Av de som är inrikes födda arbetar ca 85%, och de har en genomsnittlig inkomst på ca 45.000:-/månad.
Det är alltså en ganska stor skillnad, och då skall man ändå komma ihåg att i siffran "inrikes födda" räknas även med 2:a generationen av utanförskapsområdenas befolkning.
Det finns förstås fler parametrar att ta hänsyn till: De icke arbetande kostar en hel del eftersom de uppbär bidrag av olika slag, de arbetande står för 100% av arbetsgivaravgifterna (vilket ju är en större del av statsfinanserna än t.ex. löneskatten), de som tjänar mer (vitt eller svart) konsumerar mer och bidrar därmed mer till högre moms-intäkter och jobbskapande etc. Men låt oss ta arbetsgrad och inkomst som en måttstock.
Antag att fjällen skulle falla från de arbetandes ögon. Dvs att de närande tröttnar på att försörja de tärande. Att någon rörelse, politisk eller annan, skulle förmå svensken att "skattestrejka", dvs jobba mindre, konsumera mindre, köra bil mindre, äta ute mindre, etc.
Alltså: Att de skulle börja leva så som Miljöpartiet en gång förespråkade; ett mer anspråkslöst och miljvänligt liv utan ambition om en ständig tillväxt eller en "välfärdsstat" som bara tycks gynna de som inte vill bidra.
Och att facken faktiskt skulle få igenom kortare arbetstid eller till och med medborgarlön.
Politikerna skulle förstås få panik! Mindre pengar att fördela, mindre behov av "reformer" och politiker över huvud taget. Det fanns bara pengar nog att ta hand om det nödvändiga: Fixa hålen i gatan, hålla äldreboendena igång, utbilda de barn som dyker upp i skolan utan att ödsla resurser på de som inte är motiverade eller kapabla, se till att sjukvården fungerar på en grundläggande nivå och låta privata sjukförsäkringar finansiera resten.
Min fundering är: Vad skulle de tärande göra i ett sådant läge?
- Skaffa sig ett jobb och se till att ungarna får en utbildning?
- Flytta till sina hemländer?
- Låta Saudi och andra mecenater finansiera en övergång till Sharia?
- Starta kravaller och råna vanligt folk på allt dom har? (Och när det är klart: Vad gör skulle man göra därefter?)
Kort sagt: Skulle de närande kunna sluta finansiera de tärande och ändå ha livet i behåll? Eller skulle det till och med kunna bli ett bättre samhälle av det, där alla tvingades bidra? Där. "integration" blev en överlevnadsfråga och konflikter mellan olika grupper upphörde?
Är det kanske så att uppdelningen mellan "vi" och "dom" är själva livsluften i politiken, något som partierna uppmuntrar och är beroende av?
Utomeuropeiska invandrare var tungan på vågen som gav det rödgröna blocket valvinsten. Åtminstone sade SvT-s "ValU" så på valnatten.
Bara 2 av 3 utomeuropeiska invandrare arbetar över huvud taget, och de som arbetar har en genomsnittlig inkomst på ca 25.000:-/månad.
Av de som är inrikes födda arbetar ca 85%, och de har en genomsnittlig inkomst på ca 45.000:-/månad.
Det är alltså en ganska stor skillnad, och då skall man ändå komma ihåg att i siffran "inrikes födda" räknas även med 2:a generationen av utanförskapsområdenas befolkning.
Det finns förstås fler parametrar att ta hänsyn till: De icke arbetande kostar en hel del eftersom de uppbär bidrag av olika slag, de arbetande står för 100% av arbetsgivaravgifterna (vilket ju är en större del av statsfinanserna än t.ex. löneskatten), de som tjänar mer (vitt eller svart) konsumerar mer och bidrar därmed mer till högre moms-intäkter och jobbskapande etc. Men låt oss ta arbetsgrad och inkomst som en måttstock.
Antag att fjällen skulle falla från de arbetandes ögon. Dvs att de närande tröttnar på att försörja de tärande. Att någon rörelse, politisk eller annan, skulle förmå svensken att "skattestrejka", dvs jobba mindre, konsumera mindre, köra bil mindre, äta ute mindre, etc.
Alltså: Att de skulle börja leva så som Miljöpartiet en gång förespråkade; ett mer anspråkslöst och miljvänligt liv utan ambition om en ständig tillväxt eller en "välfärdsstat" som bara tycks gynna de som inte vill bidra.
Och att facken faktiskt skulle få igenom kortare arbetstid eller till och med medborgarlön.
Politikerna skulle förstås få panik! Mindre pengar att fördela, mindre behov av "reformer" och politiker över huvud taget. Det fanns bara pengar nog att ta hand om det nödvändiga: Fixa hålen i gatan, hålla äldreboendena igång, utbilda de barn som dyker upp i skolan utan att ödsla resurser på de som inte är motiverade eller kapabla, se till att sjukvården fungerar på en grundläggande nivå och låta privata sjukförsäkringar finansiera resten.
Min fundering är: Vad skulle de tärande göra i ett sådant läge?
- Skaffa sig ett jobb och se till att ungarna får en utbildning?
- Flytta till sina hemländer?
- Låta Saudi och andra mecenater finansiera en övergång till Sharia?
- Starta kravaller och råna vanligt folk på allt dom har? (Och när det är klart: Vad gör skulle man göra därefter?)
Kort sagt: Skulle de närande kunna sluta finansiera de tärande och ändå ha livet i behåll? Eller skulle det till och med kunna bli ett bättre samhälle av det, där alla tvingades bidra? Där. "integration" blev en överlevnadsfråga och konflikter mellan olika grupper upphörde?
Är det kanske så att uppdelningen mellan "vi" och "dom" är själva livsluften i politiken, något som partierna uppmuntrar och är beroende av?
__________________
Senast redigerad av HenAnnan 2026-09-19 kl. 07:57.
Senast redigerad av HenAnnan 2026-09-19 kl. 07:57.
