Tänkte berätta om en trevlig upplevelse jag var med om för sisådär 8-9 år sedan.
Under den här perioden hade jag börjat testa candyflip och det här utspelade sig under ett sånt experiment, eventuellt det första.
Eftersom det är länge sen och LSD-styrka är ett väldigt osäkert kort blir det här en ganska grov gissning men jag skulle säga att jag började med ca 250-300 mikrogram LSD (bör ha tagit 1,5 lapp av något jag tror såldes som 200 mikrogram) och efter ungefär 45-60 minuter, precis när jag började känna av det första fnisset och mungiporna åkte upp så svalde jag en kapsel med omkring 80-100 milligram MDMA.
Observera att jag inte var någon nybörjare, skulle absolut inte rekommendera den doseringen för någon som ska prova på psykedelika för första gången. Det var runt trettionde LSD-trippen för min del.
Den här specifika episoden inträffade uppskattningsvis 2 timmar in i själva trippen, dvs 3 timmar efter intag.
Jag satt i min fåtölj och blundade, hade ingen musik på utan satt bara och njöt av de trevliga "brrrrrrrwwwawawawawawawaa" som hjärnan producerar när man trippar i tystnad.
Genom fönstret i vardagsrummet lyste solen in och träffade mig i ansiktet där jag satt och blundade, vilket gav en otroligt skön känsla av ljus och värme med det röda ljuset som blir när man blundar och har ansiktet mot solen.
Jag satt bakåtlutad med huvudet mot ryggstödet och var helt avslappnad, och kände hur jag släppte greppet om den fysiska verkligheten. Fåtöljen försvann från mina sinnesintryck och det röda ljuset blev istället vitt. Det var som om jag helt enkelt förlorade kontakten med min fysiska kropp och befann mig i ett tillstånd av rent ljus, ren energi kan man säga.
Under tiden det här pågick var "Helge" helt borta från den jordiska världen, och jag tänkte först i efterhand att det var något som skulle kunna betraktas som "himmelriket" i den kristna traditionen - en plats helt utan sorger, problem eller obekvämlighet på något sätt.
Jag vet inte hur länge det pågick men kanske ett par minuter, innan något fick mig att återvända. Det fanns inga tankar under tiden utan ren känsla av energi, lugn, "oneness", trygghet och glädje.
Som ni förstår var det här en oerhört positiv upplevelse, något av det bästa jag varit med om (ironiskt nog, eftersom det samtidigt inte kändes som om "jag" var med om det alls).
En intressant sidogrej som jag kan nämna är att kombinationen LSD och MDMA även fick mig att minnas flera små episoder från tidiga barndomen, ca 4-årsåldern, som jag helt hade glömt bort tidigare, och fick insikter som jag tidigare inte kunnat eller velat se, t.ex. att en kompis hade en pappa som antagligen var alkoholist. Jag kan verkligen föreställa mig hur kraftfullt MDMA-assisterad terapi kan vara, vilket också visas i många studier på ämnet. Men det var ett sidospår.
Under den här perioden hade jag börjat testa candyflip och det här utspelade sig under ett sånt experiment, eventuellt det första.
Eftersom det är länge sen och LSD-styrka är ett väldigt osäkert kort blir det här en ganska grov gissning men jag skulle säga att jag började med ca 250-300 mikrogram LSD (bör ha tagit 1,5 lapp av något jag tror såldes som 200 mikrogram) och efter ungefär 45-60 minuter, precis när jag började känna av det första fnisset och mungiporna åkte upp så svalde jag en kapsel med omkring 80-100 milligram MDMA.
Observera att jag inte var någon nybörjare, skulle absolut inte rekommendera den doseringen för någon som ska prova på psykedelika för första gången. Det var runt trettionde LSD-trippen för min del.
Den här specifika episoden inträffade uppskattningsvis 2 timmar in i själva trippen, dvs 3 timmar efter intag.
Jag satt i min fåtölj och blundade, hade ingen musik på utan satt bara och njöt av de trevliga "brrrrrrrwwwawawawawawawaa" som hjärnan producerar när man trippar i tystnad.
Genom fönstret i vardagsrummet lyste solen in och träffade mig i ansiktet där jag satt och blundade, vilket gav en otroligt skön känsla av ljus och värme med det röda ljuset som blir när man blundar och har ansiktet mot solen.
Jag satt bakåtlutad med huvudet mot ryggstödet och var helt avslappnad, och kände hur jag släppte greppet om den fysiska verkligheten. Fåtöljen försvann från mina sinnesintryck och det röda ljuset blev istället vitt. Det var som om jag helt enkelt förlorade kontakten med min fysiska kropp och befann mig i ett tillstånd av rent ljus, ren energi kan man säga.
Under tiden det här pågick var "Helge" helt borta från den jordiska världen, och jag tänkte först i efterhand att det var något som skulle kunna betraktas som "himmelriket" i den kristna traditionen - en plats helt utan sorger, problem eller obekvämlighet på något sätt.
Jag vet inte hur länge det pågick men kanske ett par minuter, innan något fick mig att återvända. Det fanns inga tankar under tiden utan ren känsla av energi, lugn, "oneness", trygghet och glädje.
Som ni förstår var det här en oerhört positiv upplevelse, något av det bästa jag varit med om (ironiskt nog, eftersom det samtidigt inte kändes som om "jag" var med om det alls).
En intressant sidogrej som jag kan nämna är att kombinationen LSD och MDMA även fick mig att minnas flera små episoder från tidiga barndomen, ca 4-årsåldern, som jag helt hade glömt bort tidigare, och fick insikter som jag tidigare inte kunnat eller velat se, t.ex. att en kompis hade en pappa som antagligen var alkoholist. Jag kan verkligen föreställa mig hur kraftfullt MDMA-assisterad terapi kan vara, vilket också visas i många studier på ämnet. Men det var ett sidospår.
