Efter att ha fått det bekräftat att det jag trodde var kärlek var något helt annat, så vill jag ställa frågan vad är kärlek?
Om man inte gillar en person villkorslöst och är inte alltid ärlig/trogen. Varför skulle man då vara med en sådan person? Jag ser det varje dag nu och har till o med fått det bekräftat av många människor.
Relationer är alltså mer av ett kontrakt mellan två personer för att leva med bättre ekonomi och kunde hjälpa till på dom saker man är bra på. Inte alltså för att man tycker personen är söt, rolig, delar intressen eller mål i livet. Det finns inte heller något krav på att eran relationen ska vara bådas första. För mig själv hade det varit självklart att man har en person tills man dör, men nu förstår jag att det handlar om att personen i fråga inte erbjöd allt man ville ha.
Jag har växt upp hela livet (20-års åldern) och trott att man älskade varandra varje dag tills livet tog slut. Där det inte spelar någon roll vad som kommer i vägen.
Hur ska då jag kunna ”rewire” min hjärna som mest tänkt emotionellt. Till att se relationer mer som ett business oppurtunity? Är det hollywood filmer som gjort det ”romantiskt”? För ett giftemål har rättsliga processer till sig, men själva cermonin firas ju av någon anledning? Är det för att lura barnen som fortfarande inte förstår pengar?
Nej detta är ej ett troll inlägg, jag är autistisk. Har känt mig så djävulskt ledsen över att ha förstått att ingen människa egentligen gillar någon. Man har varandra kvar i livet för man gynnas av den andra personen på ett egoistiskt sätt. Hur ska man ens bli glad och gå vidare när man växt upp med en sak man trodde var sann, men nu kraschade hela världen framför en?
Om man inte gillar en person villkorslöst och är inte alltid ärlig/trogen. Varför skulle man då vara med en sådan person? Jag ser det varje dag nu och har till o med fått det bekräftat av många människor.
Relationer är alltså mer av ett kontrakt mellan två personer för att leva med bättre ekonomi och kunde hjälpa till på dom saker man är bra på. Inte alltså för att man tycker personen är söt, rolig, delar intressen eller mål i livet. Det finns inte heller något krav på att eran relationen ska vara bådas första. För mig själv hade det varit självklart att man har en person tills man dör, men nu förstår jag att det handlar om att personen i fråga inte erbjöd allt man ville ha.
Jag har växt upp hela livet (20-års åldern) och trott att man älskade varandra varje dag tills livet tog slut. Där det inte spelar någon roll vad som kommer i vägen.
Hur ska då jag kunna ”rewire” min hjärna som mest tänkt emotionellt. Till att se relationer mer som ett business oppurtunity? Är det hollywood filmer som gjort det ”romantiskt”? För ett giftemål har rättsliga processer till sig, men själva cermonin firas ju av någon anledning? Är det för att lura barnen som fortfarande inte förstår pengar?
Nej detta är ej ett troll inlägg, jag är autistisk. Har känt mig så djävulskt ledsen över att ha förstått att ingen människa egentligen gillar någon. Man har varandra kvar i livet för man gynnas av den andra personen på ett egoistiskt sätt. Hur ska man ens bli glad och gå vidare när man växt upp med en sak man trodde var sann, men nu kraschade hela världen framför en?