Citat:
Ursprungligen postat av
SoulOfSophia
Hm, intressant. Du är nog inne på nåt rätt spår.
Men bildning som du beskriver i detta sammanhang kan låta likt intelligens (förmågan att abstrahera), så hur skulle du skilja du dessa åt, bildning och intelligens?
Jag tror att man behöver skilja mellan intelligens som förmåga och bildning som en form av orientering i tillvaron.
Intelligens kan vara förmågan att se mönster, lösa problem och dra slutsatser. Men bildning är kanske snarare förmågan att förstå vad det är man ser, varför det spelar roll och hur det förhåller sig till något större. En intelligent människa kan förstå ett resonemang mycket snabbt utan att för den skull ha någon större bildning. På samma sätt kan en bildad människa sakna den snabbhet eller skärpa som vi normalt förknippar med intelligens.
Bildning är därför inte bara mängden kunskap man besitter. Det är en relation till kunskapen. Man börjar se samband mellan historia, filosofi, litteratur, vetenskap och det egna livet. Kunskapen blir inte längre en samling fakta utan ett slags inre landskap.
Man skulle nästan kunna säga att intelligensen frågar: ”Hur hänger detta ihop?” medan bildningen också frågar: ”Vad betyder det att det hänger ihop på just detta sätt?”
I den meningen är bildning kanske mindre en egenskap än en livslång process. Man blir aldrig färdigbildad, eftersom varje ny insikt förändrar hur de tidigare insikterna framträder.