Slår hål på myten om värnplikt: Gör dig inte till bättre människa

Man blir inte mobbad så länge man inte gör sig till den mobbade.

Sluta tro att du är bättre och finare än andra.

Lumpen, i gamla tider, var en sorts generell uppfostran, och var av värde för många, men naturligtvis inte alla. Den största gruppen vpl var det ju förmodligen inget större fel på, men det fanns några som behövde en kombination av visst tvång och att blev konsekvenser om man inte kunde samarbeta.

Däremot bortser ju många från att det uppstod en mix mellan samhällsklasser, en mix mellan personligheter, fritidsintressen och förmågor. Lägger vi till att man tvingades samman med människor man inte skulle arbetat eller umgåtts med annars så innebar "lumpen" en tid där man kunde bilda sig nya uppfattningar runt främmande människor.

När man är 60 (typ) är ju kollegorna troligen helt färdigväxta och den påverkan "lumpen" haft lär inte märkas. Men tidigare kan man se det: I mitt arbete med unga vuxna visade det sig genomgående att de som hade litet lättare att lösa förelagda uppgifter (alla var likvärda avseende mätbara kunskaper) vanligen hade arbetslivserfarenhet ELLER en genomförd värnplikt.

Lumpen under kalla kriget var fostrande. Gjorde man fel fick det konsekvenser. Det var typ bara samhällsfarliga personer under kalla kriget som inte fick göra lumpen då, som typ kommunister och andra sinnessjuka människor.

Till och med Lasermannen fick göra lumpen. Men som samhället ser ut i dag är det kanske direkt olämpligt att ge Muhammed en utbildning i hur en AK4 fungerar och hur man spränger en bro. Utan man måste nog gallra hårdare kring vem som ska ha den kunskapen. Muslimer kommer fly landet som råttor om ryssen kommer, precis som de en gång i tiden gjorde med sina hemländer, utan det blir vi svenskar som får försvara vårt land.

Intressant - men sant?

Jag började med att läsa artikeln, som inleder med att retoriskt fråga huruvida värnplikt skulle göra dig till en bättre människa. Därefter följer i artikeln två självskattningar av personer som genomför värnplikt. Självskattningarna är frikopplade från det rapporten diskuterar.

Jag läste sedan sammanfattningen av rapporten, och laddade sedan ner rapporten och läste den i sin helhet.

Det artikeln säger motsvaras inte av vad rapporten visar på. Till att börja med är det en litteraturöversikt och inget annat, och totalt har man läst 12 studier och i översikten nyttjat och resonerat kring resultaten av 7. Det är alltså en sammanfattning av resultaten av sju tidigare genomförda studier. Man skulle kanske kunna kalla det för en kvalitativ metastudie, eftersom man ändå för diskussion utifrån studiernas uppenbara skillnader i resultat, snarare än att fokusera på spridningen av resultat. Notera att litteraturöversikten inte har för avsikt att tillföra nya eller egna resultat, och det här är väl beskrivet.

De sju påståenden (alltså vad tidigare forskning kunnat visa) som översikten diskuterar är:
-Värnplikt har ingen tydlig effekt på kriminalitet bland ungdomar utan kriminell bakgrund. För ungdomsbrottslingar minskar risken för egendomsbrott men inte för våldsbrott.
-Värnplikt har inga tydliga effekter på samhällsengagemang.
-Värnplikt har ingen tydlig effekt på kriminalitet. Vissa indikationer på minskad risk för missbruk.
-Minskad risk för missbruk. Effekten avtar över tid.
-Ökad risk för olika former av kriminalitet. Effekten drivs framför allt av individer med kriminell bakgrund och från hushåll med låg socioekonomisk status.
-Värnplikt har inga tydliga effekter på medborgerliga attityder och värderingar, med undantag för en ökning i politiskt intresse.
-Värnplikt har ingen tydlig effekt på kriminalitet. Gäller både för ungdomar med, och utan, kriminell bakgrund.

Fem av sju resultat syftar till kriminalitet och missbruk, medan endast två av sju syftar till samhällsengagemang och medborgerliga attityder, varav endast ett av resultaten syftar till det artikeln tar upp (om än på ett sätt som jag misstänker är resultatet av vad rapportförfattaren sagt, men som artikelförfattaren använder som någon form av återgivning av rapportens innehåll, eftersom svaren från de två värnpliktiga tyder på att att artikelförfattaren inte förstått vad rapporten visar).

Rapportens tydliga budskap är att man inte ska blanda in presumptiva eller spekulativa positiva bieffekter av värnplikt för att motivera värnplikten i sig. Värnpliktens grundsyfte duger gott som motivation.

Rapporten berör heller inte någon form av anekdotisk bevisföring gällande ökad förståelse för det egna ansvaret.

Bättre och bättre, vet jag inte.

Men visst kom man i kontakt med saker och ting man aldrig skulle stött på annars, så helt galet var det nog inte.

Jag fick ett uppvaknande när jag läste på högskolan: Jobbade 10år innan jag började plugga samt han med värnplikten.
Men det jag såg var att de pojkar som genomfört värnplikten var betydligt mognare, kunde samarbeta lättare jämfört med de som inte genomfört värnplikten(Det här var i mitten av 90talet så det var ca. hälften som genomgick värnplikt). Nu vet jag inte om det enbart värnplikten eller om det var det året de fått efter gymnasiet. Men det var en stor skillnad på de som kom direkt från gymnasiet jämfört med de som genomföra ett drygt halvår i militärmakten.
Sen kan jag bara relatera till min egen värnplikt, var vissa som aldrig övernattat utan föräldrar eller tagit nåt ansvar alls själva som utbildades tillsammans med oss andra, vissa växte rejält och lärde sig en del nyttiga saker som att laga mat sköta sin hygien och kläder samt dricka öl och umgås som vuxna.
Sen själva militärutbildningen vet jag inte om den gav så mycket.

TS valde att citatet
vilket inte på något sätt stödjer rubrikens påstående att värnplikten inte gör dig till en bättre människa.

Givet trådstart och rubrik kan vi endast konstatera att det inte har visats att man blir en mer ansvarsfull medborgare av värnplikt. Det har dock inte heller visats vara fel.
Vi vet helt enkelt inte.

Problemet med den sista (av mig fetade) frågan är ju att man bara får svar på den om det blir krig.

Målet med värnplikten är inte att man ska "växa upp" utan målet är att man ska bli duktig inom sin tjänst som behövs för att försvara Sverige mot väpnat angrepp. Tillräckligt många välutbildade medför en tröskeleffekt så att en angripare behöver kalkylera med större egna förluster.

Många har en tjänst som medför att de får kunskap för det civila livet. Exempelvis så får man en bra sjukvårdsutbildning som omgivningen kan få nytta vid en trafikolycka. Andra utbildningar kan vara lastbilskörkort, mekaniker, IT och liknande som man kan ha nytta av och som kan leda till civiltarbete i framtiden.

Jag tänker ungefär att lumpen på många sätt kan vara en upplevelse som kan beskrivas som nyttig, kul, intressant, lärorik, givande, utmanande och utvecklande o.s.v. för den enskilda individen, UTAN att det på det stora hela går att mäta hur mycket bättre som medborgare du blir. Du kanske blir en någon procent bättre människa? Kanske….? Men det är väl som studien visar inte riktigt mätbart, och det är väl poängen liksom? Det är först om det blir krig som det blir mätbart

Så fort ämnet diskuteras så blir det personligt för så många, och man kan plötsligt inte se helheten. Många utgår från att eftersom JAG SJÄLV minsann var PB på Kustjägarna 1986/87 och genomgick en enorm personlighetsutveckling, eller trivdes så bra som KB-elev att jag gick vidare som reservofficer och har haft nytta av det i min karriär, så skulle erfarenheten vara lika för alla tusentals, ja en gång i tiden tiotusentals värnpliktiga som mest led av tristess och längtade hem större delen av tiden. Den sortens trångsynthet förvånar faktiskt en del..

Det går ju faktiskt att tänka att många ur den där tiondelen eller vad det kan vara av alla värnpliktiga. Alla tolkar, telekrigsbefäl, jägare och KB-värnpliktiga m.fl. i det gamla invasionsförsvaret faktiskt hade hittat nåt utvecklande i livet alldeles oavsett om nu gjort lumpen eller inte, eftersom de ofta var handplockade bland just högpresterande unga människor?

Det där är intressant. Givetvis (det skrev jag ju) spelade värnplikten ingen större personlig roll för flertalet, eftersom de var välanpassade och "alldeles normala". Men det som var unikt och annorlunda var ju mixen, där man mötte unga människor man aldrig skulle interagerat med annars.

Men att ett års (ge och ta, det har ju varierat) TRÄNING i formbar ålder spelar ju roll. Min uppfattning är att det man har med sig, oavsett om man blir en "bättre människa" är förmågan att samarbeta. Den är väl inte tagen helt ur luften, efter ca 20 års arbete med unga vuxna i krävande utbildning. Notera att vi observerade två framgångsfaktorer (ja, vi höll koll), arbete eller värnplikt.

Men att mäta om så är fallet generellt är ju alldeles märkvärdigt svårt. Dels därför att i gamla tider (när "alla" gjorde värnplikt") var det ovanligt med kvinnor i militär värnplikt, idag är fördelningen mellan könen jämnare. Samtidigt är urvalet ännu mer snedvridet, eftersom värnplikten varit vilande och de som tagits ut för GU varit motiverade OCH lämpade.

Beror väl på

Tror inte jag blev en bättre människa totalt
Men lite mindre gnällig tror jag att jag blev och fortfarande är.
Men bättre människa, nja