Premissen för den här tråden är följande:
Tidö-regering med M + KD + L + SD är omöjlig. Mandaten saknas.
”Rödgröna laget”-regering ledd av S i koalition med V + C + MP är politiskt omöjlig. Mandaten räcker till men röda linjer mellan C och V och mellan S och V skapar låsningar som inte går att bryta. Majoriteten är skör och det räcker med att två nya V-ledamöter också har skrivit kärleksbrev till Hamasterrorister för att sätta hela samarbetet på spel.
Ebba Buschs subtila förslag om ett samarbete vänsterut som skulle förena S + C + KD + MP håller inte. Mandaten saknas.
S som ensam regeringsbildare i minoritet med s.k. hoppande majoriteter finns det ingen som önskar förutom S själva.
Alla partier (utom möjligtvis C) vill undvika extra val. Väljarna har uttryckt sin vilja i valet och nu är det upp till partierna att lösa regeringsfrågan.
Röda linjer i regeringsfrågan: alla partier utom MP mot V, rödgröna partierna mot SD, M och S mot varandra (utom i händelse av krig).
Kvittningssystemet i riksdagen är satt ur spel tack vare SD:s fantastiska politiska fingertoppskänsla. Det innebär att den nya regeringen riskerar att förlora viktiga voteringar p.g.a. sjukfrånvaro eller att någon ledamot är strandsatt på en flygplats, osv. Marginalen kommer spela en avgörande roll i den inkommande riksdagen.
________________________
Givet detta, hur kan regeringsbildningen lösas? Vi diskuterar kreativa och konstruktiva förslag. Ange gärna hur du röstade i valet. Utgå från fakta, d.v.s. valresultatet. Jag är allmänborgerlig väljare som röstade L i riksdagsvalet
Jag har ett par idéer:
Alliansen 3.0
Den främsta möjligheten jag ser är alternativet det surrats mycket kring, d.v.s. SD lägger sig platt och släpper igenom en minoritetskoalition bestående av M + C + KD + L som alltså uppnår majoritet med hjälp av SD som passiv partner. SD:s incitament här är att detta är det bästa alternativet för att förhindra en extrem woke-sväng i migrationspolitiken. Som bäst innebär detta för SD att asylnivåerna fryses på nuvarande nivå samt att man får några icke-kontroversiella köttben för SD:s bas, t.ex. tandvårdsreform, och mindre drakoniska åtgärder för arbetslösa och utförsäkrade.
C skulle behöva backa på kärnkraft.
Tidö skulle behöva backa på reduktionsplikten och den gröna omställningen.
M+KD+L-regeringen skulle kunna ge både C och SD saftigt köttben i form av expansiv landsbygdspolitik.
Analys:
SD är tillsynes den stora förloraren men lösningen är även en möjlighet för dem att stöpa om sig till ett parti som driver en politik med utgångspunkt i glesbygdsfrågor snarare än invandringsmotstånd. Latmasken JÅ skulle kunna ligga på soffan då Alliansen 3.0 skulle ha en god marginal till oppositionen. SD kan ta äran för framgångar men samtidigt bedriva nästa valkampanj som oppositionsparti. SD behåller den blågula ledartröjan: de tar en för laget, en stor uppoffring för att värna landet som sannolikt skulle löna sig i framtiden.
M gynnas mest trots att Kristerssons Tidö-projekt havererade. Lösningen här är att Kristersson accepterar förlusten och avgår och att en ny partiledare tillträder för att genomföra Alliansen 3.0. Gunnar Strömmer ligger nära till hands, men det finns även kompetenta lokalpolitiker och näringslivsprofiler som skulle vara lämpliga ledare i detta exceptionella läge. C gick till val på MA som sin statsministerkandidat så att byta ut UK som är så nära förknippad men att släppa in SD i värmen är ett rimligt pris för M att betala. Jag tror många moderater gladeligen skulle byta ut UK imorgon då han ses som en belastning med sitt bisarra äktenskap och skumma vänskapskorruption.
KD och L skulle gå stärkta ur detta. Bägge har offrat mycket för Tidö och har inte åtnjutit belöningen de förtjänar.
Risk: SD är känslostyrda snöflingor vilket gör dem oberäkneliga.
Detta skulle bli en extremt stark regering i en skakig tid. Kompromissen för att förena SD och C kan bli en succé om man lyckas genomföra kännbara förbättringar för landsbygden i tid till nästa val.
Den borgerliga mitten
Detta alternativ bygger på ett scenario där C verkligen menade allvar med att UK inte är deras statsministerkandidat.
Minoritetsregering bestående av C + KD + L, ledd av C eller KD. Stödpartier: M (aktiv), SD (passiv).
Alternativets styrka är att det kan regera på en borgerlig budget. C och svenskt näringsliv är de stora vinnarna. KD och L får guldsits.
Analys:
Sverige behöver fler kandidater till rollen som statsbärande parti. Detta är en reel möjlighet att marginalisera S eftersom det bäddar för en framtid med fyra statsministerkandidater (S, borgerlig mitt, M och SD).
SD samma som i alternativet Alliansen 3.0 ovan.
M är den stora förloraren. Frågan är om de hellre går till extra val trots att alternativet i den borgerliga mitten bedriver borgerlig politik. Alternativet skapar en möjlighet för framväxten av ett äkta konservativt borgerligt parti: M. SD är trots allt egentligen bonniga sossar som inte gillar invandrare, inte det konservativa partiet för societeten.
Detta skulle kunna lägga grunden för framtida valsamverkan mellan C och L.
Risk: M:s opinionssiffror kollapsar och de drar sig ur samarbetet.
Tidö-regering med M + KD + L + SD är omöjlig. Mandaten saknas.
”Rödgröna laget”-regering ledd av S i koalition med V + C + MP är politiskt omöjlig. Mandaten räcker till men röda linjer mellan C och V och mellan S och V skapar låsningar som inte går att bryta. Majoriteten är skör och det räcker med att två nya V-ledamöter också har skrivit kärleksbrev till Hamasterrorister för att sätta hela samarbetet på spel.
Ebba Buschs subtila förslag om ett samarbete vänsterut som skulle förena S + C + KD + MP håller inte. Mandaten saknas.
S som ensam regeringsbildare i minoritet med s.k. hoppande majoriteter finns det ingen som önskar förutom S själva.
Alla partier (utom möjligtvis C) vill undvika extra val. Väljarna har uttryckt sin vilja i valet och nu är det upp till partierna att lösa regeringsfrågan.
Röda linjer i regeringsfrågan: alla partier utom MP mot V, rödgröna partierna mot SD, M och S mot varandra (utom i händelse av krig).
Kvittningssystemet i riksdagen är satt ur spel tack vare SD:s fantastiska politiska fingertoppskänsla. Det innebär att den nya regeringen riskerar att förlora viktiga voteringar p.g.a. sjukfrånvaro eller att någon ledamot är strandsatt på en flygplats, osv. Marginalen kommer spela en avgörande roll i den inkommande riksdagen.
________________________
Givet detta, hur kan regeringsbildningen lösas? Vi diskuterar kreativa och konstruktiva förslag. Ange gärna hur du röstade i valet. Utgå från fakta, d.v.s. valresultatet. Jag är allmänborgerlig väljare som röstade L i riksdagsvalet
Jag har ett par idéer:
Alliansen 3.0
Den främsta möjligheten jag ser är alternativet det surrats mycket kring, d.v.s. SD lägger sig platt och släpper igenom en minoritetskoalition bestående av M + C + KD + L som alltså uppnår majoritet med hjälp av SD som passiv partner. SD:s incitament här är att detta är det bästa alternativet för att förhindra en extrem woke-sväng i migrationspolitiken. Som bäst innebär detta för SD att asylnivåerna fryses på nuvarande nivå samt att man får några icke-kontroversiella köttben för SD:s bas, t.ex. tandvårdsreform, och mindre drakoniska åtgärder för arbetslösa och utförsäkrade.
C skulle behöva backa på kärnkraft.
Tidö skulle behöva backa på reduktionsplikten och den gröna omställningen.
M+KD+L-regeringen skulle kunna ge både C och SD saftigt köttben i form av expansiv landsbygdspolitik.
Analys:
SD är tillsynes den stora förloraren men lösningen är även en möjlighet för dem att stöpa om sig till ett parti som driver en politik med utgångspunkt i glesbygdsfrågor snarare än invandringsmotstånd. Latmasken JÅ skulle kunna ligga på soffan då Alliansen 3.0 skulle ha en god marginal till oppositionen. SD kan ta äran för framgångar men samtidigt bedriva nästa valkampanj som oppositionsparti. SD behåller den blågula ledartröjan: de tar en för laget, en stor uppoffring för att värna landet som sannolikt skulle löna sig i framtiden.
M gynnas mest trots att Kristerssons Tidö-projekt havererade. Lösningen här är att Kristersson accepterar förlusten och avgår och att en ny partiledare tillträder för att genomföra Alliansen 3.0. Gunnar Strömmer ligger nära till hands, men det finns även kompetenta lokalpolitiker och näringslivsprofiler som skulle vara lämpliga ledare i detta exceptionella läge. C gick till val på MA som sin statsministerkandidat så att byta ut UK som är så nära förknippad men att släppa in SD i värmen är ett rimligt pris för M att betala. Jag tror många moderater gladeligen skulle byta ut UK imorgon då han ses som en belastning med sitt bisarra äktenskap och skumma vänskapskorruption.
KD och L skulle gå stärkta ur detta. Bägge har offrat mycket för Tidö och har inte åtnjutit belöningen de förtjänar.
Risk: SD är känslostyrda snöflingor vilket gör dem oberäkneliga.
Detta skulle bli en extremt stark regering i en skakig tid. Kompromissen för att förena SD och C kan bli en succé om man lyckas genomföra kännbara förbättringar för landsbygden i tid till nästa val.
Den borgerliga mitten
Detta alternativ bygger på ett scenario där C verkligen menade allvar med att UK inte är deras statsministerkandidat.
Minoritetsregering bestående av C + KD + L, ledd av C eller KD. Stödpartier: M (aktiv), SD (passiv).
Alternativets styrka är att det kan regera på en borgerlig budget. C och svenskt näringsliv är de stora vinnarna. KD och L får guldsits.
Analys:
Sverige behöver fler kandidater till rollen som statsbärande parti. Detta är en reel möjlighet att marginalisera S eftersom det bäddar för en framtid med fyra statsministerkandidater (S, borgerlig mitt, M och SD).
SD samma som i alternativet Alliansen 3.0 ovan.
M är den stora förloraren. Frågan är om de hellre går till extra val trots att alternativet i den borgerliga mitten bedriver borgerlig politik. Alternativet skapar en möjlighet för framväxten av ett äkta konservativt borgerligt parti: M. SD är trots allt egentligen bonniga sossar som inte gillar invandrare, inte det konservativa partiet för societeten.
Detta skulle kunna lägga grunden för framtida valsamverkan mellan C och L.
Risk: M:s opinionssiffror kollapsar och de drar sig ur samarbetet.
