Citat:
Ursprungligen postat av
liapunov13
2018: 87,2%
2022: 84,2%
2026: 80,4%
Varför färre och färre folk röstar på valet?
Svensk politik har blivit ett administrativt skådespel. Partierna låtsas vara ideologiska motståndare, men i de stora frågorn, Nato, USA, sanktioner, EU, skuldpolitik, statsbidrag, försvarsindustrin och den växande staten, råder nästan total samsyn. Konflikten gäller inte riktningen, utan vilka grupper som ska belönas längs vägen.
Jag tror valdeltagandet minskar för att många, likt jag själv, upplever att valet spelar allt mindre roll, och inte påverkar den felaktiga riktning Sverige har fn. Partierna är inte längre oense om Sveriges grundläggande riktning, utan mest om vem som ska administrera den.
Svensk politik har blivit extremt likriktad. Det ser ut som hårda konflikter i tv-debatterna, men i de stora frågorna råder i praktiken en mycket bred konsensus.
Oavsett vilket riksdagsparti man röstar på får man i princip samma grundpaket:
a) Sverige ska knytas hårdare till USA/Nato.
b) Sverige ska följa och "stå upp" för västblockets sanktionspolitik mot USA:s konkurrenter.
c) Sverige ska inte vara neutralt, självständigt och handla med alla, utan ingå i ett geopolitiskt "läger".
d) Försvarsutgifterna, trots allianser och ett svagare Ryssland etc, ska öka kraftigt, gärna med extramiljarder utanför vanlig budgetdisciplin.
e) Staten ska fortsätta växa genom bidrag, subventioner, stöd, kompensationer och särintressen.
f) Ingen vill på allvar ha en budget i balans när de egna projekten ska finansieras.
g) Alla säger sig vilja “spara”, men menar egentligen att någon annans utgifter ska minska medan de egna prioriteringarna ska få mer pengar.
h) Yttrandefriheten försvaras selektivt, varje sida vill begränsa den där den stör den egna åsikterna och ideologi.
i) Utrikespolitiskt finns nästan ingen självständig svensk linje kvar; även när västliga allierade begår grova övergrepp blir kritiken försiktig, inlindad eller helt frånvarande.
Det som presenteras som ideologiska konflikter är därför ofta bara fördelningsbråk inom samma överideologi.
Högern vill subventionera vissa företag, branscher, försvarsindustri och skattesänkningar på lånade pengar. Vänstern vill subventionera andra klientgrupper, organisationer, myndigheter och välfärdsprojekt på lånade pengar. Båda sidor vill använda staten som kassakista. De är mest oense om vilka som ska få pengarna, inte om staten ska fortsätta växa, låna, styra och dela ut fler privilegier.
Samma sak med utrikespolitiken. Den verkligt grundläggande frågan borde vara: ska Sverige vara ett självständigt, neutralt land som handlar med alla och håller sig utanför stormaktskonflikter? Där finns knappt någon riksdagsdebatt längre. Alla riksdagspartier har i praktiken accepterat att Sverige ska vara en del av den USA-ledda världsordningen, följa sanktionslinjen, rusta upp och anpassa handelspolitiken efter geopolitisk lojalitet snarare än svenska intressen. Och gud förbjude inte kritisera paria-nationer som slaktar hundratusentals, såsom Israel, så länge de är "allierade"?
Då återstår mest gradskillnader:
Hur mycket mer ska försvaret få? Hur mycket större underskott är acceptabelt? Vilka grupper ska kompenseras? Vilka företag ska räddas? Vilka bidrag ska höjas? Vilka skatter ska sänkas med lånade pengar? Vilka sanktioner ska vi stödja? Vilken stormaktspolitisk linje ska vi anpassa oss till snabbast?
Det är inte verklig ideologisk mångfald. Det är åtta partier som bråkar om rattens färg medan bilen i övrigt är inställd på samma färdriktning.
Då är det inte konstigt om valdeltagandet sjunker. Om väljarna upplever att de stora frågorna redan är avgjord? Nato, EU, sanktioner, skuldpolitik, bidragsekonomi, försvarsmiljarder, växande stat och selektiv yttrandefrihet, då blir valet mer en fråga om förvaltning än om folkstyre.
Många ser helt enkelt inget verkligt alternativ. De ser olika partilogotyper, men samma grundpolitik. Tack vare 4% spärren och att enbart riksdagspartier ges utrymme i debatt, media, valkompasser etc. etc. så funkar 4% spärren i princip som en blocker mot nytänkande också.