Regeringsbildningen och talmansrundorna efter valet 2026

C har oftare röstat med SD än med Sossarna.

C är ett sjukt parti. Ännu mer sjukt när Birgitta fitta Ohlsson och Bengt vet Bästerberg har joinat...

Till och med mina vänstervänner håller med.

Själv är jag SD.

Det tror jag är omöjligt. Eftersom majoriteten av mandaten något bedrägligt påstår sig stödja Maggan som Statsminister så lär det inte finnas någon annan utväg för Talmannen än att ge henne det fjärde sonderingsuppdraget. Lika bra att beta av först Kristersson och sedan Thand-Ringqv. bara för att få det överstökat, och sedan se vad som händer i sista, och då är det både C och V som får pressen på sig.

På vissa ställen tycks folk mena att rötterna är mindre viktiga än vad man vill uppnå med politiken. Jag tror man har väljarna med sig i denna syn.

Lööf och några till förfäras säkert över detta val.

Min gissning sen början har varit:

1. Maggan
2. ETR
3. Maggan
4. Uffe

Vi får se!

https://www.youtube.com/watch?v=WmJhz4Qus_g

Karin Källström är den smartaste centerpartist som finns.
Synd att hon är inte med i riksdagen.

Varför tror du att det sista skulle hända? De få som lämnat SD för partier utanför riksdagen har redan gjort det.

Om Centern börjar förhandla med högern vore det politiskt självmord, om SD får inflytande igen.

Så det kan vi glömma.

Vänstern måste vika sig och inse, att dom får stå utanför regeringen, som Tidö löste det.

Har du källa på JÅs uttalande?

fel

Det är lugnt. Inget händer nu före måndag och vi kan sova fint och hoppas våra högavlönade politiker löser problemet med att bilda en ny fantastisk regering någon gång i framtiden.

Sov gott och dröm fina drömmar. Natti natti.

Det spekuleras en del om möjligheten att 2 från C skulle kunna gå emot partilinjen och släppa fram Uffe som statsminister. Jag blev lite nyfiken på hur realistiskt detta egentligen är och har därför försökt undersöka saken.

Först matematiken. M+KD+SD+L har 173 mandat medan övriga har 176. För att Uffe ska kunna bli statsminister räcker det alltså att 2 personer från den senare gruppen avstår från att rösta nej. Så långt är saken enkel. Men var hittar man 2 från C som är beredda att göra detta?

För det första. C har 25 mandat dvs vi måste hitta 2 personer bland dessa 25. För det andra. Konsekvensen av att gå emot partilinjen är mycket stor. Det är mycket stor sannolikhet att man blir utesluten ur C. Mycket stor risk att förlora utskottsplats och andra företroendeposter. Sannolikheten att bli nominerad vid nästa riksdagsval är i praktiken borta. Svekdebatt, kritik och raserade vänrelationer. Det handlar inte bara om 4 år. Det handlar om att i mångt och mycket kasta bort allt man byggt upp.

Jag började med en hypotes om ålder. Kanske finns det äldre ledamöter som närmar sig pensionen, inte tänker kandidera igen och därför har mindre att förlora på att gå emot partilinjen? C har flera ledamöter över 60 år. Problemet med den teorin är att många av dessa har mycket långa karriärer inom C. Flera har haft tunga uppdrag, t.ex. som gruppledare, kommunalråd eller regionråd. Kerstin Lundgren t.ex. är dessutom vice talman. Det handlar alltså om människor som i vissa fall ägnat flera decennier åt C. Att de kanske inte tänker kandidera 2030 betyder inte att de plötsligt skulle vara beredda att bryta med sitt parti. Som jag var inne på ovan så skulle ett brott mot partilinjen mycket sannolikt vara en total utfrysning. Sett ur deras synvinkel blir det mycket svårt att se rationalen till ett sådant agerande.
-"Yeah! Jamen att spola ned 30-40 års arbete i toaletten samt kanske en stor del av ens sociala liv bara för att Mr_Ta_Dig_I_Brasan på FB tycker det vore en häftig idé känns ju som en bra idé!". Eller inte. Kort sagt, jag kunde inte hitta någon bland de äldre som kanske skulle kunna göra något liknande.

Nästa tanke var att undersöka de nya ledamöterna. C har 7 personer som aldrig tidigare suttit i Riksdagen. Möjligen skulle någon av dessa vara mindre bunden av partiorganisationen? Men även här stöter man på samma problem. De flesta är inte alls nya inom C. Flera har redan haft betydande uppdrag inom kommuner, regioner, distrikt eller C-studenter. Här blir problemet närmast 2-falt. Dels har de redan investerat mycket för att vara där de är och dels har de mycket framför sig. Detta är deras 1:a mandatperiod. Man kan tänka att de gärna vill fortsätta och inte bara göra detta till ett engångstillfälle. Som sagt, de allra flesta sitter flera mandatperioder.

Därefter tittade jag på ledamöternas politiska uppfattningar. Finns det centerpartister med en tydligt borgerlig profil, kanske någon som är mer öppen för ett samarbete med M och SD än partiledningen? Visst finns det de fån C med en uttalat borgerlig ekonomisk politik men det är en sak att stå nära Moderaterna i skatte- och företagarfrågor och en helt annan att vara beredd att släppa fram en regering som är beroende av SD. Jag kan inte hitta någon av de 25 riksdagsledamöterna som inte varit kritiskt till SD och det är väl kanske inte heller så konstigt. Att vara emot SD är enligt partilinjen och partiet nominerar ju sina kandidater så det är ju bara rimligt att det är de som är kritiska till SD som blir nominerade och som nu är de 25 framröstade riksdagsledamöterna.

Men har något liknande ändå hänt förut? Ja, faktiskt. Solveig Ternström t.ex. Hon var 72 år när hon 2010 gick emot C:s linje i kärnkraftsfrågan. Hon befann sig i slutet av sin första mandatperiod, lämnade senare partiet och återkom inte till Riksdagen. Ett kanske ännu mer relevant exempel är Helena Lindahl, som 2019 trotsade Lööfs partilinje och röstade nej till Svetsarn som statsminister när övriga C avstod. Partiledningen kände dock till hennes avvikande uppfattning i förväg. Det visar att centerpartister faktiskt kan gå emot partilinjen även i en statsministeromröstning men det finns en väsentlig skillnad. Lindahls nej 2019 förändrade inte resultatet. Om 2 från C skulle släppa fram Uffe 2026 skulle de däremot kunna avgöra vem som blir Sveriges statsminister kommande mandatperiod.

Efter att ha gått igenom C:s 25 ledamöter hittar jag alltså inga tecken på att 2 av dem skulle göra något sådant. Det utesluter naturligtvis inte en överraskning men det är väldigt lite att bygga en teori om regeringsbildningen på. Min slutsats blir därför att vi inte har något konkret som tyder på att det skulle förverkligas. Det är en sak att konstatera att det bara behövs 2 från C. En helt annan att faktiskt hitta 2 som är beredda att offra sitt förtroende inom partiet (samt allt annat) för att släppa fram Uffe. För egen del finner jag detta så osannolikt att det närmast blir löjligt att ens diskutera detta.