Hur var Stockholm innan gentrifieringen?

Jag kom över en bok i biblioteket här om veckan som beskrev Stockholms gentrifiering, däribland en siffra om att på 1970 talet var en majoritet (70% vill jag minnas) av de boende innanför tullarna låginkomsttagare något jag var helt ovetandes om. Jag tycker att det är ett intressant fenomen då dagens socioekonomiskt utsatta områden förhåller sig långt borta från innerstaden.
Det fick mig att tänka på hur det var att bo på Östermalm under denna period. Ett område som sedan sin uppbyggnad i slutet av 1800 talet bebotts av personer med god ekonomisk ställning men som, till skillnad från idag, måste ha omgivits av fattiga områden, vilket därtill borde dragit med sig den skit som fattiga områden ofta dras med- rån, stölder, fylla osv.

Dagens Stockholm som plats med krav på stor plånbok är det enda Stockholm jag, som född långt senare, känner till. Hur var Östermalm och hur var Södermalm, finns det några som helst riktiga arbetare kvar på söder, som lever kvar i sin bostad de köpte för en rimlig summa innan allt skenade? Eller har de alla fördrivits till förorterna?

Jag föddes i skiftet och min familj som inte hade så gott om pengar bodde på Södermalm eftersom det var rejält mycket billigare. Men det här var verkligen precis i skiftet och som du minns jag det som "medelklass överlag" mer än nåt annat. Ingen i familjen hade ju kvar att bo kvar där så nu bor ju alla i ABC-städerna runt i kring eller så har man flyttat från stan.

Skiftet runt 1982 snackar min morsa ofta om eftersom hon tyckte att det blev liksom ett byte av folk. Grannar som jobbade som brevbärare blev uppblandat med folk som jobbade på kontor. Men då var jag ju så liten så det minns man ju inget om.

Stockholm måste så sent som tidigt 70-tal varit långt mer intressant och dynamiskt än idag. Jag själv hann besöka Lugnets industriområde och Norra Station. Önskar idag det fanns mer sådant där. Dagens "stockholmare" kan inte vara intressantare utan är mer inflyttade unga, studenter. Några Kenta och Stoffe, eller hamnarbetare och industriarbetare, kan inte finnas kvar.

Klas östergren skriver väl gentlemen 1979. Precis i slutet på en epok alltså.

Tror jag läst att bostadsrättspriserna sjönk tom 1980.
Börsen bottnade 1980. osv.

Om man kollar nätet får man upp ett par studier som anger hyresomvandlingarna till bostadsrätter, folk som cashat ut på det och sen rikare som flyttat in samt en del nybyggda områden med också ganska dyra bostadsrätter och höga månadsavgifter. De verkar rätt akademiska och krångliga. Kanske finns nåt mer lättläst. Är gentrifieringen följd av vilka politiska beslut?

Ulf Lundells "Jack" ger en viss beskrivning av 1970-talets Stockholm.

Både jag och min mor är uppväxta på Södermalm (dock på varsin sida).
Många av hyresrätterna på Södermalm började kring 90-talet ombildas till bostadsrätter.
Som försteköpare av en br köper / köpte man det hyfsat förmånligt, och gjorde en vinst när man sålde.
I den vevan började "folkutbytet".
Fördelen med innerstadshyresrätter var att sammansättningen av grannar var blandad.
Nu menar jag inte etnicitet; blatteproblemet fanns inte då.
Mitt gamla Södermalm finns inte kvar.

Det var trevligt. Lite sömnigt, många små butiker, allt gick att få inom gångavstånd.

Det var också proportionsvis många gamla människor eftersom unga familjer flyttade utåt. En bidragande orsak var att många hus var förfallna, hade dåliga elsystem och kackig vvs.
Ulf Lundells "Jack" nämndes. Där beskrivs tex hur värden går runt i huset och kollar att hyresgästerna inte använder för många apparater eftersom det då blir överbelastning. Det betyder att man inte heller kunde ha normala elspisar med ugn. I en kompis hus hade de vedspis. På många håll värmde man med kakelugn. Men i vissa hus var eldstäder/rökkanaler så förfallna att järnspisen inte fick eldas i. En tant jag träffade berättade att hon på 60-talet därför hade två elplattor att laga mat på till 4 personer. Inklusive att hon behövde tvätta blöjor.

Detta gjorde hushållen väldigt tungrodda. Då framstod en villa i Sollentuna eller en lägenhet i en förort som mycket bättre.

Östermalm hade fö länge sina egna fattiga i små mörka lägenheter i gårdshusen. Jag har äldre släktingar som var scouter och gick med julkorgar till utfattiga gamla och till familjer. Detta var på 50-talet, men de fattiga fanns kvar där längre än så.

En släkting berättade att på 60-talet på Kungsholmen hade många klasskamrater dass på vinden och inga badrum. De gick till badhuset för att duscha.
Så innerstaden hade väldigt blandad befolkning eftersom denna släkting själv bodde i lgh med nygjort badrum, två toaletter på fyra familjemedlemmar och egen tvättmaskin.

Och ja, jag minns från 70-talet att det fanns mycket fullgubbar. De satt i parker, på bänkar, det kissades överallt. Man såg män överallt, vända mot husväggar, de stod och strilade ned i rännstenarna. Fuktiga dagar luktade det gräsligt på många ställen. Detta var inte bara avsigkomna personer, utan man såg prydligt klädda män i alla åldrar som inte drog sig för att göra så.

Jag kände flera familjer där de bodde i stora våningar med högt i tak. Men de hade knappt möbler och det var ofta flagnande färg, repiga golv och den där sortens ingrodd smuts som det blir på väldigt slitna ytor och som inte går bort.

Gamla människor var ofta krokryggiga, sönderarbetade och söndervärkta, klädda i urmodiga kläder och med enkla, billiga kassar och väskor.

Jamen, du har helt rätt, hörru.
På 70-bläcket var Söder jävla mycket ruffare än idag.

Rent kåkstadstugg på sina håll, mörkt, sotigt och fyllbultar i var och varannan port.

Kniv-Söder och fyllegubbar på Medis, det var liksom vardag, de.

Östermalm? Visst fanns det stålar där, men stan var mindre uppdelad då.

Buset och jacket letade sig in överallt.

Det stank finkel och dobbel lång väg, även runt Karlavägen.

Finns det några riktiga söderkisar kvar då? Njaa, knappt asså.

De flesta har kilat vidare eller sålt lyan, kammat hem miljonerna och dragit utanför tullarna.

De få som stretar kvar hittar du i allmännyttans kåkar, typ runt Tanto, eller gubbar som vägrat sälja sin ombildade kvart.

Söder e numera dött, hajar ru?

Det var mycket tråkigare.

Vare sig Söder- eller Östermalm då..., men en äldre bekant som gick ur tiden för ett par år var nostalgiskt lagd och berättade då och då om sin uppväxt på Surbrunnsgatan på 50-talet. (Han var född strax efter kriget.) Alltså de kvarter som kallas "Sibirien". https://sv.wikipedia.org/wiki/Sibirien,_Stockholm
Mer eller mindre rena arbetarkvarter på den tiden, innan alla sådana verksamheter flyttade ut till förorterna. Kanske inte det allra fattigaste löskefolket alltså..., men definitivt ett bra tag innan gentrifieringen av innersta'n.

Deckarserien Harry H på Svtplay (öppet arkiv) inspelad 1978 kan ge lite ledtrådar. Otroligt sunkiga innegårdar, lägenheterna ser rätt schabbiga ut. Vanliga människor med arbetaryrken som bodde i äldre hyreslägenheter mitt i centrum. Det gick att köra bil och parkera lite överallt.