Citat:
Ursprungligen postat av
Boyd-e
Efter att jag fått barn har jag märkt att personal i barnomsorg (skola och dagis) nästan aldrig längre pratar i klarspråk utan alltid bara i termer som förekommer i universitets-litteratur.
Det är aldrig "ditt barn knuffas i matkön" utan "är utåtagerande mot jämnåriga".
Det är samma i media och när folk pratar på sociala medier. Istället för "den här politikerna rökte marijuana och hade en tårgas" så är det "har dömts för narkotika- och vapeninnehav".
Istället för att säga vad det är fråga om, så placeras det in under ett paraply som låter mycket grövre.
Jag tänker på det här roliga klippet när en unge på 80-talet ringer in till Martin Timell och berättar att han tjuvringt till en tjej i klassen och skulle säga "Hej, det är Svullo, ska vi knulla" så råka han säga sitt eget namn och frågade om dom skulle knulla.
Det är kul, oskyldigt, pinsamt. När man hör vad som faktiskt hände.
Men idag, om en skolpersonal, skulle berätta om saken på ett föräldramöte så skulle man inte få höra vad som faktiskt hände, utan något i stil med "har kontaktat andra i klassen med sexuella kommentarer".
Är det någon mer som märkt detta? Varför har det blivit så här? Beror det på att alla nuförtiden ska gå på universitet där dom lärt sig att sätta etiketter på allt?
Det hände väl när Fröken blev pedagog?
Du är ju likadan som pratar om skolpersonal, när du menar majjen, vaktis eller bambatanten.