Hur skulle ni beskriva den allmänna stämningen inför valet 2026?

Högt ärade väljarinnor och väljare där i det gamla moderlandet!

För fyra år sedan, i september 2022, öppnade jag i brist på annan sysselsättning en sån här tråd, där jag efterlyste korta och subjektiva beskrivningar av stämningen i Sverige inför det stundande valet. Svaren blev inte så många, men likväl var de intressanta.

(FB) Hur är den allmänna stämningen inför valet?

Nu tänkte jag upprepa experimentet. Hur är den allmänna stämningen i Sverige inför valdagen, i er kommun, i ert bostadsområde? Hur märks valrörelsen på er arbetsplats, på er skola, i er förening? Hur går diskussionen i vänkretsen och bland släktingarna? Kan ni snacka öppet om era åsikter, utan att riskera utskällning eller utfrysning?

Vad är ert allmänna intryck av valrörelsen 2026, jämfört med tidigare års rörelser? Hurdana förhoppningar och farhågor hyser ni inför valdagen? Skiljer de sig mycket från vad ni hoppades på och befarade år 2022, 2018, 2014, 2010, 2006, 2002 ... och så vidare?

Jag har från åskådarplatsen östanhavs följt med ganska många svenska valrörelser, och märkt hur ordet ödesval alltid nämnts under dessa, åtminstone nån gång. Nu har jag inte noterat ordet, men det beror nog på min egen letargi. Men känns det som ett ödesval för nån av er?

Och jag undrar också varför det inte synts några kändisupprop, av den sort jag öppnat dessa trådar om.

(FB) Fenomenet kändisupprop - har sådana setts i årets valrörelse? (2018)
(FB) Några kändisupprop i årets valrörelse? Några kändisar som kampanjar? (2022)
(FB) Hur är det med kändisuppropen i årets valrörelse? Finns det kändisar som kampanjar? (2026)

Men jag ser fram emot en intressant valvaka, som alltid.

Rent subjektivt är det litet som vanligt.

Glatt politikerförakt är normen, och när nån pratar om nån politiker är det vanligaste "men vadfan har dom gjort NU då?". Överlag är dom flesta på det klara vad dom ska rösta på, och det var folk ju förra valet med - så det är liksom inga stora förändringar.

Rent praktiskt så ser man att det är val för att det finns valaffischer - även om vänsterområdet jag bor i är rätt besparat. Alla kommer rösta, det är få tveksamma som velar mellan olika block. Så varför blåsa budget och energi här?
Själv ska jag kontakta lokala partier för att få tag i dom avlagda valaffischerna eftersom pappret dom använder är väldigt bra som grund för en panå och min hobby blir dyr om man ska köpa dom i affärer hela jävla tiden.

Tror det finns nån valstuga i närheten men har aldrig sett den öppen.

Tanken är att cykla till biblioteket och förtidsrösta för att få det ur världen.

Hejsan Ördög,
Här är det förväntan och mycket politiska samtal. Domedagen och ödesvalsdagen väntar, allt enligt både höger och vänsterväljarna i min bekantskapskrets. Vi pratar öppet om åsikter så jag har god uppfattning om politiska ståndpunkter, även om det ibland kan överraska.

Jag har rätt mycket ängsliga och osjälvständiga samt offentliganställda människor nära mig och de vill ha en stat som bestämmer åt dem (och jag är följaktligen mindre intresserad av få leva under andra människors politiska förnuft). Har förtidsröstat på lib så få se om det var en bortkastad röst eller ej.

Ser som alltid fram emot valvakan, en höjdpunkt.

Vi är ett gäng som haft valvakor hemma hos oss i alla fall i 30 år så det är kul. Det blir först drink och sedan trerättersmiddag, följt av TV-tittande fram till 23-tiden. Sedan sova för att kunna jobba på domedagen (någon måste ju utföra jobbet fast hela världen ska rasa samman på måndag).

Tror att det kan behöva lång räkning av alla utlandsröster innan det är slutligt klart, så först mot slutet av veckan har vi väl ett komplett resultat.

Min känsla är lite negativ,
blev det när jag såg att 85% av flyktinginvandrarna röstar vänster...

Dom verkar bara tänka på bidrag och sin religion, man blir mörkrädd.

Svensken i gemen försöker ju göra en ideologisk analys.

Hos mig och bland de jag umgås med är det främst ett markant ointresse som märks. Eller… Det som märks är att det inte märks att det är val. Folk pratar inte om ”ödesvalet 20XX” som tidigare år. Det finns en mättnad och faktiskt något som påminner om ett förakt för alla partier och sidor.

”Det spelar ingen roll för den egentliga förändringen är så liten att den inte märks/drabbar oss”.

Lite så. Jag tror att många är väldigt trötta på att det alltid är något som målas upp som ett hot. Det har varit ”the current thing” som avlöst vartannat i femton års tid nu. Folk är utmattade mentalt av idén att ifall detta eller detta sker så är katastrofen här. Folk rycker på axlarna. Det blir ändå ingen större skillnad oavsett vem som tar över den inbillade ratten. Samtidigt börjar alltfler inse att Sverige inte styrs från Rosenbad. Det spelar också in för intresset.

Inget ökning av allmänt politikerförakt jämfört 2022.
Med hjälp av ökat antal debatter i morgonprogram m m så börjar nog snarare bli en apati inför det rätt blaskiga utbudet av vallöften.
"Det vill vi om 10-15 år."
Gäller bara kärnkraftverk och elbilarna.


.... och sedan alla dessa opinionsundersökningar.

Om man skall sammanfatta det med ett ord: apati. Det beror säkerligen på att jag själv slutat bry mig och är totalt likgiltig inför valet - det speglar säkert av sig i andras ointresse av att prata politik med just mig. Men det känns också överlag som att människor inte bryr sig, eller inte tycker det spelar någon roll längre, att vi bara flyter med i en störtflod som ingen har kontroll över.

Helt ointresserad.
Om något har tidö visat att det inte spelar någon roll.

Lär mina barn, att rösta med fötterna. Sverige kommer inte att gå att bo i om 15år.

Om jag tar stämningen bland dom jag omger mig med. Hårt arbetande svenskar, som betalar sin skatt och lever laglydigt..så: Skulle säga att nästintill ingen av dem förstår hur rödgröna blocket kan ha så många röster. Alla tycker även att de har det bra med Tidö och gillar många av deras drag. Kanske framförallt mot brottsligheten. Hursomhelst så är stämningen lite mörk med en viss rädsla att rödgröna vinner. Än har jag i vart fall inte träffat nån medelsvensson som röstar rödgrönt. De flesta tror också det blir ekonomisk katastrof om karensavdraget tas bort. Kortågott en lite tryckt stämning hos de som inte är bidragstagare av större mått.

Vinner Rödgröna kommer de fira och håna som om de körde över Tidö och att allt Tidö nu gjort ska bort. Samtidigt kommer Tidö rentav sörja, inte kanske för att de förlorade så mycket, utan för att de vet att de gjort mycket bra och nu ska sveriges invånare lida igen.

Vinner Tidö kommer de fira för sveriges invånares skull och tänkta "herregud det var nära"..

Bara idioter och Sverige-hatare röstar rödgrönt.

Är väl ungefär som det brukar vara före ett val. Vissa hoppas, vissa skiter i det och andra tar det lite förnöjsamt. på söndag får vi veta hur det blir fyra år framåt i Sverige.

Vi kommer köra en liten valvaka här med rådjursstek, rött vin och mögliga ostar. I värsta fall får jag gå ut i garaget och hämta gravöl. Damen är sosse och jag är det inte men vi har varit ihop så länge att vi känner varandra rätt bra.

Livet kommer gå vidare även efter valet, om än kanske lite dyrare i värsta fall. Smällar man får ta i så fall, man kan inte få allt. Folket får vad de förtjänar.

Överlag upplever jag intresset som svalare än vanligt. Svårt att sätta fingret på vad det är men jag tycker inte riktigt folk bryr sig på samma nivå som tidigare, men jag upplever också att den officiella valspurten från partierna inte känns lika intensiv. Men kanske projicerar jag hur jag själv känner på andra? Några av partiledarna är väldigt aktiva (Ebba och Simona främst) men det känns som om flera av dem är mindre synliga än vanligt (Kristersson, som sittande statsminister, tycker jag fått/tagit förvånansvärt lite utrymme t.ex.). Men det är också mindre prat om "ödesval" i år upplever jag (bra iofs, det är en kraftig överdrift i nästan alla val).

Av de som bryr sig är det fortsatt tydligt att politik lockar fram de sämre sidorna hos människor jag på andra sätt gillar när de helt enkelt öppet idiotförklarar andra för att de har andra åsikter än en själv. Detta sker oavsett politisk tillhörighet. Andra ser inte problemen som just de ser. Andra håller inte med om de lösningar som just de ser. Om man inte bryr sig om X så är man väl inte riktigt klok? "Forskningen säger..."

Jag jobbar med gymnasieungdomar och ser ett par tydliga trender där (både inofficiellt genom vad som sägs i korridorer och på lektioner men också officiellt då jag har viss insyn i skolvalet på lokal nivå). Den första är att ungdomar gillar att proteströsta, det har de alltid gjort. Tidigare har många sådana röster gått till SD. Den här omgången verkar en del av dessa gått till ÖP. Märks även hos de som inte gillar ÖP att Allard ändå är väldigt aktuell i deras medvetande. Den andra är att V och S mobiliserar mer än tidigare. V ofta i relation till Palestina och V och S som röst av rädsla för hårdare migrationspolitik från Tidösidan (främst då från elever med invandringsbakgrund).

Där jag bor har jag sett mindre sabotage vad gäller valaffischer. Tidigare år har SD's affischer aldrig suttit kvar. I år gör de det. Kanske inte på alla ställen men det är märkbart att sabotage minskat. Har även tänkt på det på andra ställen. Jag har t.ex. sett AFS-affischer på Södermalm. Nu kanske de precis blivit uppsatta när jag var där men att de satt uppe säger ändå något om något.

Annars har den politiska reklamen i postlådan också minskat. Själv har jag bara fått info från KD, SD, M och ett lokalt parti. Tidigare val har jag fått från alla riksdagspartier, och från flera av dem i olika omgångar, samt från partier utanför riksdagen (MED och AFS). Kraftig mindre mobilisering via snigelpost (om det inte trillar in massvis idag eller i morgon dvs).