Någon gång i slutet av 70 talet var jag i liknande situation som Jesper. Inte att jag behövde söka x antal jobb fast jag redan hade ett timvick utan att de envisades med att skicka mig på ett jobb varje fredag 4-6 timmar. Min dåvarande arbetsgivare undrade varför jag aldrig kunde arbeta fredagar, när jag förklarade hur det var fick jag en 80% fast anställning så jag kunde skriva ut mig från arbetsförmedlingen Aldrig mer haft med arbetsförmedlingen att göra efter det.
"Det är lättare att leva och fungera som människa när man har ett jobb, tycker Jesper" Ja tacka fan för det, hyran ska in och avgifter betalas, utan jobb blir det gatan. Speciellt numera då Tidö har slaktat a-kassa så är det tillslut bara socialbidrag som gäller såvida man inte ska bli en uteliggare. Sedan detta med AF, det är bara att gilla läget det är en kontrollmyndighet och inget annat, bara att göra det man ska för att få sina pengar och försöka hitta arbete liksom.
Har du något belägg för detta eller sitter du bara och såsse-fantiserar?
Jag räddade mig genom att gå i förtidspension. Då slapp jag göra personlig konkurs. Om jag istället vänt mig till försörjningsstöd skulle jag inte längre kunnat betala lånen. Det hade gett stora problem om man t.ex. vill byta bostad eller minsta lilla kredit och så. Men pensionen blev direkt betydligt sämre resten av livet. Man får inte heller bostadstillägg förrän man uppnått sin riktålder. Skatten är även hög till dess.
Men en stor sten har lämnat mitt hjärta då jag lämnade Arbetsförmedlingen. Gud vad skönt att ingen längre kan styra och bestämma vad jag ska göra. Inget hindrar mig dock att ändå söka jobb och på så sätt eventuellt höja inkomsten. Det går att stoppa pensionen om man har en inkomst och på så sätt höja den när man åter startar uttag. Men jag överlever ivf då jag vant mig vid att leva billigt.
Ringde faktiskt till Arbetsförmedlingen och frågade dem om de kunde hjälpa mig med något fast jag inte längre måste söka jobb men nog ändå kommer göra det. De förstod inte frågan och att hjälpa var ett okänt begrepp för dem. Staten tjänade inte heller direkt på det hela då jag nästan får ut lika mycket (lite) som jag hade innan de började sänka ersättningen. En fördel är att jag nu kan ta tillfället jobb, deltid osv samtidigt som jag får pension.
Ta bort A-kassan efter en viss period, med kontinuerlig avtrappning, och låt folk välja själv om dom ska söka jobb eller inte under tiden. När perioden är slut får dom klara sig själva.
Helst borde A-kassan frikopplas mer från offentlig finansiering, och vara mer finansierad via valbar avgift och/eller fackavgift.
Det är individens ansvar att ordna sin egen försörjning. Sedan kan det finnas någon organisation som förmedlar olika utbildningar som inte är flumbaserade. Men att jaga folk att söka jobb, och belasta arbetsgivare med högar av värdelösa ansökningar, nej fy fan.
Det är en rätt stillsam högkonjunktur på gång så de som siktar på jobb inom industrin (och kan flytta till annan ort) ljusnar det för.
Inom offentlig sektor gäller samma för de som har utbildning inom någon del av tandvården.
Många partier utlovar även satsningar på mindre klasser i skolan och vårdcentralerna men där är jag tyvärr skeptisk.
Själva arbetsförmedlingen blir det nog inga större reformer första året oavsett vem som härskar över de hoppande majoriteterna.
Varifrån kommer uppgift om att högkonjunktur är på gång? Fantasier fr fackförbund, politiker etc eller finns det ngn substans i det?