Litar du på dina vänner??? Eller är dom bara "vänner"?

Litar du på dina vänner?
Om du ex drabbas av cancer, blir arbetslös eller hamnar i någon annan knepig situation. Kommer dom vara kvar vid din sida? Kommer telefonen ringa? Kommer dom stötta dig?

Eller tvärt om. Säg att du är med om stora framgångar, blir rik och hittar en perfekt partner. Tror du att dina vänner är glada för sin skull, eller kommer dom önska att du hamnar i en bilolycka?

Ja dom som är riktigt nära. Du då?

Ja. Jag var med om en riktigt svår olycka för ungefär 15 år sedan och mina vänner fanns där för mig då.

Jag är lyckligt lottad och har ett par nära vänner som jag absolut litar på. De skulle med all säkerhet finnas där för mig. Liksom jag skulle finnas för dem.

Vänner kan dock delas in i olika ringar med få vänner i innersta ringen. Därefter några fler i ringen utanför osv. Vänner kan även under livets gång röra sig mellan de olika ringarna.

// CC

Ja, det är ju riktiga vänner inga facebookvänner.

Det har hänt lite grejer genom åren och jag har fått hjälp och tröst. Ibland varmast från lite oväntade håll.

Litar på dem, de skulle finnas vid min sida om jag fick cancer, separerade eller annan stor livskris.

Skulle dock inte låna ut 100k till någon av dem, vet av erfarenhet i umgängeskretsen att gör man så förstör man vänskapen. Bättre laga ett gäng goda matlådor, ta med några flaskor hyfsat vin, kanske en korg med kantareller eller en ny cykel till ungen som pappa får ge den. Framför allt att man hör av sig och frågar hur det är. När man hamnar i kris drar man sig lätt inom sig och slutar fungera normalt som man gjorde förr. Lite som gamla elefanter som drar sig undan för att dö. En sjuk katt drar sig ofta också undan.

Det trodde jag med tills det visade sig att de försvann.

Tråkigt att höra!
Sett också det på avstånd vid separation, kvinnan är ofta den socialt nätverkande i familjen, gruppen. Händer ibland att vännerna tar parti för kvinnan och då står du själv.

Man kan vara olika mycket vän.
Det börjar med en ytlig bekantskap, sedan bondar man mer och mer, med åren ställer man upp för varann och lojaliteter besvaras.

"Är vi vänner?" är alltså inte något som är antingen av eller på. Du kan t ex inte komma och låna pengar av folk bara för att de rubricerar er relation som "vänner".

Avundsjuka förstör vänskap. Många är avundsjukt lagda tyvärr. Sådana onda människor blir sällan bra vänner.

Jag har inte många som jag litar på med allt. De som inte är lika nära, vet på ett ungefär vad jag kan vänta mig i form av hjälp av dem. Oftast är det inte av elakhet de inte kan hjälpa utan för att deras situation och kunskap inte tillåter det. De närmaste kan jag lita på. Kanske inte att de tar egna bra beslut, och dessa kan ju drabba mig med. Men de vill väl. De fjärmare vännerna vet jag hur mycket jag har hjälpt och vad jag kan förvänta mig tillbaka. Sedan har jag någon kompis som verkar tycka att jag svikit och blir emotionell för ingenting och vill ibland hjälpa utan problem och ibland blir ledsen och sur och vägrar. Jag tror inte den personen har samma verklighetsuppfattning som jag. Den personen är förvånad hur mycket jag litar på människor för hen är konstant rädd för andra. Jag hjälper om jag kan. Jag skulle inte försvinna ur nångons liv för att den personen blev sjuk, kan hantera sådant, har inga infantila rädslor som folk kånkar på. Rädd kan man vara för annat.

Ja, har erfarit detsamma. Sen vet jag att det kan vara svårt att veta hur man kan stötta någon i olycka eller sjukdom. Men de har gjort sitt bästa utifrån sina förutsättningar.