Har jag funnit Gud?

Jag läste i nån bok med motiverande citat att om man har svårt att ta tag i saker, påbörja eller slutföra dem (story of my life) då ska man tänka att en högre makt, den man väljer att tro på (Gud, spaghetti-monstret, kosmos eller whatever. Jag har valt att kalla den Gud pga smidigheten) är med en och då blir saker och ting genast mycket lättare.

Så jag har börjat praktisera det: Jag måste göra rent i köket, men jag orkar inte. Gud är med dig tänker jag då och vips så är det inte lika jobbigt.

Jag måste påbörja den där rapporten. Fy faaan. Gud är med dig och som i ett trollslag sitter jag där å skriver så att tangentbordet glöder.

Jag har länge varit uttalad ateist pga mitt religions-förakt (som jag fortfarande i viss mån hyser) men jag känner att jag funnit en kraft inom mig som aktiverats av en tro på något större. Jag kan inte formulera det på nåt annat sätt. Är det psykologi, manifestation eller nåt övernaturligt spirituellt? Är det The Force från Star Wars? Midichlorians?

Jag känner för den sakens skull dock inget behov av att underkasta mig nån religion eller tro på allt som bibeln och koranen säger.

Men, är det detta som till exempel nyktra alkoholister menar när de säger att de har funnit Gud? Och varför paketerar man det isf i en religion eller sekt med strikta lagar istället för att bara tänka att det är vad det är?

När fan blir gammal blir han religiös å allt det där

Jag läste i nån bok med motiverande citat att om man har svårt att ta tag i saker, påbörja eller slutföra dem (story of my life) då ska man tänka att en högre makt, den man väljer att tro på (Gud, spaghetti-monstret, kosmos eller whatever. Jag har valt att kalla den Gud pga smidigheten) är med en och då blir saker och ting genast mycket lättare.

Så jag har börjat praktisera det: Jag måste göra rent i köket, men jag orkar inte. Gud är med dig tänker jag då och vips så är det inte lika jobbigt.

Jag måste påbörja den där rapporten. Fy faaan. Gud är med dig och som i ett trollslag sitter jag där å skriver så att tangentbordet glöder.

Jag har länge varit uttalad ateist pga mitt religions-förakt (som jag fortfarande i viss mån hyser) men jag känner att jag funnit en kraft inom mig som aktiverats av en tro på något större. Jag kan inte formulera det på nåt annat sätt. Är det psykologi, manifestation eller nåt övernaturligt spirituellt? Är det The Force från Star Wars? Midichlorians?

Jag känner för den sakens skull dock inget behov av att underkasta mig nån religion eller tro på allt som bibeln och koranen säger.

Men, är det detta som till exempel nyktra alkoholister menar när de säger att de har funnit Gud? Och varför paketerar man det isf i en religion eller sekt med strikta lagar istället för att bara tänka att det är vad det är?

När fan blir gammal blir han religiös å allt det där

Ok, gott så. Men vilken Gud är det då? Den abrahamitiska eller den som nån annan av de tusentals religionerna tillber? Min egna lilla privata gud? Spelar det npn roll? Gör det mig religiös?

Jag är ju nånstans övertygad om att det är psykologiskt, men det går liksom bortom det. Svårt att förklara.

Jag är mest nyfiken på hur religiösa (som tillhör nåt religiöst samfund) människor resonerar kring det här. Jag kanske har missförstått er.

Vad är Gud?

Det är av oss änglar som skapats för att vara där och ta in andlig visdom om oss själva för att lära om alltet. En Gud är en människa som de flesta inte känner till. Det är beskrivet på olika sätt var Gud är och gömmer sig för sitt eget bästa. Kraften är doldt för människan i en osynlig kraft som finns högst upp och rinner ner som man kan känna. Nästan alla upplever inte gudsmedvetandet. Lev med Gud! Medvetet eller omedvetet!

Jag läste i nån bok med motiverande citat att om man har svårt att ta tag i saker, påbörja eller slutföra dem (story of my life) då ska man tänka att en högre makt, den man väljer att tro på (Gud, spaghetti-monstret, kosmos eller whatever. Jag har valt att kalla den Gud pga smidigheten) är med en och då blir saker och ting genast mycket lättare.

Så jag har börjat praktisera det: Jag måste göra rent i köket, men jag orkar inte. Gud är med dig tänker jag då och vips så är det inte lika jobbigt.

Jag måste påbörja den där rapporten. Fy faaan. Gud är med dig och som i ett trollslag sitter jag där å skriver så att tangentbordet glöder.

Jag har länge varit uttalad ateist pga mitt religions-förakt (som jag fortfarande i viss mån hyser) men jag känner att jag funnit en kraft inom mig som aktiverats av en tro på något större. Jag kan inte formulera det på nåt annat sätt. Är det psykologi, manifestation eller nåt övernaturligt spirituellt? Är det The Force från Star Wars? Midichlorians?

Jag känner för den sakens skull dock inget behov av att underkasta mig nån religion eller tro på allt som bibeln och koranen säger.

Men, är det detta som till exempel nyktra alkoholister menar när de säger att de har funnit Gud? Och varför paketerar man det isf i en religion eller sekt med strikta lagar istället för att bara tänka att det är vad det är?

När fan blir gammal blir han religiös å allt det där

Jag läste i nån bok med motiverande citat att om man har svårt att ta tag i saker, påbörja eller slutföra dem (story of my life) då ska man tänka att en högre makt, den man väljer att tro på (Gud, spaghetti-monstret, kosmos eller whatever. Jag har valt att kalla den Gud pga smidigheten) är med en och då blir saker och ting genast mycket lättare.

Så jag har börjat praktisera det: Jag måste göra rent i köket, men jag orkar inte. Gud är med dig tänker jag då och vips så är det inte lika jobbigt.

Jag måste påbörja den där rapporten. Fy faaan. Gud är med dig och som i ett trollslag sitter jag där å skriver så att tangentbordet glöder.

Jag har länge varit uttalad ateist pga mitt religions-förakt (som jag fortfarande i viss mån hyser) men jag känner att jag funnit en kraft inom mig som aktiverats av en tro på något större. Jag kan inte formulera det på nåt annat sätt. Är det psykologi, manifestation eller nåt övernaturligt spirituellt? Är det The Force från Star Wars? Midichlorians?

Jag känner för den sakens skull dock inget behov av att underkasta mig nån religion eller tro på allt som bibeln och koranen säger.

Men, är det detta som till exempel nyktra alkoholister menar när de säger att de har funnit Gud? Och varför paketerar man det isf i en religion eller sekt med strikta lagar istället för att bara tänka att det är vad det är?

När fan blir gammal blir han religiös å allt det där

Låter sjukt ansträngande att städa köket med ett spagettimonster hängandes över sig hela tiden. Men visst kör på.

Gud har väl redan funnit Dig.👍