Hej!

Ordboken berättar att utropet hej kommer av tyskans "hei med liknande användning". Burr, bara en bokstav ifrån!

Hursomhelst så bär hälsningar i allmänhet och hej i synnerhet en tillönskan om hälsa, och att den hälsade måtte gå framtiden tillmötes i helskinnat tillstånd.

Den från början latinska hälsningen Servus! kan liksom Hej! användas både vid möte och avsked. Eller som motorfolk säger: Servo! Jag är/förblir din ödmjuke tjänare. Snacka om uppstyltat.

Hej!
Till skillnad från de flesta debattörerna i denna tråd, tycker jag att ett enkelt hej är utmärkt som inledningsord i ett brev eller ett mejl. När det gäller utropstecken och frågetecken bör man nog vara restriktiv. Jag kan tänka mig fall, när det kan vara motiverat med två eller flera utrops- eller frågeteckan.
"Är det sant?? Det menar du inte!!" Detta skulle då markera en stor förvåning.
En debattör nämner, att det var Götiska förbundet, som införde ordet "hej". Det har jag också lärt mig en gång i tiden. De trodde tydligen, att vikingarna tilltalade varandra så.
"Bäste NN" tycker jag inte är så bra.På vilket sätt är han/hon bäst? Då tycker jag det är bättre med enbart förnamnet, gärna med ett utropstecken efter.

'Hej' är ett utmärkt litet ord. Lätt och trevligt.

visst ar det lite markligt att folk ofta sager "hej hej" (dubbelt upp alltsa)? jag gor det ocksa. har i de forenta staterna tycker mina bekanta att det ar ofattbart roligt nar nan svensk ringer mig och jag sager det.

En så lätt överdrift får man kosta på sig, att man som jag riskerar att skriva »Bäste Steve!« till två olika personer med namnet Steve. Den ene kan vara min favoritkrönikör och den andre min favoritkontakt på banken, utan att jag antyder att räknenissen är tvåa som krönikör räknat.

Tilltalet »Bäste/Bästa NN« är en avmätt variant till »Käre/Kära NN«. Det senare kan man använda till familjemedlemmar och nära vänner, men inte gärna till en journalist eller tjänsteperson på kommunkontoret.

Varianten »Bäste Broder« föll i vanrykte, trots allitterationen eller just därför. Hurtigt tilltal med »Broder« mellan exempelvis manliga medlemmar i en bolagsstyrelse har tolkats som en del av det patriarkala nätverket.

Om jag någon gång skulle skriva till SR-P1-Språket, så skulle jag skriva: Bästa Språket-redaktionen!

Jag inleder ofta med Hej! om jag känner personen, eller om jag skriver ett halvinforemllt bre till något företag eller liknande (tänk kundtjänst). Att hälsningsfraser inleds med utropstecken trodde jag var allmänt känt?

Jag skulle nog inte skriva "Hej!" till ett företag. Jag är ju inte du med företaget. Enligt min uppfattning är "Hej!" ett lämpligt tilltal till enskilda personer, som jag är du med, inte till företag, institutioner och liknande. Om jag t.ex söker arbete inleder jag knappast med "hej!".

Som sagt: tänk kundtjänst. En jobbansökan eller liknande vete fan hur jag skulle inleda idag.

Kanske: Grattis på förhand till ett klokt val!

Allvarligt: En jobbansökan görs nog bäst utan inledande hälsning, men med en avslutande standardfras.

Ja, kanske... Men är ett "Hej!" per se en dålig inledning?

Har jag haft kontakt med företaget ifråga gör jag oftast någon typ av relatering till det: "Hänvisar till telefonsamtal blah blah" .. Å andra sidan, nu när jag tittat igenom mina jobbansökningar (några år gamla) så inleder jag dem oftast med "Hej, ... " eller "Hej!". Nu fick jag ju inga jobb den vägen när det begav sig, men jag tror näppeligen att det beror på mitt val av hälsningsfras.