Hej!

Hej alla Flashbackare!

Är det någon mer än jag som i skrift gärna undviker Hej! som inledningsord? Jag tycker det klingar löjligt, fånigt glatt som något dräglande mongo som skrattar åt allt. Likadant så tycker jag man skall vara mycket restriktiv vad det gäller utopstecken i övrigt, det bli nördigt gladlynt på ett sätt som inte lämpar sig.

Och bland det värsta man kan se är flera utroppstecken efter varandra, vilket folk gärna trycker dit för att de verkligen vill understyka och ge kraft åt vad de vill framföra. Men fy fan vad amatörmässigt det ser ut, riktigt jävla illa, och ibland när fenomenet dyker upp på mer eller mindre professionellt utformade skyltar och dylikt då mår jag dåligt.

Tja!

Håller verkligen med dig. Jag undviker att inleda med hälsningar så mycket som det går. Flera utropstecken efter varandra är också irriterande. Jag har för mig att det är tillåtet att använda upp till två stycken på rad, men endast om det behövs.

Fast god morgon, god kväll och god afton tycker jag är helt okej då det inte är så flåsigt klämkäckt som "hej!". Ett lite mer avmätt "hej, hej" kan dock nästan fungera.

Tja! Det kan väl gå an, jag andvänder ordet ofta själv, men lite slafsigt och ovårdat känns det, och i skrift förväxlas det lätt med ett tvekande tjaaa....hmm.

Tjänare! De är bättre än hej, man jag har fått för mig att det känns respektlöst då jag inbillar mig att det har ursprung i påkallandet av uppmärksamhet från sitt tjänstefolk, tjänare...men det kanske är helt fel?

Vad jag vill ha är ett inte alltför stelt och formellt hälsningsord, som slår an en ganska vänskaplig ton och både kan brukas bland vänner och mer flyktiga kontakter. Förslag?

Själv tycker jag Salve! är bra. Det ger ett respektfullt intryck, men har samtigt liv i sig. Är det latin, eller fornsvenska? Vad betyder det? "Var hälsad"? Tyvär så är det ju bortglömt sedan länge och det känns lite udda att dra upp det, men man kan ju försöka kanske.

Personer som beter sig så som du beskriver, är nog allmänt sett desperata till sin läggning.
Därför öppnar just nätet så många möjligheter för just dessa(tänk dig bara tanken att i ord och handling översätta t. ex alla utropstecken ).
Hav förtröstan med dem.
Om du nu kan; det är sannerligen inte lätt att ha detsamma...

Det blir allt vanligare att journalister lämnar sin e@ress vid signaturen. En besserwisser nappar förstås på det och lämnar goda råd bland annat vad gäller stavning av svenska ord. Det utesluter inte en och annan semantisk tillrättavisning.

När jag alltså skall skriva en replik till steve.lloyd@gallivarepressen.se så undviker jag just hälsningen Hej. Istället brukar jag börja med Bäste Steve, ja som ett exempel alltså. Det kan bli Bästa Anja etc om journalisten tycks vara en kvinna.

Och vad tycker Ärade Kolleger om dubbla frågetecken?? Jag bara frågar!!

Men tänk va tråkigt alla språkfascister skulle ha om alla skrev lika prydligt.Tänk bara på alla besserwissrar som spenderar timmar på att plöja igenom hundratals trådar på forumen i jakt på något offer som de sedan kan förudmjuka.

Jag använder alltid hej! som inledningsord,då det låter kort och enkelt.
Fjortishälsning däremot ser jäkligt komplicerad ut, kan vara något i stil med:Yo!!! wHats cr@cking hOmi3s.

Att man sedan upptäcker att de flesta har en tendens att använda allt för många utropstecken eller frågetecken är ju förjävligt,det är satans hantlangare MSN som är ansvarig.



Jo för annars kommer sär stavnings polisen och sparkar in din dörr.
Troligtvis sätter dom dig på det första planet till guantanamo bay också..

Jag förstår er poäng och håller med er delvis.

Men jag kan komma med ett undantag. Då jag kommit i konflikt eller spänt läge med nån person som fått sina känlor omskakade och jag vill nå dem via MSN så kan jag inleda en konversation med "hej?.." för att visa att jag vill snacka men ändå är försiktig.

En "Tjänare" är väl något helt annat än "Tjenare"?

Bäste Steve, det känns lite uppstyltat. Men känner man till namnet, och kan klämma in det bredvid det ensamt stående och klämkäcka hejet, så neutraliseras det något och det blir inte en sådan där överflödande dåraktig och infantil entusiasm i öpnningsfrasen; Hej Steve! Det är okej.

Tydligen så skall otyget Hej! tillskrivas Götiska Förbundet som gjorde det populärt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6tiska_f%C3%B6rbundet

Utropstecken i öppningsfrasen gillar jag inte. Helst skulle jag vilja göra som engelsmännen och sluta första raden i ett brev med ett kommatecken. Är det direkt felaktigt att göra så på svenska?

Det verkar ha varit vanligare med utropstecken i äldre skrift? Jag läser just nu Röda Rummet och Strinberg har preparerat sidorna tjocka med utropstecken. Men lyckligtvis bara ett åt gången.

"VEM I HELVETE ÄR NI! vrålade han igen, och jag försökte göra honom påmind om att jag faktiskt redan presenterat mej en gång, men han gav mig inga chanser.
OCH VAD I HELVETE GÖR NI I MIN LÄGENHET?...UT HÄRIFRÅN!!! FÖRSVINN INNAN JAG KALLAR PÅ POLIS!!! VAR HAR NI FÅTT BYXORNA IFRÅN?"

När jag läste följande rader i en känd svensk roman (gissa vilken!!) så blev jag mycket överraskad då jag faktiskt inte irriterade mig på de väl tilltagna antalet utroppstecken i följd. Det hade aldrig hänt tidigare, och aldrig heller därefter.

Hmm, du har en poäng där.

Nja, det är nog samma ursprung.

Här har vi en liten artikel i ämnet: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1637&a=396188&viewAll=true