Är inte det här med "källor" lite överdrivet?

För det första sitter vi på världens största bibliotek en knapptryckning bort om nu intresset finns. I regel är de flest inte ens intresserade, det är mer ett sätt att avfärda andra.
Jag brukar ge källor om de visar sig att man oväntat faktiskt är intresserad av att lära sig något.

Sådana finns, och de är ett problem. Men tyvärr finns det också de som konstant vägrar ge källor och säger "googla själv".

Därför ger jag i stort sett alltid källor. Då har i alla fall jag gjort rätt, och alla andra som läser tråden kan se vilka källor jag har.

Jag tycker att det här med källor ibland är lite överdrivet. Jag förstår tanken: man ska inte bara säga något man själv tycker eller tror utan kunna visa att någon med god insyn i ämnet också har kommit fram till något liknande. Men ibland känns det nästan som att källan har blivit viktigare än själva resonemanget.

När jag tänker tillbaka på mina studier känns det ofta som att jag och lektorerna aldrig riktigt förstod varandra. Jag försökte filosofera, resonera och själv komma fram till en slutsats medan de mest verkade vilja kontrollera om jag verkligen hade läst kurslitteraturen.

Samma sak när Jomshof framhåller att hans bok innehåller ”över 500 källor”. Det låter naturligtvis väldigt imponerande, men 500 källor betyder inte automatiskt att slutsatsen är korrekt. Det kan vara 300 islamkritiska eller ratk av anti-muslimska källor, 200 opålitliga muslimska källor och bara några få riktigt pålitliga. En stark källa kan väga tyngre än hundratals dåliga som i princip bara upprepar varandra.

Vi muslimer betraktar naturligtvis Koranen, autentiska hadither och de stora lärdas ord som mycket pålitliga källor. Men inte heller då räcker det alltid att bara klistra in en vers eller ett citat. Frågan är fortfarande om källan faktiskt säger det man påstår, om sammanhanget stämmer och om slutsatsen är rimlig.

På nätet blir det nästan ännu tydligare. Någon ber dig om en källa, du hittar någon sida som stödjer det du säger och plötsligt blir folk övertygade. Men i princip vem som helst kan skapa en hemsida och skriva nästan vad som helst. Ändå granskar väldigt få hur pålitlig sidan är, vem som ligger bakom den eller var uppgiften ursprungligen kommer ifrån.

Källor behövs alltså, men de ska hjälpa oss att kontrollera ett resonemang inte ersätta själva tänkandet. Den viktiga frågan borde inte vara ”Hur många källor har du?” utan: Vad visar de egentligen, hur pålitliga är de och har du tolkat dem ärligt?

Jo der är onödigt oftast. Antingen pratar man om naturvetenskap och då finns det egentligen bara en källa som alltid är rätt. Sedan inom stadsvetenskapen är der vanskligt för varför skulle en bok beskriva fascism eller vad en stat eller folk är bättre än en egen filosofi. Sedan är bara källor relevanta om mottagaren är beredd att blidka sin åsikt om informationen från källan stämmer.

1. Syftet med att ta en examen på universitetet är inte främst att "lära sig att resonera" eller att "visa hur smart man är" utan att läsa X antal böcker och visa att man har läst dem genom att källhänvisa.

Jag läser mellan raderna att du har studerat filosofi. Det kan bli tokigt. Exempel: när min filosofi-lektor började babbla om "sanningen" och jag frågade vad han menade med det. Det framkom då att han var helt övertygad om att det fanns en "sanning" som vi människor gemensamt hade hittat för några hundra år sedan (han kunde dock ej precisera när detta skedde) och detta slarviga antagande lade han alltså till grund för hela sin undervisning.

Där hade jag nog föredragit en källhänvisning: t ex, "Enligt Aristoteles finns en allmängiltig sanning..."

2. Du pratar mycket om resonemang, och jag kan delvis hålla med om att egna tankar är mer värdefulla än källor, men hur är det med fakta?

Exempel: det klipp som just nu cirkulerar i sociala medier, där det påstås att 163 försvunna barn har hittats på kort tid av polis i USA? Hur ska man kunna veta om det stämmer, om man inte hittar en trovärdig källa? Menar du då att man ska chansa och tänka "Det borde vara sant, jag såg ju det på Tiktok..."?

Nja jag tycker att syftet med studier bör vara att man ska förstå och bli bra på det man läser. Läser man till exempel journalistik ska man bli en bra journalist. Det hjälper säkert att veta vad stora namn inom ämnet har sagt men man blir inte automatiskt bra bara för att man har läst deras texter. Det är inte heller omöjligt för någon att bli en journalist i världsklass utan att ha läst vad andra har sagt. Och ungefär där tycker jag att man måste skilja mellan olika sorters kunskap.

Jag tror att det finns en viktig skillnad mellan studier, allmänbildning eller vad man nu vill kalla det å ena sidan, och specifik information å den andra.

Om exempelvis två personer dör i ett attentat i Tyskland 2026, olika siffror först börjar cirkulera och polisens talesperson sedan bekräftar att två personer har dött, då köper man naturligtvis det. Förutsatt att talespersonen förstår sin roll och har tillgång till informationen vilket han rimligtvis bör ha.

Men om någon skrev något för 400 år sedan, och det dessutom inte rör sig om fakta som vi kan kontrollera utan bara någon random rad i någon random bok blir det inte automatiskt sant bara för att texten är gammal eller går att ange som källa.

Om jag inte minns fel sa en lektor en gång att man förväntas läsa omkring 200 sidor för varje högskolepoäng. Det blir alltså enorma mängder text men mängden man har läst säger fortfarande inte nödvändigtvis hur väl man har förstått ämnet eller hur sant det som står faktiskt är.