Bonnier-tidningar blockerar IA-arkivering?

För en tid sedan hade Internet Archive en kampanj som handlade om att ett antal internationella (US-amerikanska? jag minns inte) tidningar hade börjar bojkotta de IA-robotar som samlar in tidningsartiklar.

Det är en tråkig utveckling, tycker jag. Jag tycker att det framför allt är väldigt värdefullt att kunna gå tillbaka och se vad som sades i en artikel som sedan ändrades, eller vad som skrev om ett visst ämne vid en viss tidpunkt.

Nu ser det ut som om DN blockerar IA (web.archive.org). Försöker man se en DN-sida där kommer felmeddelande - och detta oavsett om det gäller en låst artikel eller ej. Jag skulle ha viss förståelse för blockering av betalartiklar, men detta tycks göras rakt av.
Förresten - jag kollade med en icke-låst Expressen-artikel också. Samma felmeddelande. Så det är förmodligen Bonniers som inte vill bli arkiverade alls. Detta strax efter Schibsteds betalkampanj för att inte snoka i läsares privatliv...

Jag tycker alltså att det är en bedrövlig praxis som tydligen börjar sprida sig. Det är, enligt mig, viktigt med en oberoende insamling av artiklar som alla med internetuppkoppling har tillgång till. Som sagt: eventuellt i någon mening utom de artiklar som tidningarna väljer att låsa. Då arkiveras de ju i låst skick, vilket knappast kan skada tidningarna(s ekonomi).

Vad tycker du? Räcker det att i alla fall en del tidningar erbjuder sina egna arkiv till prenumeranter, och att artiklar inom Sverige sparas via KB (Kungliga Biblioteket)? Eller behövs faktiskt web.archive.org?

OBS att det är åsikter kring (Bonnier-)tidningars policy som efterfrågas. Inte lagligheten - jag förmodar att de har all rätt att blockera IA och därmed hindra dem från att kopiera artiklar.

Som sidonot dessutom väldigt många "429 Too Many Requests" på web.archive.org igen. Det krävdes många serverbyten (Mullvad VPN) för att komma fram.

Det är precis därför arkivering är obekvämt.

Victoria Nulands telefonsamtal med ambassadör Pyatt från februari 2014 är ett bra exempel. Samtalet finns fortfarande tillgängligt och innehållet dementerades aldrig av State Department. Det gör det möjligt att jämföra det som faktiskt sades och hände med den efterföljande mediala historieskrivningen.

Samma sak med Azov. Vill man förstå hur västerländska medier beskrev bataljonens historia, symbolik och politiska roll 2014 jämfört med 2022 måste man kunna gå tillbaka och läsa vad som faktiskt publicerades då. Inte bara vad som finns kvar efter att materialet redigerats, uppdaterats eller försvunnit.

Det är där Wayback Machine blir mer än ett nostalgiskt internetmuseum. Den fungerar som ett obekvämt externt minne.

Och det är just därför arkivering har maktpolitisk betydelse. Den som kontrollerar vad som finns kvar att läsa har också ett betydande inflytande över vad framtiden kan kontrollera om det förflutna.

Vi har fri press, absolut. Men om pressens gamla artiklar kan försvinna eller skrivas om utan att någon längre kan kontrollera originalet blir det lite väl mycket frihet att publicera det som redan är godkänt.

Ett samhälle med fri press behöver inte bara fria medier. Det behöver också ett minne som medierna själva inte kontrollerar.

Det är praktiskt att kunna ändra historien. Gamla artiklar kan försvinna eller ändras långt efter de urprungligen publicerades.

Men internet som vi tidigare känt verkar ju snart borta. Börjar vara omöjligt att googla fram något som går att lita på längre. Vi är snart tillbaka att vi måste gå till ett bibliotek om man ska researcha något i framtiden.

Bonniers vill absolut inte arkiveras. Det är förstås deras fulla rätt.

Men det är värt att notera vad arkivet faktiskt skulle visa.

Det skulle visa hur Cissi Wallin publicerade ett namn utan dom, utan rättegång och utan bevisning och kallades modig av exakt de redaktioner som nu skriver om rättssäkerhet och oskuldspresumtion.

Det skulle visa hur SD-rapporteringen förändrades i ton, volym och framing från 2010 till 2026. Inte för att partiet förändrades dramatiskt, utan för att läsarna slutade köpa envägskommunikationen.

Det skulle visa hur samma kultursidor som i ett decennium publicerade Cissi Wallins aktivism som samhällskritik tystnade när hon sedan dömdes för förtal och bad om ursäkt, inte för att hon ångrat sig, utan för att klimatet svängt.

SVT:s egna veteraner konstaterade i öppet brev att originaljournalistik ersatts av färdiga åsiktspaket. Det är inte en extern anklagelse. Det är ett erkännande inifrån.

Wayback Machine är inte ett hot mot journalistiken.
Det är ett hot mot rätten att glömma vad man tidigare tyckte.
Och den rätten är tydligen värd ganska mycket.

Så att vi förhindras att se det komma.

Varje utgiven tidning arkiveras väl i Kungliga biblioteket idag?

Vet dock inte hur de gör med internet men gissar att de samlar det oxå.

KB arkiverar. Men KB är inte sökbart för allmänheten på samma sätt, kräver fysisk närvaro eller avgiftsbelagd tillgång, och är inte globalt tillgängligt.

Wayback Machine är det. Gratis. Omedelbart. För vem som helst var som helst.

Därtill är tidningarnas egna digitala arkiv långtifrån kompletta. Artiklar försvinner, uppdateras utan markering eller låses bakom betalväggar retroaktivt.

Det är precis den kombinationen som gör extern arkivering obekväm.

För att vara petig tror jag att man kan komma åt KBs arkiv från datorer på universitetsbibliotek i hela landet, utan att betala. Låt vara att alla inte har tillgång till ett universitetsbibliotek där de kan logga in.

Men jag håller självklart med om resten. Om IA (som du mycket riktigt påpekar heter Wayback Machine när det lagrar webbsidor inkl. tidningsartiklar... var var jag? Jo: ) om IA hindras från att spara originalversioner och hålla dem tillgängliga för alla med nätuppkoppling, så försvagas allmänhetens möjlighet till maktgranskning rejält.

Vad jag vet har Bonniers (Expressen/DN) inte själva skrivit något om detta. Man upptäcker det först om man som jag vill komma åt en artikel före ändring, och alltså letar hos IA. Än så länge noterar ju tidningarna om en artikel har uppdaterats...

Heh. "Googla" kan man ju glömma. Jag kör i och för sig Startpage när jag vill använda Googles tidigare prima sökmotor, eftersom sökningen då anonymiseras. Men det är Google-sökningar, och på senare tid får man ju bara skräpresultat. De vill styra över alla till AI, utan möjlighet att kontrollera källor.

Än så länge fungerar ex-vis duckduckgo bättre, men snart blir väl trådens ämne än viktigare. Dvs. att människor ska kunna hitta och läsa originalartiklar (och andra sparade webbsidor) på nätet.

En fråga till dig:

Om jag åker och sätter mig på KTH’s bibliotek, kan man logga in och komma åt KB’s utbud då?

(Annars kan jag ju lika gärna åka till KB direkt).

Om det fungerar som tidigare behöver du skaffa ett lånekort hos universitetsbiblioteket ifråga, i ditt fall KTH. Det kan man göra även om man inte är anställd eller student. Och då kan man logga in på universitetsbibliotekets gästdatorer och komma åt diverse databaser, inklusive KBs tidningsarkiv.

Edit: Jepp, det tycks fortfarande fungera så (KBs databas finns inte bland KTHs undantag, se https://www.kth.se/biblioteket/anvanda-biblioteket/lana-och-bestalla/lana-och-bestalla-1.853035) - och det är "bara" konto på biblioteket som krävs, inte kort.)

Aha. Tack som fan för info, sjysst!

Jäklar, jag antog att de ännu hade tillgång. Men nix, det blir KB för dig.

Jag kollade vidare, och måste backa just när det gäller KTH. Här är listan på bibliotek där man kommer åt KBs databas efter inloggning på universitetsbibliotek - KTH saknas, tyvärr:

https://tidningar.kb.se/om-tjansten/bibliotek-med-full-tillgang#bibliotek-som-ger-tillgang-till-upphovsrattsskyddat-material