Citat:
Har sakta insett att kvinnor är av naturen är programmerade att endast "ge" något över huvud taget till någon annan människa om det finns ett materiellt värde (resurs) som hon söker. Man kan argumentera att det gäller alla människor, men jag vill mena att det gäller den feminina sidan av vår art. Män kan kolla på en objektivt medelmåttlig kvinna och vara beredd att ge henne precis allt om hon behandlar en rätt, och även om man matchar rent utseeendemäsigt så är det tydligen naturligt inkorrekt att vara ömsesidigt i ett land där kvinnor redan har resurser så hon klarar sig.
Har svårt o-se detta. Är liksom hela mänskligheten vaggad i sagan om kärlek, och måste erkänna att jag någonstans trott på den framtills nyligen. Även om jag kunnat intellektuellt se att alla spelar i sin respektive liga av attraktivitet så har jag inte fördjupat mig i vad det innebär. I väst där alla fritt väljer sin partner är det mest utseende-faktorn som är fundamentet, därefter väljs personliga drag osv... Och dessa resurser är huvudsakligen medfött / ej medfött. Har svårt att se någon mening med livet öht efter denna insikt. Det finns alltså ingen personlig smak, ingen genuin kemi, ingen intellektuell relation, ingen förståelse för någons bakgrundshistoria och kan förmågan att se värde i någons kamp.. utan allt handlar om vilket värde som finns på bordet nu. Framför allt; det finns inget utrymme alls för att ge till någon som behöver, det är verkligen bara 'vad kan jag få ut av detta'. Det är något slags helvete vi lever i. Men frågan är; eftersom detta egentligen är så pass självklart, varför är vi så kodade att tro något annat? Är det naturens mekanism för att hålla arten vid liv; vi blir matade med dopamin och skönmålade något som fysiskt inte stämmer?
Har svårt o-se detta. Är liksom hela mänskligheten vaggad i sagan om kärlek, och måste erkänna att jag någonstans trott på den framtills nyligen. Även om jag kunnat intellektuellt se att alla spelar i sin respektive liga av attraktivitet så har jag inte fördjupat mig i vad det innebär. I väst där alla fritt väljer sin partner är det mest utseende-faktorn som är fundamentet, därefter väljs personliga drag osv... Och dessa resurser är huvudsakligen medfött / ej medfött. Har svårt att se någon mening med livet öht efter denna insikt. Det finns alltså ingen personlig smak, ingen genuin kemi, ingen intellektuell relation, ingen förståelse för någons bakgrundshistoria och kan förmågan att se värde i någons kamp.. utan allt handlar om vilket värde som finns på bordet nu. Framför allt; det finns inget utrymme alls för att ge till någon som behöver, det är verkligen bara 'vad kan jag få ut av detta'. Det är något slags helvete vi lever i. Men frågan är; eftersom detta egentligen är så pass självklart, varför är vi så kodade att tro något annat? Är det naturens mekanism för att hålla arten vid liv; vi blir matade med dopamin och skönmålade något som fysiskt inte stämmer?
Tror du att män fungerar annorlunda?
Läs det fetade i din text, attraheras du av en kvinnas "kamp" och bakgrundshistoria, vad nu det ska betyda?