Är du ärlig i vården om droger?

Jag hittade inte någon bättre kategori än ”medicin och hälsa”. Jag tror ”Vård” hade passat bättre för ämnet, men den finns inte.

Jag har en fråga: Skulle du vara ärlig i vården om de frågade om du använt droger?

Varför jag frågar är för att jag tror de flesta inte vill säga det, om de använt droger. Även om det inte skulle leda till några försvårande konsekvenser. Vilket jag tror många tänker. Själv kan jag inte minnas vad jag sagt när jag använt droger.

Jag tänker på det här därför att, det finns ett projekt, theeprc.org, som vill uppmärksamma andliga upplevelser som patienter kan uppleva under sin sjukhusvistelse av t.ex. psykedelia. Så att de människorna kan få rätt vård och omsorg. Så i ett framtidsscenario vore det klokt att vara ärlig.

Nä det hade jag inte gjort.

Sånt ska man aldrig nämna för vården om det inte är en akutsituation och de behöver veta vad någon fått i sig.

Nej, jag litar inte på sekretessen. Man kan lätt bli av med körkortet nu för tiden, försvårar säkert framtida jobbsök också.

Även om det inte kan medföra rättsliga åtgärder i sig, så är det inget jag vill ha i min journal, speciellt inte medvetet gjort. Så nä jag håller den informationen för mig själv.

Finns ingen anledning att de ska veta det så nej.

Nu använder jag inga droger, men hade jag gjort det hade jag aldrig erkänt det för vården. Inte en chans.

Just körkortet drar de inte för det. De ändrade reglerna för det rätt nyligen. Och beträffande jobb så lär det inte bli några problem om det inte handlar om säkerhetsklassningar där de går in och tittar i din journal.

Men visst kan det läcka. Och du kan ge dig fan på att vad du än går med för besvär till läkaren i framtiden så kommer de relatera det till ditt så kallade missbruk, och det kommer göra det mycket svårare att få vissa mediciner.

Jag har vart ärlig, "off-the record" med någon enstaka läkare. Men aldrig fan skulle jag öppna upp om det innan en sann rapport är uppdagad mellan oss och jag upplever att den vårdkontakten hanterar det som information för att hjälpa en i ens vård snarare än något som man ska fördömas över.

Det är självfallet relevant för en vårdkontakt som behandlar dig på djupet att veta om ifall du har någon historia med droger. Liten som stor, men man ska vara försiktigt med vem man delar med sig till inom vården.

Att jag dricker typ 10 långburkar starkbira i veckan är inget som jag mörkar om frågan ställs.

Jag har varit ärlig om hyss från ”ungdomen”.
Det var inga problem och inget vården tyckte var konstigt.

Absolut. Rätt lätt då jag inte brukat olagliga droger på årtionden. Jag bara spyr ur mig allt. Det står ändå i min journal och den är sju resor värre än verkligheten.

Eller visst ja, de var inte olagliga där och då.

Mitt tips som jobbar i vården, jag bryr mig inte och har aldrig gjort, om det är relevant för vad som händer med dig nu vill jag veta men annars kan man vara tyst. Var ärlig på akuten, om det är relevant, du mår inte väl och har drogat de senaste 24-48 timmarna. Du behöver ju inte gola på dig själv att du rökt på förra veckan och körde bil för att du trillat idag och brutit armen.

Samma sak på operation då vissa läkemedel interagerar med varandra och det kan göra att vi är lite mer på tårna om det behövs.

Men kom också ihåg att vården har anmälningsplikt om man misstänker att barn far illa, så vid misstanke om att barn inte har det bra ska man anmäla. Och jag har anmält om folk kommer in påtända och försäger sig att deras småbarn var hemma ensamma med dem när de skulle ballade ur på droger.