Citat:
Ursprungligen postat av
nitiniti
Bakrund: Hej, ska förklara situationen. Min 39 åriga syster har mått dåligt ett tag. Hon har haft två jobb, är i en pågående separation och och säkert massa annat bakomliggande som har utlöst en psykos.
Hon är inte alls sig själva, hon har extrema vanföreställningar känner sig förföljd. Tror att allt är en plot för att folk ska ta hennes barn ifrån henne. Det är hennes största rädsla. Dessutom har hon alltid varit spirituell så hon tror också att någon har gjort svart magi/voodoo på henne. Hon får ryck, skriker, skakar, fnissar, gråter.
Vi har försökt få henne att lägga in sig på psykatuten två gånger. Första gången gjorde ambulansen som var på plats att hon följer eb röd tråd men att hon var nära att spåra.
Andra gången några dagar senare när hon fått ännu mer vanföreställbingar och börjat moblera om huset mitt i natten, slängt saker mitt i natten så ringde vi ambulansen igeb och denna gången tog de med henne till psykatuen men de skrev aldrig in henne på akuten så hon var försvunnen en hel dag tills vi hittade henne sittandes på mvdobalds mitt i natten efter att ha letat överallt.
Problemet är att hon inte inser att hon är sjuk. Hon vill absolut inte bli inlagd, hon är helt och hållet emot medicin. Hon är rädd att dom ska ta hennes barn om hon lägger in sig vilket ci förklarat att de i te kommer att göra.
Detta är en hopplös bror till henne som har försökt med allt för stt hjälpa, även hennes famiöj har försökt allt, min andra syster, mina föräldrsr.
Hon måste läggas in, hon behöver vila hon sover ingrt om nätterna, vi är desperata
Vad ska vi göra
Ni får begära handräckning från polisen.
Hon är psykotisk och saknar sjukdomsinstinkt helt men hennes hjärna tar skada av att gå omedicinerad. Ju snabbare hon blir inlagd desto bättre.
En person var extremt psykotisk och när jag fick henne till psyk så ansåg läkaren att hon var frisk som en nätkärna. Det resulterade i att hon inte kunde hitta hem till mig som bodde längs samma gata och istället yrade runt i timmar i staden utan att kunna klara av enklare saker såsom att åka buss, hon klarade inte ens av att känna sitt eget bankkort i sin ficka eftersom jag tagit det kort på lasarettet men återlämnat det och hennes hjärnan klippte bort minnet av att hon fått tillbaka det. När hon efter många timmar dök upp hos mig var hon hysteriskt gråtandes av upplevelsen att inte kunna orientera sig någonstans och inte hitta sitt bankkort. Jag var tvungen att plocka ur det ur hennes jackficka och hålla fram det franför hennes ögon för att hennes hjärna skulle börja uppfatta det och hennes fingrar kunna känna det igen. Och henne ansåg psykiatrin frisk. Problemet var att jag hade lägre lust att sova med en psykotiskt, orolig människa i samma rum så jag gav henne gamla Nozinan jag hade hemme och nog somnade hon på det. Saken var att hon dagen därpå då inte längre kunde kontrollera sin psykos överhuvudtaget även om hon blivit lugnare. Allt var framme, att hon var kraftigt desorienterad, inte klarade av enklaste uppgifter som att bre en macka, att hon hallucinerade för fullt och såg saker överallt.
På något vis kan de gömma sina psykoser och läkare liksom annan psykoatripersonal verkar ha mycket svårt att skilja på vilka som har psykoser mot vilka som inte har det. Först när de är riktigt sjuka så "ser" sjukvården att någon är allvarligt sjuk på riktigt.
Din syster ska inte vara ensam med sitt barn och utgör faktiskt en potentiell fara för sig själv och andra. Du får tala lugnt men kan inte säga emot alla psykotiska upplevelser. Hon kan skapa falska minnen och/eller få ett horn i sidan för all framtid till dig om inläggningen blir fel och hon inte får rätt medicinering. Det är bättre att du försäkrar dig om att du kommer ta hand om barnet och hålla det säkert. Dvs ge dig inte in för mycket i att försöka säga emot hennes vanföreställningar då hon kommer tro att du är en av dem som vill henne illa eller att du själv är underhot, svart magi whatever.
Jag fick en klient jag inte borde ha tagit för tarotläggning (som jag inte tog betalt för) som trodde att jag hotats till att inte ge henne "sanningen" kring mina läggningar. Allt man säger uppfattas ur deras sjukdomsbild även om man försöker hjälpa dem att förstå vårdbehov, att de inte är utsatta för en massa. Jag gjorde ett fel i att utgå ifrån att personen var rädd vilket hon inte var enligt hwnne själv och då blir det också misstänksamt för någon som är sjuk att en annan person gissar deras upplevelse/känslor.
Många kan få psykoser och sedan tillfriskna igen. Jag vet mängder framförallt kvinnor. Lite konstigt faktiskt att jag inte känner till lika mycket män. Kvinnor verkar vara mer utsatta innan psykoser och klara sig bättre.