Citat:
Ursprungligen postat av
Voidoid
Var står det i den länkade undersökningen att vissa typer av partier skulle missgynnas av disapproval votes?
Frågan verkar förklinga ohörd. Jag bad AI sammanfatta undersökningen
Den verkar inte riktigt ha med den påstådda tesen att göra.
Citat:
Jag har läst igenom undersökningen ”To approve or not to approve: this is not the only question” av José Carlos R. Alcantud och Annick Laruelle, publicerad 2012.
Kort sammanfattning
Artikeln handlar om hur man kan utforma ett valsystem där väljarna både kan uttrycka stöd och motstånd mot kandidater.
Författarna utgår från att vanliga valsystem har en viktig begränsning: väljaren kan normalt rösta på en kandidat, men har ingen motsvarande tydlig möjlighet att säga ”den här kandidaten vill jag absolut inte ha”. Blankröst, frånvaro eller röst på en mindre attraktiv kandidat är bara indirekta sätt att uttrycka missnöje.
De analyserar därför ett system som de kallar ”dis&approval voting”. Där får väljaren tre möjliga svar för varje kandidat:
* Ja – kandidaten godkänns.
* Nej – kandidaten underkänns.
* Neutral/avstår/vet inte – väljaren tar inte ställning.
Det viktiga är att neutralitet skiljs från aktivt motstånd. En väljare som exempelvis inte vet tillräckligt om en kandidat behöver alltså inte behandla kandidaten som om han eller hon ogillar kandidaten.
Hur vinnaren utses
För varje kandidat räknas:
antal ja-röster − antal nej-röster
Den eller de kandidater som får högst resultat vinner.
Exempel:
Kandidat Ja Nej Resultat
A 600 200 +400
B 500 50 +450
C 300 20 +280
Här vinner alltså B, trots att A har fler positiva röster totalt. B har bättre nettostöd.
Vad är egentligen artikelns forskningsresultat?
Det är inte i första hand en empirisk undersökning av hur väljare faktiskt röstar. Det är framför allt ett matematiskt/statistiskt arbete om valsystemets egenskaper.
Författarna visar att denna form av disapproval voting kan karakteriseras entydigt av tre axiom, alltså krav på hur ett rimligt valsystem ska fungera:
1. Consistency (konsistens) – om två separata väljargrupper kommer fram till samma vinnare, ska den kandidaten också vara vinnare när gruppernas röster slås ihop.
2. AD-compensation – om varje kandidat har lika många positiva som negativa röster ska alla kandidater behandlas lika och väljas.
3. Faithfulness – systemet ska bete sig på ett naturligt sätt även när det bara finns en enda väljare.
En central poäng är att de tre vanliga egenskaper som används för att karakterisera approval voting inte räcker när man inför den tredje, neutrala möjligheten. Författarna visar därför att det krävs en starkare princip, som de kallar AD-compensation.
Slutsats
Författarnas huvudresultat är alltså:
Om man vill ha ett valsystem där väljaren kan säga ja, nej eller neutralt till varje kandidat, är nettot av ja- och nej-röster ett särskilt välmotiverat sätt att utse vinnaren.
Artikeln försöker dessutom matematiskt visa att just denna regel är den enda som uppfyller de tre specificerade egenskaperna samtidigt.
En intressant praktisk följd är att systemet ger väljarna möjlighet att skilja mellan ”jag gillar inte kandidaten” och ”jag har ingen uppfattning om kandidaten” – något som vanliga approval-system inte kan göra.
