Citat:
Ursprungligen postat av
StudiumValor
Jag är lite eftebliven tydligen så du kanske kan hjälpa mig att besvara nedanstående exempel
Vad gör man istället för tvångsbehandling av dessa personer om de är ovilliga?
Person 1
Svår psykos, t.ex. akut schizofreni med vanföreställningar/hallucinationer och personen förlorar verklighetsförankringen, sluta äta/dricka, utsätta sig för fara eller skada sig själv/andra
Person 2
Svår depression med självmordsrisk, risk att personen begår självmord eller gör ett allvarligt självmordsförsök
Person 3
svår alkoholabstinens med delirium tremens och självmordsförsök (en vän till mig sitter i Örebro sedan april. Motvilligt först, men nu med insikt och glad över tvångsinsatsen)
Ok. Jag har spekulerat lite fritt och återvänder till detta inlägg.
1. Vi måste gå till roten av problemet.
Varför har personen hallucinationer? Är det
bra eller
dåliga hallucinationer? Om det är något bra, som inger hopp, trygghet och kärlek (ja, det finns även sådana "hallucinationer") varför ens medicinera? Men är det dåliga hallucinationer, ja då öppnar man en annan burk frågor.
Vad består de dåliga hallucinationerna av? Är det förföljelser? Om ja, finns det en risk att han
faktiskt är förföljd?
Varför har hen slutat äta/dricka? Varför har han utsatt sig själv för fara?
2. OK, varför har personen depression? Hur ska du som psykläkare kunna förutse om personen gör självmord eller inte, och vidare, ligger ansvaret på dig eller på patienten att
inte göra självmord? Om en person lever i miserabla förhållanden och i fullständig misär, och sedan vill ta självmord, gör du ditt jobb som läkare om du tvingar personen att leva i samma misär? Eller borde du kanske ta och försöka lösa den underliggande problematiken i personens liv istället för att illusionera om att dina piller kommer att lösa precis allting?
3. OK, det här är över min lönegrad. Jag lämnar den sistnämnda frågan åt någon kunnigare då jag vet i princip ingenting om alkoholabstinens.