Tja FB,
Satt och kollade på en dokumentär om Irakkriget och fastnade vid namnet Paul Bremer. För de yngre förmågorna här på forumet eller för er med kort minne: Bremer var alltså chefen för Coalition Provisional Authority (CPA) mellan maj 2003 och juni 2004. Under drygt ett år var den här kostymklädda herren i princip Iraks enväldiga diktator med direktlinje till Bush och Pentagon.
Det är allmänt känt att det var Bremer som personligen fattade de två absolut mest ödesdigra besluten i modern Mellanösternhistoria:
1. CPA Order No. 1 ("De-Ba'athification"): Han rensade ut precis alla som haft minsta koppling till Saddam Husseins Baathparti från statsapparaten. Resultatet? Läkare, lärare, ingenjörer och erfarna administratörer fick sparken över en natt. Hela Iraks civila infrastruktur kollapsade direkt.
2. CPA Order No. 2: Han upplöste den irakiska armén och säkerhetstjänsten. Över 400 000 tränade soldater förlorade sina jobb, sina löner och sin värdighet men de fick behålla sina vapen. Grattis du har precis skapat en gigantisk och arg och arbetslös gerillaarmé som la grunden för både alQaida i Irak och sedermera IS.
Men det som fascinerar mig mest är vad gubben gör idag. Han är runt 84–85 år gammal nu och har gjort en av de märkligaste karriärvändorna i modern politisk historia.
Efter att han flydde Irak (bokstavligen flög ut i hemlighet under natten när makten lämnades över till den irakiska övergångsregeringen) så drog han sig helt tillbaka till delstaten Vermont.
Istället för att sitta i någon flott tankesmedja i Washington har han under många år jobbat som professionell skidinstruktör i Okemo Mountain.
Han har alltså spenderat sina vintrar med att lära turister hur man plogar och svänger i barnbacken.
Utöver det spenderar han dagarna med att måla ganska intetsägande oljemålningar av landskap och natur.
Man undrar ju vad som rör sig i huvudet på en sådan människa. Han har skrivit memoarerna My Year in Iraq där han i princip skyller ifrån sig på Pentagon och hävdar att han bara utförde order trots att CIA chefer på plats varnade honom för att besluten skulle sätta landet i brand.
Han verkar helt sakna självinsikt och har i intervjuer framstått som fullkomligt obekymrad över det blodbad hans signaturer orsakade.
Några diskussionspunkter för tråden:
- Hur ser ni på Bremers eftermäle? Är han den enskilt största katastrofen för USA:s utrikespolitik i modern tid?
- Är det ett medvetet val att gömma sig i skogarna i Vermont som en "vanlig snubbe" för att undslippa kritik, eller har han bara genuint förträngt allt över en kopp varm choklad i skidstugan?
- Någon som har läst hans memoarer eller sett intervjuer med honom på äldre dar och kan dela med sig av analyser kring hans psykologi?
- Hur kunde Bush administrationen ge en person utan någon som helst erfarenhet av arabvärlden eller post konflikthantering total makt över 25 miljoner människor?
Låt höra era tankar. Sitter det någon här som rent av har stött på gubben i Vermonts skidsystem?
Satt och kollade på en dokumentär om Irakkriget och fastnade vid namnet Paul Bremer. För de yngre förmågorna här på forumet eller för er med kort minne: Bremer var alltså chefen för Coalition Provisional Authority (CPA) mellan maj 2003 och juni 2004. Under drygt ett år var den här kostymklädda herren i princip Iraks enväldiga diktator med direktlinje till Bush och Pentagon.
Det är allmänt känt att det var Bremer som personligen fattade de två absolut mest ödesdigra besluten i modern Mellanösternhistoria:
1. CPA Order No. 1 ("De-Ba'athification"): Han rensade ut precis alla som haft minsta koppling till Saddam Husseins Baathparti från statsapparaten. Resultatet? Läkare, lärare, ingenjörer och erfarna administratörer fick sparken över en natt. Hela Iraks civila infrastruktur kollapsade direkt.
2. CPA Order No. 2: Han upplöste den irakiska armén och säkerhetstjänsten. Över 400 000 tränade soldater förlorade sina jobb, sina löner och sin värdighet men de fick behålla sina vapen. Grattis du har precis skapat en gigantisk och arg och arbetslös gerillaarmé som la grunden för både alQaida i Irak och sedermera IS.
Men det som fascinerar mig mest är vad gubben gör idag. Han är runt 84–85 år gammal nu och har gjort en av de märkligaste karriärvändorna i modern politisk historia.
Efter att han flydde Irak (bokstavligen flög ut i hemlighet under natten när makten lämnades över till den irakiska övergångsregeringen) så drog han sig helt tillbaka till delstaten Vermont.
Istället för att sitta i någon flott tankesmedja i Washington har han under många år jobbat som professionell skidinstruktör i Okemo Mountain.
Han har alltså spenderat sina vintrar med att lära turister hur man plogar och svänger i barnbacken.
Utöver det spenderar han dagarna med att måla ganska intetsägande oljemålningar av landskap och natur.
Man undrar ju vad som rör sig i huvudet på en sådan människa. Han har skrivit memoarerna My Year in Iraq där han i princip skyller ifrån sig på Pentagon och hävdar att han bara utförde order trots att CIA chefer på plats varnade honom för att besluten skulle sätta landet i brand.
Han verkar helt sakna självinsikt och har i intervjuer framstått som fullkomligt obekymrad över det blodbad hans signaturer orsakade.
Några diskussionspunkter för tråden:
- Hur ser ni på Bremers eftermäle? Är han den enskilt största katastrofen för USA:s utrikespolitik i modern tid?
- Är det ett medvetet val att gömma sig i skogarna i Vermont som en "vanlig snubbe" för att undslippa kritik, eller har han bara genuint förträngt allt över en kopp varm choklad i skidstugan?
- Någon som har läst hans memoarer eller sett intervjuer med honom på äldre dar och kan dela med sig av analyser kring hans psykologi?
- Hur kunde Bush administrationen ge en person utan någon som helst erfarenhet av arabvärlden eller post konflikthantering total makt över 25 miljoner människor?
Låt höra era tankar. Sitter det någon här som rent av har stött på gubben i Vermonts skidsystem?