Citat:
Ursprungligen postat av
Ms-X
Ett stort problem i USAs rättssystem är att det är en 12-personers jury som avgör om den åtalade är skyldig eller inte. Alla 12 jurymedlemmar måste vara eniga i ett beslut. I det aktuella fallet med Lindsay Clancy är det tydligen en i juryn som motsätter sig vad de övriga 11 har kommit fram till.
Just det. Tydligen är det sedan några dagar en enda medlem av juryn som "håller uppe" och hindrar dem från att komma till ett enigt utslag. Nyheterna från rättegången (t ex på BBC, som har haft mycket rapportering om fallet och även de amerikanska tv-nätverken) säger ganska klart att denne ende medlem av juryn avviker genom att han/hon har en annan ribba för vad "bortom rimligt tvivel" betyder i praktiken. Domaren lär nu överväga att byta ut denne person mot en av de "reserve jurors" som sitter på bänken (visste inte att man hade några nominerade "avbytare" för juryn i sådana här fall).
Men det framgår inte ifall den här avvikaren anser att Clancy är skyldig till mord medan de andra inte gör det, eller om hen tvärtom är den ende som anser att hon var akut psykotisk och därmed inte kan anses ha varit riktigt ansvarig för sina handlingar -> därmed inte kan dömas till fängelse (om hon anses som galen så hamnar hon förmodligen på sluten avdelning för många år framåt i alla fall).
Det här är också ett fall som testar själva principen att alla sådana här mål ska avgöras av en lekmannajury, som dessutom ska vara utsedd speciellt för varje enskild rättegång. Det är en typiskt amerikansk ordning (delvis ärvd från England) och man kan nog säga att den härstammar från en tid när det fanns mycket mindre av teknisk bevisning eller dokument för att bedöma ett brott - när rättegångarna i högre grad än numera handlade om frågan "vem av dessa personer har rätten mest förtroende för?", alltså juridik även utifrån personernas "moral character".
Till det kommer att amerikanska domstolar fortfarande håller på den gamla regeln "en gång frikänd, alltid frikänd" - ett frikännande kan alltså normalt inte överklagas, medan däremot en fällande dom kan tas hela vägen upp till Högsta Domstolen. Det är också en regel som verkar litet ur fas med modernt polisarbete, särskilt när det är en lekmannajury, "tolv edsvurna män" som har avgörandet i sin hand.
(skrev och postade det mesta av detta inlägg innan jag noterade att Ms-X hade berört frågan om problemet med tolvmannajuryn som norm längre upp i tråden)