Förutsätter universums komplexitet en Gud – eller föregår principerna skaparen?

Det kan ju tyckas stämma men vad begränsar den laglydige och hjälpsamme?

Allt som skulle underminera den rollen och dess egenskaper till exempel?

Förstår inte riktigt, kan du ge exempel?

Jag menar att det finns omständigheter och principer som dikterar det hela.

Du säger att allt är möjligt för Gud. Men är det då till exempel möjligt för Gud enligt dig att upphöra att existera? Eller skada sig själv? Eller att vara ondskefull?

Vad du än utgår ifrån att Gud är och kännetecknar är det ju snarare principer du i så fall förhåller dig.

Gud har förstås möjlighet att göra vad dumt som helst, men i förtroendet för Gud ingår att man är övertygad om att han för alltid avstår att förvandla allas liv till en evig tortyr.

Om principerna som avgör vad Gud gör eller inte gör aldrig förändras oavsett situation eller omständigheter är de väl lika tidlösa och eviga som du menar att Gud är? Oberoende eventuell intelligens eller komplexitet.

Så vad är Gud i förhållande till principerna i så fall?

Jag tror inte att det finns några fasta principer ovanför Gud utan att vi alla lever under Guds godtycke.

Men att du överhuvudtaget tror och resonerar gör du genom att förhålla dig till principer för dina rådande omständigheter. Så vad har Gud med det att göra?

Jag tror inte att det finns någon kontinuitet eller regelmässighet i tillvaron annat än av Guds vilja: logik, orsakssamband och begrepp är sekundära.

Så det finns inget underliggande motiv eller avsikt i viljan eller vad menar du?

Det eviga livet är nog en avsikt och ett motiv men ingen direkt princip.

Om du kan förhålla dig till det konsekvent är det fråga om en princip.