Blir du mer eller mindre upprörd om hen är psyksjuk?

Uttryck av diverse åsikter kan väcka mycket ilska, och i synnerhet om de anses rent vansinniga. Blir man mer eller mindre upprörd om hen som uttrycker åsikten är psykiskt sjuk än om hen anses frisk?

Kanske beror det på om den som uttrycker en viss åsikt kan tänkas agera efter den eller inte. Och visst kan fantasin skena iväg när man föreställer sig ytterligare åsikter eller planer utifrån något som sagts. Någon kanske blir osäker på om den psyksjukes uttalanden bäddar för mer vansinne eller om det stannar där.

Jag har själv diagnoser och börjar inse att man inte bör säga vad som helst, göra tankeexperiment eller ägna sig åt skådespeleri. Det är inte normalt att uttrycka det första som dyker upp. Mitt råd till andra som avviker från normen är att låtsas vara så normala ni kan och håll avvikande åsikter inomrbords. Yttra inget någonstans för det hjälper oftast inte att ta avstånd från tidigare åsikter. Undvik alkohol och andra substanser som minskar hämningar.

Sluta skriva det engelska ordet för höna i dina texter så uppskattas du mer av omgivningen.
No shit Sherlock, tror du att du är en pionjär med vad du har kommit fram till?

hen är ganska bra när man inte vet eller bestämmer könet. "Den" låter som ett objekt.


Med tanke på hur många som blir cancelled eller råkar ännu värre ut behöver det upprepas.

Sluta lägga in engelska ord när du skriver på svenska, du uppskattas mer av omgivningen då.

Jag blir mer "upprörd" över att psykiskt sjuka öht tillåts yttra en åsikt i något sammanhang, någonsin.

De ska sitta bakom lås och bom på ett mentalsjukhus så resten av samhället slipper dem.

Bortsett från rena tokigheter kanske avvikande åsikter ändå tillför något?

Allt de säger är tokigheter, FB är fullt av psykfall som sitter på psyket med tillgång till internet. Allt från att FRA skickar signaler för att skapa smärta i pungen, att Donald Trump's pedofilinternet tvingar muppen att titta på barnporr, till att Microsoft planerar lönnmord på Stockholms universitet (samtliga är verkliga exempel).

Vad Fan tillför det?

De exemplen hamnar kanske i kategorin tokigheter. Men så kan det finnas avvikande åsikter som tillför något också. Antingen verbalt eller genom konst.

Censur och yttrandefrihet --> Psykologi
/Moderator

Det är mer frustrerande eftersom att personen inte går att resonera med. Samtidigt är det en frustration över att vården missat något eller valt att inte använda tvång för att behandla problematiken.

TS har fattat fel. Om en person har åsikter som är likadana som mina, då är personen frisk och normal.

Sen finns det vissa udda åsikter som folk kan ha, utan att det är nåt fel på dom. Kanske går dom dom går igång på att klippa gräsmattan som om det vore en tävling. Men det är fine, för alla gillar vi olika.

Men sen finns det hela spektret med diagnostiska åsikter också, där man omedelbart kan avfärda en person som helt eller delvis sinnessjuk alternativt hjärntvättad, så fort hen öppnar käften när det gäller vissa grejer.

Som tex att man inte tror på allt som står i tidningarna, eller på vad myndigheterna säger, eller att man tar sig friheten att skita i att rösta i våra allmänna val. För då är man en fara för demokratin, och borde egentligen spärras in.

Som svar på din fråga jag tror man förväntar sig lite mer konstigare uttryck hos någon som är psykiskt sjuk om vi kanske pratar om en som har schizofreni osv. varpå man känner mindre upprördhet (?). Psykiska sjukdomar är ett ämne som förövrigt är väldigt brett. Sen konstiga eller stötande uttalanden kan komma från helt olika orsaker.

Om jag går in på ditt råd i huvudsak, "låtsas vara normala". Så förstår jag det som en förståelig skyddsmekanism, att inte exponera sig om man inte har känsla för hur man säger saker och till vilka, samt vilket ämne...
Frågan bara är hur långsiktigt det fungerar att låtsas? Visst man kan pröva en period...

Sen om man vet med sig att man har tendens att säga saker på ett opassande sätt som gör att människor i sin omgivning kanske uppfattar än som sjuk/hotfull/oberäknelig, så får man fundera på om man kan lära sig ta upp de på ett annat sätt som sänker den känslan i omgivningen...

Vill man fortsätta ta upp det, så kan man istället kanske pröva istället göra ett tillägg innan man börjar snacka "Det här är.. jag vad ska vi säga " ett hypotetiskt scenario", eller det här är ett 'tja' resonemang jag bara vill testa...." Man kan då lyckas ändra liite signalen till sin omgivning. Det blir då lite tydligare att man vill mer undersöka en tanke istället för att spy ut en övertygelse osv, som folk inte riktigt kan kanske svara på eller vill.

Sen tror jag att i slutändan så har många psykisk sjuka människor behov av öppenhet istället för massa självcensur på allt men tyvärr kan inte alla människor hantera alla former av öppenhet i sin omgivning. Sen så beror det helt på hur man tar upp det i regel, som sagts.. Och de kan säkert skilja sig mellan kulturer och grupper. Men som såklart kan vara svårt att lära sig för den som har just svårt för det...

Men att stänga ner helt, jag vet inte. Har man intresse att göra någon förändring så finns en chans.

Äre en sak jag lärt mig, "know your Crowd.". Även om jag gillar att diskutera medicin/vårdsaker/tillstånd på sjukhus så äre definitivt inte alla som vill sitta och lyssna på det, och får bara obehag av mitt intresse. Så man får selektera och respektera.

Oj nu blev det långt.