Visst är det omoraliskt att skaffa barn ?

Det jag menar är att om livet på jorden är det enda livet i universum, då har vi möjligheten att släcka allt lidande/liv för gott.
Är vi inte det enda livet i universum så förfaller antinatalismen meningslös, för då kommer lidandet fortfarande finnas oavsett vad mänskligheten gör.
Förstår du?

Livet är ett enda långdraget lidande, därför är det precis som du skriver omoraliskt att skaffa barn. Hade jag själv fått frågan om jag vill komma till livet eller inte medan jag var ett foster så hade jag förstås tackat nej till livet.

Absolut, vad jag menar är att ingen har rätt att ta den typen av beslut.
Anser du att det vore bättre om vi lät jorden gå under och allt liv försvann?

Jag anser antinatalismen vara helt meningslös oavsett liv på andra planeter.
Visst finns det elände i världen men det finns stunder som denna också:
https://youtu.be/u3ETc0EHQyY

Lewis rejält ut form förlorar kampen mot sina ticks och tusentals fans reagerar med kärlek och bär honom och låten i hamn.

Vissa av oss ger inte upp även när livet är tufft.

Nja, jag anser att det vore svårt att utrota allt liv på jorden smärtfritt.
Men om det fanns en knapp att trycka på som utrotade allt liv helt smärtfritt på bara ett ögonblick, då anser jag att det vore omoraliskt att inte trycka på den.

Ja, då är vi tillbaka till var jag började, dvs att din åsikt är ett uttryck för en extrem narcissism.
Jag anser att livet är värt att leva du anser inte det.
Jag anser att du har rätt till din åsikt och att leva ditt liv som du vill.
Du drömmer om att döda mig då du anser din egen åsikt viktigare än min.
Att du vill döda mig smärtfritt räddar inget av din extrema narcissism.

Är inte din åsikt ett lika starkt uttryck för extrem narcissism då också? Du anser att livet är värt att leva till varje pris.
Men medans du sitter och tar dig en kopp kaffe eller en öl här i sverige så är det någon annan som mot sin vilja blir rövknullad någon annanstans här i världen.
Men bara för att du tycker om livet så ska alla andra också göra det.
Hur kan du tycka att önskan om att inget liv ska existera är mer egogistisk än att allt liv ska få fortsätta att existera?

Till att börja med så tvingar jag inte på dig mina åsikter.
Tycker du ditt liv är som bäst när du sitter hemma och har ångest över hur dåligt allt är så är det upp till dig. Du skulle ju kunna agera för att förbättra livet för dig själv eller andra men det är ditt beslut.

Jag är också öppen för att jag faktiskt kan ha fel, jag kan endast argumentera för mina åsikter.
Kanske är de saker jag uppfattar som meningsfulla, min familj, kärlek, vänner och att försöka vara en konstruktiv kraft i arbetslivet och på fritiden helt fel?

Som sagt jag tror på frihet och respekt även för din agens.
Du vill utplåna mig och mina barn då du inte kan tänka dig att du kan ha fel eller att andras liv kan ha ett värde utanför din världsbild.

Sedan när det gäller de människor du försöker inbilla oss att du värnar om så har jag levt utanför Europa tidvis och det enorma lyft i livskvalitet som skett i efterkrigstiden i stora delar av världen visar hur mycket som kan göras för att höja livskvalitet och minska lidande.
Det betyder inte att det finns massvis kvar att göra men det visar vad som går att göra.

Du drömmer om en knapp som släcker allt liv smärtfritt, du kunde precis lika gärna drömt om en knapp som släcker all ondska.
Ditt val är en spegling av dig och ingen universal sanning.

näe, utan världen är hård och orättvis och det är bara fult att sätta barn till den

Det som har diskuterats är så kallad kompatibilistisk fri vilja och att en sådan med något innehåll måste kunna rendera ett faktiskt ansvar för handlingar. Om det är möjligt och hur faktiskt ansvar i sådana fall kan realiseras i en naturalistisk tillvaro är kärnfrågan.

Om den saken är jag och Dennett överens. Vilken din inställning är är okänt, eftersom den hela tiden svajar åt olika håll. Men du verkar oftast mena att faktiskt ansvar och möjlighet att faktiskt kunna förtjäna klander, beröm och belägenheter annat än på ett instrumentellt vis, det vill säga oavsett konsekvenser, är fallet.

Hur ett system i en ickemagisk värld faktiskt kan förtjäna klander för sin konstitution, det vill säga oavsett om det för något gott med sig eller inte, har aldrig visats. Vilket i sig knappast förtjänar klander eftersom inte ens Dennett, sin retorik till trots, lyckas med den saken när det kommer till kritan. Du har inte heller argumenterat för att fri vilja för att vara fallet inte kräver att handlingar ska kunna innebära faktiskt ansvar hos den handlande.

Saken har helt enkelt misslyckats. Så länge man inte kan visa hur ett system kan vara faktiskt ansvarigt för sin sammansättning och förtjäna klander för den oavsett konsekvenser, så finns inte kompatibilism. Som jag frågat så många gånger, vad är det i sådana fall en naturalistisk tillvaro skulle vara kompatibel med? Ingenting tycks svaret bli när ansvaret är en fråga om nytta blott? Kompatibilism blir ekvivalent med inkomaptibilism när ansvar inte är något annat än nytta.

Försök att formulera svar på detta har, alldeles uppenbarligen, getts upp för länge sedan. '

Sedan kan man istället, givetvis, rada upp olika förmågor eller förhållanden och proklamera dessa som "fri vilja" (noterade att det smög sig in lite självskapande i det). En fri vilja som blir helt innehållslös. Jag är, inkompatibilistiskt, förmodligen alldeles enig gällande hur mänsklig ansvarspraktik funktionellt bör se ut. Men, vilket är avgörande, det endast inom ett socialt system som, ultimat, kan motiveras utifrån nytta och inget annat.

Det åvilar den som påstår något annat, det vill säga att något, exempelvis klander, faktiskt kan förtjänas och det oavsett nytta, att ge skäl för saken. Och inte bara berätta att det är så och försöka att byta samtalsämne (grundfrågan försvinner inte för det). Annars blir det ingen kompatibilism.

Straff sätter fingret på vad saken i grunden handlar om. Kan straff inte förtjänas på annat vis än som ett instrumentellt verktyg för korrektion, så innebär väl det, i sådana fall, att handlingar inte kan rendera faktisk ansvarighet hos den handlande?

Om liv bör utsläckas av skälet att lidande är det enda som har värde i sig och som därmed bör minimeras oavsett allt annat, så gäller väl den saken i absoluta och inte i blott relativa termer?

Det vill säga, den samlade massan av lidande på en viss himlakropp eller inom ett visst ekologiskt system är väl lika önskvärd att minimera oavsett hur många andra motsvarande system det finns eller inte finns i universum?

TS verkar utgå från att ett liv värt att leva inte bör innehålla något negativt. Detta mindset gör livet väldigt svårnavigerat och man kommer hela tiden stå inför nya besvikelser när det händer något. Det är kontrasterna som är livet min vän.

Vad du sen åstadkommer i livet, för det är vad livet handlar om, styrs av vilket mindset du har.

Om du passivt sitter och väntar på att livet ska servera dig livskvalitet, så står du tyvärr inför ytterligare besvikelser framöver. Det är ett aktivt val.

Frågan om jorden skulle klara sig bättre utan människan är dock enkel, det skulle den definitivt.

Ja, det grasserar i detta forum olika uppfattningar om lidande som framstår som svåra att motivera, likt att lidande principiellt inte kan uppvägas av något eller att det i praktiken aldrig uppvägs av något.

Men vad innebär det att jorden skulle klara sig bättre utan människan? Har planeten ett givet och önskvärt tillstånd och som inte bör rubbas? Vilket är det tillståndet i sådana fall och varför är det i sig gott?

Jag påstår att mänskligheten sedan den industriella revolutionen är i högsta grad önskvärd och det av skälet hennes förmodligen betydande leverans av positivt välbefinnandenetto till planeten och som i detta avgörande avseende hade klarat sig betydligt sämre utan henne.

Planetens stora bekymmer är de förhållanden kännande varelser är utlämnade till i naturtillståndet.