Protestantismen/frikyrkor är frukten av Katolicismen

Äsch, vi diskuterar ju bara idéer.

Icke-religiöshet eller religiöshet spelar en oväsentlig roll.

Se det som historia utav den västerländska kulturen.

Ganska många resonerar dock efter arvsynder oavsett religion. "Jag föddes inte rik", "Om jag bara hade fötts med snyggare ansikte", "om jag bara fått genetik för att vara längre". Sen ser de andra som att de har försprång i livet eller har skyldigheter/privilegium.

Ja, definitivt.

Här skulle jag vilja föreslå det gnostiska perspektivet, eller den kristna mysticismen. Den tanken förespråkar perspektivet att orsaken till att sådana företeelser manifesterar sig inte arvsynden, i den meningen att individen föds med en skuld och sedan straffas för den.

Snarare kan lidande och orättvisor förstås som ett uttryck för Guds egen ignorans eller okunnighet.

Lidande och orättvisor är alltså inte nödvändigtvis ett uttryck för att människan föds med arvsynd, utan snarare för att skaparen själv är okunnig, blind eller begränsad.

Det är dock ett utmanande perspektiv att inta, eftersom det kräver att man ifrågasätter inte bara skapelsen, utan även skaparen.

Det är i sig en utmaning mot idén om att Gud är allsmäktig och allvetande.

Men att det kan innebära att "själen" är någonting som transcenderar skapelsen av materia.

Jag säger att man behöver dela på folk för att ha kontroll över dom. .Folk behöver fiender för att hålla ihop och känna stolthet och så .

Och det suger givetvis.

Men om vi observerar verkligheten och livet utan subjektiv partiskhet, möter vi inte bara lidande, smärta och orättvisa, utan även ignorans och okunskap.

Det är en oundviklig observation.

Det är företeelser och fenomen som vi inte kan förneka existerar.

Och i relation till detta, om vi betraktar verkligheten och livet som en skapelse av en skapare, måste vi också ta faktumet att lidande, smärta, orättvisa ignorans eller okunnighet existerar i beaktande när vi försöker förstå relationen mellan skapelsen och skaparen.

Skapelsen skildrar skaparen.

Sokrates förstod ignoransen. ”Jag vet bara en sak, att jag ingenting vet.”

Buddha förstod lidandet: "Dukkha (lidande) är en grundläggande egenskap hos den villkorade tillvaron"

What's your point? Alla är ju överens om att protestantismen uppstod som en reaktion mot hur katolska kyrkan var, och att det sedan uppkom en mängd frikyrkor därur.

Nja, alla vi som tänker lite logiskt och läser historia är överens ja, men många är fast beslutade att de åter funnit sanningen i sin lilla sektion de nu tillhör.

Vill inte göra en poäng i första hand, vill främst fråga vad protestanter, eller rättare sakt sektermedlemmar, har att säga om var de själva kom ifrån. Om de själva förstår att deras grupper är människoskapade, med tanke på att de hela tiden säger att de är del i den sanna kyrkan. De har ju snarare övergivit hur de sanna kristna faktiskt trott, oavbrutet ända från start till idag.

On point. Vill även tillägga att de å andra sidan har övergått till att en individuell tro räcker och att det bara är ”jag och Jesus” utan att förstå hur de kristna faktiskt levt och har levt sedan start.

Frågor som vem är Jesus?
Hur tror vi på Treenigheten?
Varför Fader, Son och Helig Ande?
Varför firas Liturgier?
Vad är hjärtats renhet? osv.

Protestanter säger bara ”Vi tror på den bibliska Jesus och jag är frälst eftersom att jag tror på att Han finns.”


Det är så okristet.

Jag menar att istället för reformation, borde de ha vänt sig till Öst-Ortodoxa kyrkan.

Mitt ordval kanske ställde till det, men vi är överens.

Det är inte tolkningen av Guds budskap som splittrar utan maktkamp och girighet. Katolicismens intolerans och maktfullkomlighet sprängde kyrkan men sedan tog ekonomin över då det gällde att roffa åt sig av de enorma rikedomar som kyrkan samlat genom att ta tionde av alla européer i över tusen år.

Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon » — Lukas 16:13

Det har den inte alls. Lutherska och anglikanska kyrkor är i högsta grad apostoliska.

Att ha apostolisk succession är inte samma sak som att vara trogen den apostoliska traditionen. Den apostoliska kyrkan handlar inte bara om att kunna spåra biskopar historiskt, utan också om att bevara den tro, gudstjänst och kyrkliga tradition som apostlarna överlämnade.

Lutherska kyrkor förkastade mycket av den heliga Traditionen, avskaffade eller förändrade sakramentala och liturgiska ordningar och gjorde Skriften till den yttersta auktoriteten genom sola Scriptura. Anglikanismen uppstod också genom den protestantiska reformationen och avvisade flera centrala delar av den tidigare kyrkliga tron och praxis.

Så om man med ”apostolisk” bara menar historisk succession kan man föra det argumentet. Men om man menar ”i överensstämmelse med apostlarnas tro och Tradition”, då räcker inte en biskopslista. Det är just därför den ortodoxa kyrkan menar att apostolisk succession måste gå hand i hand med apostolisk tro.