Min pojkvän vill inte vara med mig. Hjälp!

Han blir sur för att jag säger nånting typ en åsikt eller blir upprörd och sen ignorerar han mig och är allmänt dryg och fånig, nästan feminin. ”Nej säger han bestämt, du får göra nånting annat jag vill inte vara med dig nu”. Känner mig lurad, och nu har jag precis flyttat in till honom och hur blir det med bostad nu? Ska jag behöva bli bostadslös nu, han bara sabbar mitt liv! Nej det är faktiskt jag som är dum i huvudet som flyttade in med honom så snabbt , vi bodde långt ifrån varandra men jag hade inget jobb mm. Som höll mig kvar där och så kändes det spännande att flytta. Till saken hör att jag har anxious attachment style och han beter sig som en avoidant så det blir chase och withdrawal cykel på det. Skitjobbigt för min del. Jag sexar till mig, vilket kan uppfattas som desperat och ovärdigt men nej, till ingen nytta ”jag kan suga din kuk” ”snälla kan vi sluta bråka”.


Jag vet att jag borde bara gå min väg, fokusera på mig själv och utvecklas och må bra men det är lite svårt rent praktiskt nu med all stress mm. Jag är definitivt en kvinna med ”bagage” och allt detta kan bli för mycket för stackars lilla killen.. som är 20 år äldre dessutom, extremt omogen för sin ålder. Jag gillar mogna män men det förutsätter ju att de är just det MOGNA.


Är lite som vi drar fram de sämsta sidorna ur varandra… vad fan ska jag göra?
Han har knappast någon respekt för mig så som jag reagerar och beter mig och jag är så jävla förbannad just nu. Aldrig gråtit så mycket i ett förhållande som det här. Vad är hans problem ? Kan man behandla en flickvän på det sätt han gör? Att bara stänga ner, dra sig undan mm. Sen kallar han mig dramatisk, löjlig mm. För att jag får panik och säger att han ska få slippa mig.

Nyfiken på hur andra ser den här situationen. Är min pojkvän dum i huvudet?

Ditt första inlägg?

Enkelt. Bara dra.

Hur gammal är du och har du erfarenhet av längre samt djupare relationer sedan tidigare?
Du framstår som ung och oerfaren, är det korrekt?

Du beskriver själv relationen som en ”chase and withdrawal cycle”, säger att ni tar fram varandras sämsta sidor och att han inte vill vara med dig. Det krävs knappast en anknytningsteoretisk metaanalys för att identifiera den mest uppenbara åtgärden här.

Ska man vara tillsammans ska man alltid bjuda på sig så mycket som man rimligtvis orkar. Även om det kan vara rimligt att man behöver lite egentid ibland också. Men BRÅK ska aldrig ett förhållande behöva leda till.

Försök i smyg att skaffa dig ett annat ställe att bo på. Sedan när du har möjlighet att lämna honom, ta ett allvarligt samtal och testa om ni kan diskutera er fram till hur ert förhållande ska vara. Se om ni kan vara överens. Och att ni kan få slut på alla bråk. Eventuellt kommer ni överens om att göra ett sista försök. Men om han inte verkar vilja kompromissa, använd då ditt triumfkort och flytta ut. Se till att du får med dig alla saker.

Har aldrig varit med om detta tidigare, aldrig betett mig såhär tidigare heller i tidigare relationer. Har känslor för honom men jag tvivlar på att han har det för mig eller ens finner mig attraktiv även om han påstår sig älska mig.

Jo, men du svarade ju inte på mina frågor.
Har du några diagnoser, förresten?

Vi bråkar rätt mycket. Han brukar säga ”ska du förstöra den här kvällen också” och andra taskiga saker för att jag vill uttrycka hur jag känner mm. Han verkar tycka att han agerar helt rätt men det blir inte bra för min del.. så ja jag borde hitta ett annat boende men lite svårt för då kanske jag måste flytta till annan ort och det har ännu inte kommit till ett akut läge där man verkligen gör allt för att hitta nåt, jag lägger inte tillräckligt med tid på att kolla men jag har idag hyrt ett förråd jag kan ställa mina grejer på iallafall. Så kan jag åtminstone lämna tillfälligt? Åh jag vet inte hur jag ska lösa min situation han har ställt till det för mig känner jag. Lurat mig..

Relationer är nästan aldrig lätt, men kan ni inte komma överens och bara bråkar, så är det nog bara att lämna, sen förstår jag om du flyttat en bit, med allt vad det innebär att det blir extra pressat då du hamnar lite i beroende av honom. Nu är det alltid lätt att sitta på sidan, och ge råd, men vet hur svårt det är att lämna när man behöver, levde med en kvinna med borderline, och som inte kunde vara ensam i 10 år, borde ha lämnat efter 2. Men kan ni inte lösa det med samtal och förståelse så är min erfarenhet att det bara kommer bli värre. Hoppas det löser sig för dig.

Du har flyttat in hos en man du beskriver som din ekonomiska och praktiska räddningsplanka, samtidigt som du beklagar dig över att han inte levererar den trygghet, närhet och uppmärksamhet du förväntar dig. Det är en märkligt oklädsam kombination: att vilja åka snålskjuts på mecenaten och samtidigt recensera honom som partner. Om relationen är så outhärdlig som du beskriver är lösningen knappast att få honom att prestera bättre som försörjare, utan att ordna ett eget liv och en egen bostad.

Fy fan. Så får aldrig en relation vara. Det kan hända max en gång men då ska man fan få en ursäkt i efterhand utan att ens behöva kräva den. Men det verkar vara alltför vanligt.

Om ni inte är överens om något ska ni såklart disktuera igenom det, inte kasta skit! Han är en skräpmänniska, bevisligen.

En relation ska ALDRIG vara ett fängelse, det ska vara en källa till glädje, annars får man lämna omgående och leta efter en ny relation, tills man hittar en kille som är såpass normal att man blir lycklig.

Ja lämna tillfälligt men har du något ställe där du kan sova åtminstone? Typ hos föräldrar eller kompisar eller vadsomhelst? Som ung tjej borde du inte ha några problem att hitta killar som ställer upp och hjälper till.

Han låter inte som en stjärna direkt. Kan du inte flytta in hos dina föräldrar så länge?