Omöjlig mamma

Isåfall är det nog tyvärr bara att strunta i henne och släppa taget. Du är inte skyldig att sörja för din dementa mor. Särskilt inte om hon är elak och pratar bakom din rygg om dig. Du har ditt eget liv och din egen hälsa att tänka på, framförallt den psykiska hälsan då sånt här tär även på anhöriga. Du har nu alternativet att släppa taget om henne och så får det gå som det vill. Det som händer det händer och det är inte ditt fel. Du är inte mamma till din mamma. Hon får helt enkelt bo i smutsen och irra runt tills hennes grannar orosanmäler eller något händer som får fart på socialen, exempelvis att hon virrar iväg någonstans och ställer till med något. Återigen, det är inte ditt ansvar. Jag förstår att den emotionella biten är jobbig men du sliter på dig själv såhär.

Ja, jag ligger sömnlös nu pga henne. Jag mår skitdåligt. Vill helst dricka vin och glömma men nu går jag på viktmedicin så då lär jag må riktigt uselt. Inte värt att bli så sjuk.

Nu har kommunen beviljat daglig verksamhet 1-3 gånger i veckan. Mamma tycker att en gång i veckan räcker. "Hon träffar ju mig". Tja, bättre än inget. Försöker övertala henne att ta emot städhjälpen igen.

Hon ringer flera gånger dagligen och frågar om samma saker som vi redan har pratat om under dagen och som dessutom finns på flera lappar överallt i huset.

Jag jobbar inom vården och "förstår" hur jobbigt det kan vara när de kognitiva funktionerna börjar att sviktar hos sina anhöriga...

Om din anhörig har någon form av demens så är det också viktigt att veta vilken demens det är och hur långt gången demensen har utmärkt sig. Det underlättar att veta hur förloppet kan se ut vid kognitiv svikt.

Det som jag har erfarenhet av är att åtgärder sätts in för "sent" och det då blir väldigt svårt att sätta in passande åtgärder såsom mediciner, strategier alternativt hjälpmedel för att underlätta hur man tar sig igenom sin vardag. Vidare så kan det skilja sig gällande demensvård eller liknande vård i olika instanser såsom primärvård kontra kommunal primärvård, hur man går tillväga och vem som gör vad... Många, vad jag har märkt har inte kompetens att upptäcka kognitiv svikt tidigt samt vem som gör vad och varför... Många fel medicineringar tyvärr samt bedömningar då är det som anhörig bra att stå på sig och läsa på lite angående om just demens eller kognitiv svikt, det är bara ett tips från mig till dig. Var stark och det är okej att inte känna att man räcker till ibland.

Är tanten 88 år kan du väl städa upp nån gång emellanåt? Orkar du inte, ta hjälp av någon medan du tar ut henne på promenad.
Hon är, med ålderns rätt, reducerad, dement eller inte. Tacksamhet, moderskärlek, ömhet - det tåget har gått. Inget som hon kan hjälpa.
En läkare skulle kunna hjälpa henne med någon stabiliserande medicin, som håller henne, och dig, under armarna ett tag.

Vet tyvärr inte vilken sorts demens det är.

Min hälsa är tyvärr väldigt dålig. Har precis börjat med viktmedicin eftersom inget har fungerat. Extremt dyrt men min fetma måste minska. Min rygg och mina knän är i ytterst dåligt skick. Jag kan max promenera 10 minuter och då är jag andfådd. Jag har daglig kontakt med henne. Vi äter lunch ihop och vi fikar. Jag kör henne till affären, till läkarbesök osv.

Fråga angående tips från hennes primärvård, hon är väl inskriven hos någon vårdcentral. Fråga om en utvärdering om kognitiv svikt, om det finns eller är aktuellt.
Om det finns en ADL-bedömning (kognitiv utvärdering i aktivitetsutförande), handlar det om någon psykologisk nedsättning eller läkemedelskombinationer (om hon nu har detta).
Du kanske får frågan om vilka symtom som du bevittnar, nämn dina observationer.

Det finns MMSE-test eller andra typer av lätta tester vilket ger en grov uppskattning på kognitiv svikt, MOCA-test, finns klocktest, blodprover samt scanning av hjärnan.

Tack! Jag noterar och får jaga svar.

Jag tycker du ska försöka ta det genom korttidsboende. Snacka med kommunen att du kommer ta semester från henne för annars går du under och dör. Tala om när din ledighet börjar. Var hård mot dem. T ex, "jag förstår att det kan ta tid att ordna boende men om två veckor då åker jag iväg för annars dör jag".

Att fixa korttidsboende är mycket enklare än ett permanent boende. Medan hon är där, koppla bort henne. Det kan låta elakt men de på boendet ska ta hand om henne. Samt att hon då agerar ut på dem istället. Vilket kommer dokumenteras och det bevisas att hon har ett stort hjälpbehov.

Om hon får en sådan plats, så tala om det för henne ganska nära inpå. Säg att du har talat med kommunen och de har bestämt att hon ska dit, att hon inte ska bo där alltid, mer att hon ska få semester och du ska få semester. Att ni båda ska få ro och inte behöva bekymra er eller planera era dagar. När hon blir förbannad för det så försök bara vara kall och säga att det blir så vad hon än säger.

Nog det mest konstruktiva rådet i tråden. Överlever hon korttidsboendet lär det gå snabbt att skala upp vårdinsatserna.

Jag kan inte sätta gränser. Var hos frissan i grannstaden idag på fm. Hade påmint mamma flera gånger om det. Att jag skulle vara upptagen. Var in i en butik för att fixa några saker till hemmet. Mamma ringer när jag är i butiken. Hon hade fått sms från apoteket att hennes medicin fanns. Jag berättar att jag är i grannstaden och upptagen. "DÅ TAR JAG MIN EGEN BIL". Hon ska inte köra bil. Bilen ska säljas Ren utpressning. Apoteket stänger 18.00 så det finns gott om tid att hämta. Men då stressade hon mig. Så jag hämtade upp henne och då behövde hon plötsligt panta tomflaskor trots att vi handlade i onsdags. Och det var bara typ 4 flaskor men plötsligt jätteakut. Jag var trött. Trött på att bli jagad. Trött på min oförmåga.

.