I Lars Noréns "Dagliga och nattliga dikter" (1974) hittar man följande litet märkliga rader - i en dikt om författarens vardag i det frigjorda Stockholm. Den del av samlingen det handlar om består av relativt oredigerade "daghoksdikter", de är daterade och i den aktuella dikten håller man på och förbereder en fest i vänkretsen (som omfattade en del personer vilka jobbade med teater och musik):
"Vi tänker börja så tidigt
att alla hinner ligga med varandra.-
Var vi ska göra av barnen vet vi inte ännu.
Någonstans där vi inte kan se dem, och de inte oss."
Det helt nollställda tonfallet är ju rätt påfallande.

jag minns att jag studsade till inför de här raderna, det är svårt att säkert säga om de är ironiska, en medveten blinkning till föreställningen om bohemiska artister, fiktion eller bara "naiv realism". Men i vilket fall som helst ger det en vink om det frigjorda klimatet på den tiden...