Jag ska bli pappa, men mina styvbarn har stora problem

Jag flyttade till Danmark c:a 2 år sen för jobb. Efter ett halvår möter jag en jättesöt tjej med två barn sen tidigare. Vi blir ihop, men sista tiden har inte varit så bra - dels eftersom hon endast vill stanna i sin hemby, men också för hennes äldsta dotter (6 år) är otroligt elak, respektlös, skrikande och otacksam - när hon inte får sin vilja igenom. Yngre killen är jättesöt och gör som jag säger.

Jag vet att alla är individuella, och att jag inte har uppfostrat dem, MEN jag är mycket hårdare med barn. Varje kväll får tjejen ett sammanbrott när hon ska sova, slår oss, gråter och skriker. Som bonuspappa kan man inte göra så mycket. Men min tjej tar upp henne på rummet, pratar med henne och så går de ned och kramas.

Nu till stora problemet - jag ska bli pappa med samma tjej, så dessa blir ju styvsyskonen. Hur hård kan jag vara med barnet vi får? Hur hård ska jag va med hennes tidigare barn? Vad ska jag göra åt situationen?

Spana in Jo Frost, och hennes avsnitt av Super Nanny på youtube. Hon får pli på betydligt värre ungar, både småtjejer och småkillar som terroriserar sina familjer. Det enda som dock krävs är tydlighet och konsekvent beteende från föräldrarna. Klarar man inte sådant, då är det kört.

Varför får flickan ett sammanbrott varje kväll?
Börja där kanske..

Du ska inte vara så jävla "hård med barn". Du ska vara snäll och kärleksfull.

Finns den biologiska farsan med i bilden? Har ni kräken till 50%?
Dottern som jävlas är på gränsen att förtjäna en redig lavett låter det som. Är bruden på smällen i skrivande stund?

Eller Caesar, hundviskaren. De har typ samma taktik.

Våld löser allt. Några örfilar så är hon lugn sen. Beprövat i 50 000 år.

Sexårsåldern brukar kallas ” lilla tonåren”, en utvecklingsfas, de vill bestämma själva, blir ofta frustrerade. Går säkert över, bäst att bemöta med vänlig gränssättning. Kommer fler faser..🙂

Att få en bonuspappa och nytt syskon kanske känns lite jobbigt i början också. Man får ha lite tålamod.

ahh, elchocker.
Gillar hur du tänker.

Lite sent?

Det är inte säkert att hon accepterar att du är på ett visst sätt mot hennes barn.

Fan vad vi gör det svårare för oss genom alla konstiga konstellationer med bonusbarn och plastföräldrar.
Blev det verkligen bättre?
För vem?

Nu har jag aldrig ägt hund, men jag tvivlar på att man uppfostrar hund genom att sätta den i 5 minuter timeout utan tuggleksaker, för att få den att bete sig som man önskar (tex inte tugga sönder ens favorit tofflor).

Caesar kör väl med att han är dominant alpha i flocken, vilket jag inte tror skapar en bra relation mellan förälder och barn.

Du ska vara förebild och ha klara regler för hennes barn exakt likadant som du är för ditt barn.