Hur sms-ar kineser, japaner, koreaner på resp språk

Vi har det latinska alfabetet + div extra tecken, men hur är det upplagt för kineser, japaner, koreaner som i princip har ett tecken för varje ord? Har telefoner där typ 30000 olika tecken inlagda, eller ? Fö när det gäller dessa tecken, rent allmänt, är de listade i någon slags "bokstavsordning" i telfoner och typ ordböcker på resp språk? Säg en översättningsbok mellan japanska och koreanska.

I videos från både kina och japan så förekommer överraskande mycket engelska ord på byggnader, skyltar osv.

Hittade det här gällande tangentbord,

Pinyin (ljudbaserat): Det vanligaste sättet är att skriva uttalet av ett tecken med vanliga latinska bokstäver (A–Z). Skärmen visar då en lista med matchande kinesiska tecken, och man väljer rätt tecken med nummerstegren eller mellanslag.

QWERTY-layout: Tangentbordet har samma bokstäver som i Sverige eller USA, men datorns operativsystem är inställt på kinesisk inmatning.

Streckbaserade system: Det finns äldre eller speciella system (som Wubi) där tangenterna är uppdelade efter tecknens grundläggande streck och former, men det används mer sällan i vardagen i dag.

Jo, de har font-filer med mängder av tecken, tusentals. Till skillnad från oss som nästan bara har en stor och en liten bokstav.

Noto Sans Japanese

Noto Sans JP is an unmodulated (“sans serif”) design for the Japanese language and other languages used in Japan. It covers Hiragana, Katakana and Kanji. It also supports Latin, Cyrillic, Greek and Hangul.

Noto Sans CJK JP contains 65,535 glyphs, 27 OpenType features, and supports 44,806 characters from 55 Unicode blocks

https://fonts.google.com/noto/specimen/Noto+Sans+JP/about

Ok, det verkar logiskt.

Jag skriver på japanska dagligen på min telefon.

Man byter ”tangentbord” genom att klicka på ”globen” i nedre vänstra hörnet (iPhone) och med hjälp av stavelsealfabetet hiragana skriva ord som sedan av telefonen föreslås omvandlas till delvis kinesiska tecken, kanji.

いまからがっこういく (Jag går till skolan nu) blir snabbt och lätt 今から学校行く genom telefonens förslag på mest troliga tecken för det man skrivit. Ja, man behöver vissa kunskaper själv såklart.

Fungerar samma på en PC. Men där brukar jag skriva med qwerty, alltså Ima kara gakkou iku som i sin tur blir kana (hiragana och katakana, de två stavelsealfabeten i japanskan) och kanji när man trycker blanksteg.

För ett gäng år sedan skulle jag öppna ett konto på någon kinesisk variant av Facebook. Det sket sig redan när jag skulle bevisa att jag inte var en robot, och klicka på en bild som motsvarade ett visst tecken.

Får mig att fundera över hur lång tid ett prov i skolan tog innan datorn var uppfunnen. Måste ha tagit en hel dag när de är tvungna att måla en tavla för varje bokstav/ord.

Det finns lite olika alternativ för smartphones, men alla kineser och japaner jag känner som bor här skriver ungefärliga fonetiska stavelser med latinska alfabetet, så kommer det upp förslag på tecken att välja mellan.

Infödda kineser skriver förenklad kinesiska jättefort, det kan beroende på meningar gå snabbare än att plita ner ord med bokstäver för oss.

Koreaner och japaner har skriftspråk. Koreanska är det mest effektiva språket i världen i princip, det är utvecklat för att vara så effektivt som möjligt att skriva, baserat på i vilken del av munnen man använder för att göra ljudet.

Den koreanska skriften är överlägsen det latinska alfabetet på alla sätt utom möjligen för den som ska skapa dator-typsnitt (strax över 500 olika tecken totalt). Anledningen är att den konstruerades från scratch på 1400-talet just för att vara så enkel som möjligt att lära ut till hela befolkningen, t o m kvinnor! Skriften togs fram av en forskargrupp av lingvister.

Nu tyckte dom förnäma männen att skriften var för simpel så dom höll fast vid kinesiska tecken ända in på 1900-talet. Kvinnor däremot, inte minst gisaeng (geishor) tog genast till sig den nya skriften för att skriva diverse ekivoka dikter som dom kunde egga upp sina manliga kunder med...

Det är alltså en ren ljudskrift med vokaler och konsonanter precis om alfabetet. Skillnaden är att de olika ljudtecknen kombineras till ett fyrkantigt tecken som motsvarar en stavelse.

För att det ska vara lätt att lära sig så visar ljudtecknen schematiskt hur man ska göra med munnen. ㄴ = n visar att tungan ska gå upp i framkant och ㄱ = k/g att den ska upp i bakkant (sett i vänsterprofil).

På tangentbordet klarar man sig med lika få tangenter som vanligt engelskt tangentbord. På qwert-tangenterna ligger dock de dubbeltecknade ㅃㅉㄸㄲㅆ med [shift]. På vänstra halvan konsonanter och på den högra vokaler och diftonger. Inom halvorna med liknande ljud nära varandra. På våra tangentbord ligger ju bokstäverna placerade så att inte mekaniska skrivmaskiner skulle börja trassla sig om man skriver för fort.

Ordet "Hej" 안녕 skrivs genom att trycka ㅇ ㅏ ㄴ ㄴ ㅕ ㅇ så grupperar sig ljudtecknen till stavelsetecken automatiskt.

Det är väl bara för att hjälpa utlänningar på vägskyltar eller som marknadsföring eftersom man sett upp till amerikaner. Av naturliga skäl är detta mindre vanligt i Nordkorea...