Spelar kärleken egentligen någon roll?

De flesta har ju haft en dramatisk, intensiv kärlek med efterföljande hjärtekross som många jämför med de som kommer efter och kanske beskrivs som ”den som kom undan” eller ”den stora kärleken”.
Ju äldre man blir desto mer bagage har alla dessutom, kanske t.o.m. några ungar och ett ex man behöver dras med.

Hur vet man egentligen om någon älskar en på riktigt/är kär i en eller bara säger att den är det?
Spelar det någon roll? Är det viktiga hur man blir behandlad och mår i dynamiken?
Kan man ens älska på riktigt när man varit med om allt det där förstnämnda?

Är det inte så att många nöjer sig ändå.
Sen kan jag fundera på om den som var först bara råkade vara det och beroende på var man själv var just då känslomässigt blev det stora känslor av det.

Jag själv kan känna att kärlek blivit mindre romantiserat med åldern och efter ett par olyckliga slut med tidigare partners.

https://www.youtube.com/watch?v=c5NRH_DxWJE

Rod Stewarts version av Cat Stevens låt med texten:

I would have given you all of my heart
But there's someone who's torn it apart
And she's taken just all that I had
But if you want, I'll try to love again
Baby, I'll try to love again, but I know
The first cut is the deepest
Baby, I know, the first cut is the deepest
When it come to being lucky, she's cursed
When it come to loving me, she's worst
I still want you by my side
Just to help me dry the tears that I've cried
And I'm sure gonna give you a try
And if you want, I'll try to love again
Baby, I'll try to love again, but I know
The first cut is the deepest
Baby, I know, the first cut is the deepest
And when it come to being lucky, she's cursed
When it come to loving me, she's worst
I still want you by my side
Just to help me dry the tears that I've cried
But I'm sure gonna give you a try
'Cause if you want, I'll try to love again
Baby, I'll try to love again, but I know
Whoo!
The first cut is the deepest
Baby, I know, the first cut is the deepest
When it come to being lucky, she's cursed
When it come to loving me, she's worst

Man vet vad kärlek är när man inte har en fråga kvar. Den kärleken finns. Innan det är det good enough.

Det är något som man bara helt enkelt vet.

Sedan är väl problemet att det ofta ändras över tid.

Vi bor inte ihop. Ringer hon mig, kommer hon tillbaka varje helg är hon kär. Annars kunde hon väl prata med blommorna eller umgås med sina väninnor lika gärna?

Ringer jag henne och vill hon skall komma hit så jag får mata henne med kött och vin, massera hennes fötter så är jag kär. Annars kunde jag ju sitta här och kamma katten och se på dålig TV.

Kärlek är ett ömsesidigt beroende, man längtar efter varandra. Tror man längtar mer när man inte bor ihop och är med varandra precis varje dag. Varje helg anstränger man sig då lite extra.

Är inte det ett naivt tänk ändå? Tror du inte många gör det där för sällskap och sex utan att nödvändigtvis älska personen?

Ja, kärleken spelar roll, är det korta svaret. Det långa svaret är att kärlek kanske förändras, svalnar, byter form eller försvinner över tid - och då är frågan hur man hanterar det.

Sen är förälskelsefasen väldigt annorlunda än kärlek över tid, och om man hela tiden behöver den kick som en förälskelse ger så blir det nog svårt att nå till den fas där kärleken tempereras och förändras till något som håller över tid. Det är väl detta som många gör, att det lämnar när den första stormande fasen inte längre känns lika mycket.

Sen är det nog svårt att förstå en himlastormande kärlek om man aldrig upplevt den, precis som det är svårt att förstå hur kärleken växer och blir starkare över tid om man aldrig har orkat ta sig igenom tuffare perioder.

Om man vet att man älskar någon eller att någon älskar en har absolut ingenting med talade ord att göra, det märks och känns väldigt tydligt ändå.

Har du inte upplevt det så har du ännu inte känt riktig kärlek.

Ja kärleken spelar väldigt stor roll. Man kan aldrig vara riktigt lycklig ensam.

Bra tråd!
Tänkvärda svar.

Haha, vilket Disney svar. Många mår och är lyckligare utan en partner. Titta på frivilliga singlar kvinnor. Dom är dom lyckligaste i samhället. Kvinnor klarar den biten galant. Även om jag själv inte har några problem. Det måste dock vara självvalt.

Singelliv kan vara riktigt nice men ett bra förhållande slår det mesta.