Spelar det någon roll för dig vad andra människor tror på?

Är människors religiösa tro eller livsåskådning viktig för hur du ser på dem? Spelar det någon roll när det gäller vänner, partner eller familj, eller vad avgör hur du ser på och bedömer andra människor?

Finns det övertygelser som skulle få dig att ta avstånd från någon, även om du verkligen uppskattar personen i övrigt?

Vill du helst att människor omkring dig delar din syn på tro, religion och vilket inflytande det har på ens liv eller blir relationerna mer intressanta när ni tror olika?

Ja är de med i livets ord, frälsningsarmén, Jehovas vittnen, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga,
Pingströrelsen så har de inget i mitt liv att göra!

Jag drar gränsen vid dem som tror på ondskan, vilket vissa men inte alla satanister gör.

Strikt religiösa människor kan vara svårt att ha omkring sig men att folk tror på något är bara intressant. Kanske med undantag för vissa som tror på vetenskapen men som menar att det är vetande och inte tro.

Spelar ingen roll. Gud är rättvis och dömer efter hjärtan. Paulus skrev föresten i Bibeln att hedningarna har lagen skriven i deras hjärtan angående moral och uppförande. Det är något vi alla har och vi tar ansvar för våra handlingar. Varför skulle till exempel ett oskyldigt muslimskt barn dömas pga fel religion eller mormonskt barn eller Asatroende barn. Sen i vuxen ålder får man analysera efter vad man tror är sanningen. Vilket inte är enkelt. Men tror ändå i slutändan inte vår tro utan vår godhet avgör. Enligt Spiritism kan till exempel en Ateist har nått längre i sitt agerande än en troende. Och kommer få förvånas över att han i nästa liv är i en högre andlig Dimension för utveckling.

Vadå hur tror någon på ondskan i praktiken? Även hemska människor lär ju vara övertygade om att de är bra någonstans.

Absolut. Inte när det gäller folk i allmänhet, bekanta, arbetskamrater o.dyl. men jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med eller bli kär i någon som är kristen eller muslim. Samma med nära vänner.

Jag anser att religiösa är halvdumma i huvudet och jag har inget gemensamt med dem på ett djupare plan.

Folk som vill mörda andra är inte välkomna hos mig. Ingen människa är "god innerst inne" men vissa krav har jag.

Man borde skilja på kultur och religion, men det låter sig dessvärre inte göras helt enkelt. Här har islam i vårt land en särställning, där religion, klan och heder ofta ligger i samma skål. Inte alltid, men som utomstående är det svårt att veta och då risken är hög gör man bäst i att inte beblanda sig.

Sonen pluggade i en termin i Frankrike och hade oturen att bli kär i en tjej vars släkt historisk kom från Marocko. Krävdes en hel del snack, men som tur var lyckades jag övertala honom och vi har inte sett några represalier från släkten. Kanske hade det varit safe, men som sagt är det dumt att chansa med så farliga ting.

Var går gränsen? De som skjutit ihjäl någon i krig då till exempel?

Nej alla som ångrar sig sympatiserar jag med, men inte med dem som förespråkar mord och kanske t.o.m. folkmord.

Det finns väl många mördare som ångrar sig?

Det tror jag också. Men vad jag ursprungligen skrev är att jag inte umgås med dem som är för mord.