Kan Redigerade Bilder få Förödande Effekt?

Filter kan jag anse är problemfritt om det handlar om ljus eftersom det även går att anpassa utan filter men finns andra redigeringsverktyg där man tex gör kroppen smalare och får huden att se lenare ut. Detta gör att folk vill efterlikna något som är falskt vilket tänjer på gränser som kan bli farligt kring vad man är beredd att göra med sin kropp eftersom det man vill efterlikna egentligen är orealistiskt.

Bildretuschering och orealistiska kroppsideal är inte ett nytt fenomen utan har diskuterats i några årtionden.

Ja, folk slutar gilla normala människor, ingen blir längre attraherad av någon och hela ingen kan få upp ståndet högt nog att skaffa barn. Vi kommer alla bli incels som skjuter upp skolor och bosätter oss i mammas källare, skylla på vita män och röka vilket hasch än som är inne. Det är förödande vilka katastrofer dessa sexifyfilter ställer till med. Födelsetalen är på minus!

Riktigt äckligt är det med filter och AI på bilder. När man träffar personen i verkligheten sen ser de helt groteska ut, medans de annars bara skulle sett halvfula ut.

Och nu har många som växt upp med det blivit vuxna och kanske klokare med åren

Detta är inget nytt, redan Cindy Crawford (mycket känd fotomodell på 1980-90-talet, för er som inte var med då) sa ju att "inte ens jag ser ut som Cindy Crawford". Och mycket längre tillbaka än så, redan på 1920-talet, jämförde sig människor med Hollywood-skådespelarna och -spelerskorna - det var mycket fusk med dessas utseende på filmduken och PR-fotografierna redan då.

Jo, det är inte bra, men jag vet inte vad man ska göra åt det? Ju vackrare modeller och skådespelare, desto mer säljer det ju.

Det kan vara bra att googla på paparazzibilder när man börjar jämföra sig själv eller sin partner eller potentiella partners, med praktexemplaren på skärmen. Ofta hittar man då bilder där de är sig själva utan smink, ljussättning, filter och bildredigeringsprogram, där de inte alls ser lika enastående ut. Det kan ha en lindrande effekt på sådana tråkiga tankar.

Men visst hade folk det lättare innan foto- och filmkonsten kom! Det som fanns då var skulpturer och målningar, men då kunde man tänka att mycket var konstnärens fantasi, att inte ens hans modeller hade varit lika vackra/snygga i verkligheten. Foton och filmklipp på riktiga människor som lever samtidigt som man själv är mycket värre, för de känns så nära samtidigt som de är helt ouppnåeliga och oåtkomliga. Vanligt folk hade inte heller många möjligheter att se vackra tavlor och skulpturer. (
Fast kanske fanns det redan på stenåldern unga män som trånade efter de där frodiga Venusfigurerna, och tänkte "alla tjejer i grottorna här är så förbannat taniga i jämförelse!"

Jag tror tyvärr den mekanismen i hjärnan som avgör vilka vi kan tända på och bli kära i, skruvas upp av alla vackra skärm-människor. Jag menar, även om man EGENTLIGEN vet att mycket är fusk och att inte ens de här skådespelarna och modellerna är lika snygga i verkligheten, så kan mekanismen skruvas upp ändå utan att vi kan styra det. Och sedan blir alla man personer av det andra könet som man har möjlighet att träffa i verkligheten, ett nedköp.

Detta är inget nytt, utan har förekommit i hundratals år. Porträtten som målades på exempelvis 1600-talet var knappast speciellt verklighetstrogna.

Känner några damer/bruttor som jag har i vänlistan på Facebook,
de jag nämner här har då lekt med bilderna på sig själva och tror att
de gjort sig skitsnygga, utan rynkor och alldeles len hud med mera.
Träffar man dom live så ser dom inte ut som på bilderna och jag har
frågat varför och undrat att det kan vara så kul att visa upp ett
nödigt anus på bild (plutmunnar)
Det är fränt och hör till dagens mode får jag till svar.