Kan valet nu 2026 sluta som det gjorde 2022, när ett stort rödgrönt opinionsövertag efter valspurten faktiskt blev en knapp Tidöseger? Ja, men det är nog ändå osannolikt.
Den 19 augusti 2022 gav Sifo S, V, C och MP 52,1 procent mot högerns 45,3. Tre veckor senare vann M, KD, L och SD med 49,6 mot 48,9 procent.
Men hela omsvängningen var inte verklig. Sifo underskattade SD kraftigt och även M låg för lågt i institutets sista mätning. Andra undersökningar placerade redan SD omkring 19–22 procent. ”Miraklet” bestod alltså både av sena väljarbeslut och mätfel.
I år 2026 är läget svårare för Tidö. Verian visar tio procentenheters underläge, Demoskop knappt fyra. En rimlig sammanvägd bedömning är cirka sju. Dessutom ligger L runt två procent, betydligt längre från spärren än 2022.
Tidö lär stärkas under slutspurten. Ekonomi, energi, kriminalitet och regeringsduglighet kan ge M och SD någon eller ett par procentenheter. S kan samtidigt tappa något när sakpolitiken granskas hårdare.
Men rörelser mellan M, KD, SD och L förändrar ju inte blockbalansen. De får betydelse först om L passerar fyra procent. Då räddas även partiets befintliga röster. Stannar L på 3,9 försvinner både dessa och stödrösterna.
L är därför högerns trisslott. Men även en vinst räcker sannolikt inte. För att hämta ett underläge på omkring sju procentenheter måste Tidö också vinna tre till fyra procent av hela väljarkåren från oppositionen.
Min prognos är 80–85 procents sannolikhet för en S-ledd regeringsbildning och 10–15 procent för fortsatt Tidöstyre. Risken att L åker ur bedömer jag till 75–85 procent.
Den verkliga frågan blir därför vem Magdalena Andersson måste förhandla med. S, V och MP ser inte självklart ut att få egen majoritet. C kan bli avgörande.
Centerpartiet vill byta regering men driver samtidigt företagande, marknadsekonomi och lägre skatter på arbete. Partiet säger nej till V i regeringen. Ett starkt C kan därför pressa en S-ledd regering mot mitten och stoppa förmögenhetsskatter och andra företagarfientliga reformer.
Min prognos är att Tidö spurtar men förlorar. L närmar sig spärren men faller ur. Regeringsförhandlingarna låser sig mellan V:s krav på ministerposter och C:s motstånd.
Valets verkliga vinnare blir ju då inte det största partiet, utan mittenpartiet som avgör om Sverige styrs genom breda reformer eller vänsterpolitik.
Den 19 augusti 2022 gav Sifo S, V, C och MP 52,1 procent mot högerns 45,3. Tre veckor senare vann M, KD, L och SD med 49,6 mot 48,9 procent.
Men hela omsvängningen var inte verklig. Sifo underskattade SD kraftigt och även M låg för lågt i institutets sista mätning. Andra undersökningar placerade redan SD omkring 19–22 procent. ”Miraklet” bestod alltså både av sena väljarbeslut och mätfel.
I år 2026 är läget svårare för Tidö. Verian visar tio procentenheters underläge, Demoskop knappt fyra. En rimlig sammanvägd bedömning är cirka sju. Dessutom ligger L runt två procent, betydligt längre från spärren än 2022.
Tidö lär stärkas under slutspurten. Ekonomi, energi, kriminalitet och regeringsduglighet kan ge M och SD någon eller ett par procentenheter. S kan samtidigt tappa något när sakpolitiken granskas hårdare.
Men rörelser mellan M, KD, SD och L förändrar ju inte blockbalansen. De får betydelse först om L passerar fyra procent. Då räddas även partiets befintliga röster. Stannar L på 3,9 försvinner både dessa och stödrösterna.
L är därför högerns trisslott. Men även en vinst räcker sannolikt inte. För att hämta ett underläge på omkring sju procentenheter måste Tidö också vinna tre till fyra procent av hela väljarkåren från oppositionen.
Min prognos är 80–85 procents sannolikhet för en S-ledd regeringsbildning och 10–15 procent för fortsatt Tidöstyre. Risken att L åker ur bedömer jag till 75–85 procent.
Den verkliga frågan blir därför vem Magdalena Andersson måste förhandla med. S, V och MP ser inte självklart ut att få egen majoritet. C kan bli avgörande.
Centerpartiet vill byta regering men driver samtidigt företagande, marknadsekonomi och lägre skatter på arbete. Partiet säger nej till V i regeringen. Ett starkt C kan därför pressa en S-ledd regering mot mitten och stoppa förmögenhetsskatter och andra företagarfientliga reformer.
Min prognos är att Tidö spurtar men förlorar. L närmar sig spärren men faller ur. Regeringsförhandlingarna låser sig mellan V:s krav på ministerposter och C:s motstånd.
Valets verkliga vinnare blir ju då inte det största partiet, utan mittenpartiet som avgör om Sverige styrs genom breda reformer eller vänsterpolitik.