Missbruk av socialmedier?

När blev sociala medier en folksjukdom?

Dags för en tråd om något som kanske inte alla vill prata om – vårt allt större missbruk av sociala medier.

Det beroende som skapas kan i värsta fall bli nästintill maniskt. Man ”måste” bara kolla en gång till. Ett meddelande, en notis, ett flöde, en kommentar… Och tiden vi lägger på det bara ökar. I relationer, på fritiden och till och med på jobbet.

Jag brukar ibland fråga personer som lever med mobilen eller datorn mer eller mindre 24 timmar om dygnet hur mycket skärmtid de faktiskt har.

”Vad menar du?”

Ja, hur många timmar per dygn är skärmen faktiskt igång medan du sitter och tittar på den?

Precis som en alkoholist kanske underskattar hur mycket han eller hon dricker, verkar många också underskatta sin skärmtid. Man gissar på några timmar – tills man faktiskt går in och kollar. Då kan siffran vara betydligt högre än man trodde.

Jag har också sett personer, även 40+, som tidigare haft ett helt normalt användande av mobilen, men som plötsligt blivit helt uppslukade. Mobilen följer med överallt. Till och med på toaletten – ”jag kan ju missa något”.

Och vad händer med våra relationer?

Myskvällarna i soffan, samtalen och tiden man faktiskt gör något tillsammans ersätts allt oftare av att båda sitter med varsin mobil under större delen av kvällen, fram till läggdags.

Vi är tillsammans – men ändå inte riktigt närvarande.

Så vad tycker ni?

Har sociala medier och mobilanvändandet blivit en ny folksjukdom? Eller är det bara jag som reagerar på hur extremt mycket tid vi faktiskt lägger på våra skärmar?

upplägget är ju sådant att vi ska bli beroende , dom som lägger-upp många inlägg per dag har också blivit beroende av likes och dom flesta har flippat ur fullständigt .

Min skärmtid är på rätt många timmar. Men säkert en hel kvart i snitt om dagen av det går till sociala medier. Jag tror inte att tid spenderad vid en skärm i sig är problemet utan snarare vad man gör. Det är trots allt viss skillnad på att säg lyssna på kolla föreläsningar på universitetsnivå och på att skrolla betalda reklamskådespelares meningslösa överkonsumtion.

Det är tröttsamt med folk som förväntar sig att man måste pusta, flåsa och tala i Stora Laddade Ord om vad man tänker eller känner inför t ex ett videoklipp (inte minst när det är en video vars innehåll ligger flera årtionden tillbaka i tiden). "Tycker du inte att det var Chockerande och Jävligt Offensive? Varför skrev du att videon var "intressant" istället??" typ. Uppenbarligen har en del svårt att fatta att somliga föredrar ett mer diskret sätt att uttrycka sig och inte har behov av att hänga sina känslor på rockslaget hela tiden.