Hur var det att flyga innan 11 september attackerna?

Jag är för ung för att ha flugit innan 11 september 2001. Är lite fundersam på hur det var innan attackerna i USA att flyga runtom i världen. Har läst att det var i USA "lättare" säkerhetskontroller och att man kunde i princip gå ända upp till gaten som besökare, något som inte är möjligt idag. Även läst en del roliga saker såsom att man kunde ha med sig motsvarigheten till en morakniv på flygen utan några större problem.
Hur var det på Arlanda? Var det snarlikt?

Jag pendlade till Zűrich med en schweizisk victorinox i bältet.
Enda reaktionen i säkerhetskollen var när jag inte hunnit lägga arbetsskorna med stålhätta i bagaget.

Framförallt var det mycket smidigare innan Lockerbiehaveriet. På inrikesflyget var nästan som att kliva på en buss, nästan obefintlig säkerhetskontroll.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lockerbieattentatet

Det var chill som dagens ungdomar säger. När jag flög från Arlanda till New York i början av 90-talet satt folk ogenerat och rökte i sina säten. Askkoppen fanns i armstödet. Det fanns alltså inga speciella rökavdelningar, utan man rökte om man ville. American airlines var bolaget.

Jag är för ung för att minnas något från innan Lockerbie, men när man flög från Arlanda inrikes på 90-talet så fanns det inga generella säkerhetskontroller utan det var öppet hela vägen fram till gaterna (ibland hade de flygande säkerhetskontroller vid gaterna). Utrikes har det däremot alltid varit säkerhetskontroller så länge jag kan minnas. Kanske var det annorlunda före Lockerbie.

Varning: är gammal och "nostalgi är bara heroin för gamla" som det heter. Så du får försöka tänka bort dom rosafärgade glasögonen nu och anta att det var piss ändå

Det var så jävla bra.

Tänk dig all säkerhetsteater som är nu (som i test efter test helt enkelt plockar max 10%) alla köer, all scanning, fingeravtryck, ansiktsavläsning, incheckningar som ska ske timtals innan man går på - och ta bort det.

Om man ska ge det nåt så får man väl langa på Osama och reaktionerna på 11'e September det att dom minskade kortdistansflygningen. Jag menar att åka mellan Stockholm och Göteborg med flyg är poänglöst nu. Tiden det tar att checka in, dra till flygplats och hålla på gör att det går fortare med tåg (så tillvida tågen går, inte stannar tvärt osv).
Långflygningar då var drömskt. Plus man fick röka på planen fy fan vad gött.

Luften i planen var tvungen att faktiskt filtreras så överlag var det fräschare (antagligen inte för dom som satt brevid rökare då)

Politisk mumlande bakom spoiler vägg

Flög mest från små flygplatser, men det kan summeras ungefär som att åka buss, bara att dyka upp och i princip kliva på planet direkt. Handbagage kastades in i lastutrymmet oavsett om det var incheckat eller inte å när man landat, fått på sig jackan och kommer ut så står personalen redan utanför med väskorna på en vagn, bara å hämta, tacka för en säker resa och sen lämna flygplatsen. Dörren till cockpit stod alltid öppen om man ville småprata med piloterna och kika på utsikten därifrån. Var bara nån enstaka gång de stängde när nån var lite väl berusad och de inte ville att fylleskallen skulle dundra in i cockpit och ramla över instrumentbrädan.

Minns att man som barn på 90-talet kunde ha en liten arsenal av stiletter, butterflys och kaststjärnor med sig hem från chartersemestern. Gissar att det inte går lika bra nuförtiden.

Ja dörren var ofta öppen till cockpit. Man minns hur man kunde sitta och kolla på piloterna.

Efter 9/11 blev det väl krav på att dörren skulle vara stängd och låst, samt svårforcerad. Det slog fel på Germanwings Flight 9525

När jag flög på 80 och 90-talet så var det fri dricka och jag menar verkligen fri dricka. Flyga till London, Paris osv så var det tre rätters middag ombord och du kunde välja mellan fisk eller kött. Det var riktiga bestick i stål och glasen var av glas och koppar av porslin. Förrätt, huvudrätt och efterrätt och man kunde börja med en gin och tonic, starköl till förrätten och en liten flaska vin till huvudrätten och sedan whiskey, konjak, calvados, likör osv till kaffet. Tog det slut var det bara att trycka på "juice-knappen" och be om nya flaskor. Ibland var jag hungrig och då fick man en trerätters till som de kunde ha som extra.
Som svensk med svenskt pass vinkades man bara förbi tex när man reste till USA. Efter 9/11 var det i princip inga blonda som togs ut och kollades men alla MENA-togs åt sidan för kontroll, särskilt när man reste till USA. Kändes lite märkligt när det var så uppenbart men alla fattade ju egentligen exakt vad det handlade om och varför.

Jag har aldrig rest med kniv i bältet, men skulle man göra det skulle nog ingen reagera något särskilt. Världen var en lugnare och tryggare plats än idag. Jag som pojke bar alltid kniv i bältet på somrarna på landet. Inte sällan hade jag det i stan också. 100% okomplicerat. Vi barn fick av våra föräldrar våra första egna knivar när vi fyllde 6 år. Minns att jag fick en rejäl swiss army knife av min farbror när jag fyllde 7. I scouterna bar man alltid kniv efter man fått knivmärket. Det här var långt innan alla araber och negrer vält in i landet. Pojkar fick vara pojkar och flickor flickor. Vi gjorde pilbågar på landet också och sköt med luftgevär. Exakt noll gånger var det någon som skadade sig eller hade ett farligt beteende oavsett hur arga man kunde vara på varandra.

Jag minns en artlkel med tre unga svenska tjejer som hade fått jobb som flygvärdinnor på något arabiskt flygbolag, typ Emirates Air, den stod i Sydsvenskan ungefär sommaren 2000. De var stationerade en hel del i Mellanöstern, tyckte att de hade gjort världens kap och att världen låg öppen för dem - "alla gillar ju snygga svenska tjejer". Antar att de inte var fullt lika euforiska ett år senare.

Man kom en kvart innan man skulle flyga och ingen jävel krävde något av en. Det var en bättre tid helt enkelt. Om man flög med någon turistresa krävdes det närvaro tidigare. På Bromma gick man direkt ut på plattan efter köpt biljett. Jag var med på en resa i Sydamerika, jag tror det var Peru, där man gick ombord direkt från hangaren och betalade på planet en gång.