Citat:
Ursprungligen postat av
Brajia
Brukar snarare vara så att du saknar kontakt med ditt kännsloliv så du rationaliserar dina imuplser som logik. Sedan har du antagligen narcissistiska, machiavelliska och psykotiska drag.
Jag vet inte riktigt om ordet du syftade till mig eller om det var ett generellt du för sådana som mig?
Naccrasist är jag inte det är konstaterat och alla psykopater är naccrasister, machiavelliska drag finns det kanske lite av med tanke på att jag bara omger mig med människor som jag kan få något ut av på ett eller annat sätt, då menar jag inte sällskap eller kamratskap utan en favör, något jag fått betala för eller inte kunnat få annars. Det är dock inget jag gör med uppsåt att vara elak. Det är bara hur jag fungerar, har inget som helst intresse för gemenskap, småprat, hitta på något kul tillsammans etc.
Det är så man ser ut att vara helt normal, smörjer kugghjulen med lite gemensamma aktiviteter och skitprat och vips tror folk att man är kompis med mig o andra att jag är helt normal med ett normalt umgänge.
Detta är hur jag umgås med människor, rätt eller fel, jag har inget annat sätt att göra det på, jag vet inte vad ni andra har för kriterier för ert umgänge men för mig är detta hur världen ser ut fastän jag är ytterst medveten om att andra inte ser samma som jag.
Jag har dock ett behov av närhet och det enda sätt jag vet att få det tillfredsställt är att finna en vagina bärare att få röra vid och ligga nära, för detta betalar jag med sex.
För utan sex hur får jag tillgång till en varm naken kropp som frivilligt vill vara nära mig? Är inte särskilt intresserad av sex men det har blivit en hel del för att få tillfredställa ett annat behov.
Jag har inget ut av att samtala med en kvinna så att ha någon i min närhet över tid är vore en katastrof för oss bägge skulle jag tro. Om det nu inte är så att hon är en av de som jag har något ut av att ha i min närhet över tid.
Jag vet att folk tycker både det ena och det andra om mig när dom förstår hur jag är men detta är min värld, det är inte gott och ont, det är inte som om jag har ett val, jag försöker bara göra mitt liv så bra som möjligt precis som alla andra.
Men visst utan moraliska eller etiska funderingar så kommer jag såklart till andra slutsatser än de flesta runt mig så jag har lärt att hålla dessa för mig själv.
I praktiken så är det att jag inte är villig att ta konsekvenser, tex fängelse, som gör att jag lever som de flesta andra, inte pga för att något skulle eventuellt vara fel. Jag vet logiskt vad som är rätt och fel och varför men det är inte det som är mitt rättesnöre.
Psykopatiska drag, jag är långt fr psykopat men jag lever mitt liv som om jag vore en för det mesta och resonerar många gånger lika kalkylerande och har för det mesta en dold agenda.
Skillnaden är att psykopater är helt döda på insidan, jag har hela känsloregister i mig och jag kan reagera känslomässigt men jag kan inte översätta dessa reaktioner till något jag förstår och kan använda eller associera till en händelse förutom med logik att känna ger mig inte någon egentlig upplevelse det bara är något som sker, som att molnen dar förbi på himlen, det påverkar inte särskilt mycket.
Ett exempel skulle vara kvinnor, jag kan tycka väldigt mycket om en kvinna men det är helt och hållet baserat på det fysiska plus att jag fått vara nära henne, skulle hon säga eller tycka något som jag inte gillar så slutar jag tycka om henne på ett ögonblick och motsatsen är inte alls ovanligt att jag upplever.
Du kan inte diskutera eller förklara saker för mig om jag tagit ett beslut som detta, det är skrivet i sten. Men jag kan likväl behålla denna någon i min närhet och vara precis som förut eftersom jag kommer att ha något ut av det förr eller senare.
Känslor för mig är som att titta på ett åskväder tror jag, det blixtrar till så snabbt att man knappt hinner se det och jag vet att något hänt, sen mullrar det vilket är att känslan jag upplevde går igenom mig och kan påverka mig att bli glad, ledsen, arg, rädd vad som. Men när mullret lagt sig är det borta och inget jag kan återkalla och inte heller sätta i samband med det jag faktiskt upplevt.
Lite som om man tittar på en bild, flesta som jag förstått kan tänka sig in i att ligga på stranden på bilden och lyssna på vågorna och titta på palmerna och det kan få er att känna något, ge er en upplevelse.
För mig är det bara en bild, visst kan jag föreställa mig vågljud och palmbladens rassel i vinden men det är också bara en bild/film, det ger mig inte någon känslomässig upplevelse.
Jag tror även att mitt sätt att kunna vara logisk utan att blanda in känslor och tänk om tankar jag gett mig fördelar
Jag kan fokusera väldigt bra, jag tror detta är anledningen till att jag klarar av utbildning vädligt bra, inte för att jag skulle vara väldigt intelligent utan för att när jag gör något så gör jag det och låter mig inte distraheras. Jag behöver inte läsa om saker, har jag en gång förstått något så förstår jag det och kan tillämpa det generellt. Visst kan jag glömma saker och få läsa om något men då pratar vi om saker som jag inte behövt, tänkt på eller använt på många år, jag har inget fotografiskt minne eller dylikt.
Allt detta skrivet så kanske det låter väldigt konstigt, otäckt, ensamt vad som men.. ensamhet är bara ett ord som jag förstår den logiska förklaringen till men inget jag någonsin upplevt eller ens reflekterat över, jag tycker att mitt liv är bra.
Jag har mer av det materiella än jag någonsin kunnat be om, jag kan för det mesta få de jag vill ha bredvid mig, jag lyckas för det mesta få ut det jag vill ha av de jag har runt mig i min sk umgängeskrets.
Det som skrämmer folk mest tror jag är att när dom förstår att sådana som jag finns och kan vara en av personen i deras liv men dom skulle aldrig kunna räkna ut vem det är, åtminstone har det aldrig hänt mig.
