Drog: 200mikrog LSD
Man
22 år
78kg
177cm
Tidigare erfarenheter: Alkohol, weed, hasch, HHC, magiska svampar, ketamin, MDMA, kokain. (Allting endast 1-2 gånger förutom alkohol o weed)
Jag och mina barndomspolare Valle och Jon bestämde oss för att testa syra under sommaren. Jag beställde hem 6 tabbar från darknet som är 100mikrog/styck. Vi hittar ett datum alla kan och några veckor senare är det dags. Vi planerar att ta det runt 12:00 hemma hos Valles föräldrars hus som har fetast hus med maxad inredning och coola mönster. Hans lillebror Olof som är ett år yngre och var vän till oss ska vara vår nyktra trippsitter samt en annan kille Mateo som knarkar rätt mycket och hade erfarenhet av LSD från samma Vendor. Han skulle dock ta lite ketamin men ändå ha koll (xD).
Vi hade snackat lite med Mateo innan om hur det kmr kännas och han säger typ att det var nice men att han inte fick så mycket visuals på 150 mikrog. Detta gjorde att vi grovt underskattade kraften i LSDn.
Valles farsa skulle åka till sitt jobb men något strulade så han blev kvar några timmar vilket gjorde att allting försenades. Vi bestämmer oss att åka ut till en skog i närheten och invänta att huset blir fritt. I skogen hittar vi en klassisk ”kust-betongbunker ”och stämning är nice. Jag och Valle tar 2 lappar var (100mikrog/styck) och Jon tar 1. Går sen till våra bilar och chillar. Först börjar det kännas i magen o man blir skrattig, zoonar ut lite då o då på detaljer i bilen som vattendroppar på fönsterrutan. Vi får reda på att Valles farsa åkt så kusten är klar och vi blir skjutsade hem till huset. Under bilfärden börjar det byggas upp mer och mer och vi blir jäkligt skrattiga av ingen anledning som påminner om hur man blir på thc.
Jag och Valle går in i hallen sist och ser att Jon tagit fram en kökskniv som han håller i handen och riktar mot oss. Hahah han skojar att han psykosar och blivit galen. Vi alla fattar att det är ett skämt och skrattar som fan och känner oss lättade att man kunde hantera detta skämt och inte fick psykos. Vi hade nämligen pratat innan om att vi borde ta bort knivar osv för att minska risken för olyckor. Nu står vi i köket och jag ser en bukett blommor i en stor vas i mitten med heeelt sinnessjuk visual. Blomman ser ut att pulsera/ andas in och ut. Såg ut som en vacker köttätande alien växt typ. Jag säger till Valle och han ser också att den är heeelt sjuk. För Jon har det inte kickat in ännu alls lika mycket. Nu börjar Jon skådespela någon läskig karaktär som bjuder in oss till shadow realm och vinkar in oss i korridoren till några sovrum. Känns fett lol först men blir sen ganska rädd och vi går därifrån. Vi rör oss vidare till deras stora vardagsrum och nu fortsätter visualsen vara helt galna. Synfältet känns ungefär som när man drar upp sin POV på Max i Minecraft. På golvet finns det en tjock lurvig matta jag lägger mig i och inspekterar. Mattans lugg rör sig och är sjukt stimulerande. Vi känner vår kroppsvikt mycket tydligare exempelvis huvudets tyngd och alla leder och skelett lägger man märke till. Vi går ut till deras uteplats och lägger märke till akustiken från naturen. Det regnar vilket vi hör i en sån extremt hög upplösning. Ljudet är super crisp. Gräsmattan var nyklippt och de jämna ränderna av löst gräs ihop med gräsmattan såg ut som en sjukt snygg designad tjock matta i grön och mörkgrön färg och nu var jag så väck att jag trodde någon seriöst designat gräsmattan sådär. Det kändes som att allting utomhus var blandat med allting inomhus och den tydliga uppdelningen mellan ute och inne man upplever som nykter hade nu suddats ut. Nu säger Mateo att vi har typ 2 timmar kvar tills det peakar och då skrattar jag och Valle som fan för vi inser att det isåfall kommer bli helt galet eftersom det redan varit så intensivt. Vi sitter i möblerna ute ett tag som känns så extremt bekväma även fast vi ser att de är hårda o utan dynor om vi fokuserar, men man bara sjunker/smälter rakt ner/in i dem. Senare sätter jag mig vid dörrkarmen för vill känna värmen från insidan samtidigt som man känner den friska luften och kylan från utsidan. Det är sjukt stimulerande. Nu börjar vi nå peaken och jag tittar på Valle och Jon och når vad jag tror är EGO död för jag känner mig frånkopplad mitt egna jag. Svårt att beskriva men har lixom ingen åsikt eller tanke om mig själv eller vem jag är utan känner mig bara 100% i nuet med synfältet jag har från ögonen. Ungefär i samma stund övergår detta till att jag knappt förstår vad verkligheten är för något/tycker det känns så sjukt random och absurt att just vi finns och är i denna situationen. Förstår knappt heller vilka valle och Jon är och måste fråga om de heter det fast jag vet ju det egentligen men det är som om namnen inte är lika starkt associerade med dem. Jag känner ju igen dem men förstår inte vad vi gör eller vad som händer typ. Jag tänker att det är fett märkligt man föds och dör och har föräldrar och familj osv. Och där i stunden tror jag att jag når någon universell sanning eller insikt (ba king) men nu i efterhand känns det bara som nonsens.
Vi går vidare till ett annat rum med bra ljudsystem. Jag, Valle och Jon sätter oss i soffan och nu har det också kickat mycket för Jon. Jag känner att jag och Valle är chill o lugna men Jon känns rädd och stressad stundtals vilket gör att jag och Valle också blir lite rädda och stressade. Nånstans i bakhuvudet känner man sig lite stressad över att verkligenheten blivit så förvrängd och det känns inte helt säkert att det kommer återgå till det normala typ. Vi växlar lite i detta läge mellan att vara lugna och rädda typ 10 ggr om. Olof och Mateo kopplar in Spotify. De blir som våra trippoperatörer och spelar olika musik som tar oss till olika sinnesstämningar. Alla känslor och musik och visuella intryck blandas i en enda röra och vi kan bokstavligen SE musiken eftersom delarna i hjärnan för synen och hörseln som normalt sett inte skickar signaler mellan varandra nu gör det. Minns inte helt tydligt hur musiken såg ut men har för mig att det var som tjocka streck av färg som svängde och böjde sig på ett sätt som passade med musikens melodi. Alla toner låter helt perfekta och vi funderar om de som gjort musiken gjort det under påverkan av LSD. De spelar en låt med en tjej som viskar och Valle börjar goona
till ljudet/ får orgasm i örat av ljudet vilket jag tycker mest är äckligt o sabbar viben men även lite lol. Vi börjar trippa sönder när vi tittar på skåpet bredvid oss som har speciellt mönster som framkallar läskiga ansikts silhuetter/grova ansiktsdrag. Påminner lite om ansiktet i skriet tavlan men annan min typ. Det gör oss väldigt fascinerade att skåpet som vi vet är ett vanligt skåp kan ge så mycket hallucinationer. Trippen fortsätter med att vi rör oss runt i olika rum i huset och tittar på diverse saker. Vi alla pendlar mellan att vara höga som fan och sen kunna tänka några medvetna nyktra tankar till att sen igen vara helt borta.
Efterhand blir vi sugna på att ta oss ut och vi går ut i skogen som är utanför. Det är en lummig lövskog med höga träd och jättemycket grönska och det regnar samtidigt så det känns som vi är djupt inuti en helt sjuk djungel i Amazonas. Vi säger att vi hade kunnat tänka oss gå i den här djungeln i all evighet. Så småningom tänker vi det är klokt att gå tbx. Jon går in i huset med Olof medan jag o Valle får skjuts i baksätet av Mateo på en slingrig väg ner mot en strand. Vägen känns som den längsta och slingrigaste Serpentinvägen vi upplevt och bilen känns som en fin gammaldags limousin och vi två som två italienska maffiabossar med cigarrer. Vi softar lite nere på stranden o diskuterar den gråa miljön. Det är dimmigt och blåser lite från havet o luktar tång. Vi konstaterar att miljön e lite deppig. Ruset har lugnat sig lite. Vi åker tbx till huset och softar allihopa. Nu är vi ca 7h in i trippen och det börjar lugna sig för alla med känslor o tankar inombords även fast jag frf har förvrängt synfält och visuals. Jag börjar nu bli stressad för min tennisträning jag bokat med min syrra ska börja klockan 8 och klockan är just nu ca 23:00 och är fortfarande extremt bäng. Inser att jag måste hem och Olof skjutsar hem mig ca 01. Bilturen var extremt stimulerande och skön eftersom vägarnas svängar kändes så mjuka och runda och sköna som en super trevlig barnkarusell man bara glider med i. Ligger vaken hela natten fortfarande hög med sprängda pupiller och inser att jag måste skriva till syrran jag inte kan gå på tennisen vilket jag gör ca 06 och skyller på huvudvärk. Lyckas sova ca 2h och 18h efter intag har visualsen släppt helt men sjukt mentalt utmattad och trött i huvudet.
Dagen efter var mina sinnen boostade typ 50% vilket var jobbigt eftersom jag redan var mentalt utmattad. Ex blåst och fåglars skrik var ganska störigt. Dagen efter det igen kände jag mig helt normal igen.
Sammanfattningsvis var trippen en blandning av massa känslor och extremt överväldigande. Främst rolig och fascinerande men också stundtals skrämmande och läskig. Om jag skulle gjort det en andra gång hade jag kört 100mikrog eller mindre och varit noga med att ha dagen efter helt fri. Men helt ärligt tror jag inte det är bra att utsätta hjärnan för en sådan här extremt överväldigande situation många gånger och inte säkert jag testar LSD igen ens men är iallafall väldigt nöjd att jag testade och fick upptäcka denna dimension av verkligheten. Rekommenderar inte om du inte känner dig trygg med ditt eget psyke / inre tankar osv. Det var helt jävla galet.
Man
22 år
78kg
177cm
Tidigare erfarenheter: Alkohol, weed, hasch, HHC, magiska svampar, ketamin, MDMA, kokain. (Allting endast 1-2 gånger förutom alkohol o weed)
Jag och mina barndomspolare Valle och Jon bestämde oss för att testa syra under sommaren. Jag beställde hem 6 tabbar från darknet som är 100mikrog/styck. Vi hittar ett datum alla kan och några veckor senare är det dags. Vi planerar att ta det runt 12:00 hemma hos Valles föräldrars hus som har fetast hus med maxad inredning och coola mönster. Hans lillebror Olof som är ett år yngre och var vän till oss ska vara vår nyktra trippsitter samt en annan kille Mateo som knarkar rätt mycket och hade erfarenhet av LSD från samma Vendor. Han skulle dock ta lite ketamin men ändå ha koll (xD).
Vi hade snackat lite med Mateo innan om hur det kmr kännas och han säger typ att det var nice men att han inte fick så mycket visuals på 150 mikrog. Detta gjorde att vi grovt underskattade kraften i LSDn.
Valles farsa skulle åka till sitt jobb men något strulade så han blev kvar några timmar vilket gjorde att allting försenades. Vi bestämmer oss att åka ut till en skog i närheten och invänta att huset blir fritt. I skogen hittar vi en klassisk ”kust-betongbunker ”och stämning är nice. Jag och Valle tar 2 lappar var (100mikrog/styck) och Jon tar 1. Går sen till våra bilar och chillar. Först börjar det kännas i magen o man blir skrattig, zoonar ut lite då o då på detaljer i bilen som vattendroppar på fönsterrutan. Vi får reda på att Valles farsa åkt så kusten är klar och vi blir skjutsade hem till huset. Under bilfärden börjar det byggas upp mer och mer och vi blir jäkligt skrattiga av ingen anledning som påminner om hur man blir på thc.
Jag och Valle går in i hallen sist och ser att Jon tagit fram en kökskniv som han håller i handen och riktar mot oss. Hahah han skojar att han psykosar och blivit galen. Vi alla fattar att det är ett skämt och skrattar som fan och känner oss lättade att man kunde hantera detta skämt och inte fick psykos. Vi hade nämligen pratat innan om att vi borde ta bort knivar osv för att minska risken för olyckor. Nu står vi i köket och jag ser en bukett blommor i en stor vas i mitten med heeelt sinnessjuk visual. Blomman ser ut att pulsera/ andas in och ut. Såg ut som en vacker köttätande alien växt typ. Jag säger till Valle och han ser också att den är heeelt sjuk. För Jon har det inte kickat in ännu alls lika mycket. Nu börjar Jon skådespela någon läskig karaktär som bjuder in oss till shadow realm och vinkar in oss i korridoren till några sovrum. Känns fett lol först men blir sen ganska rädd och vi går därifrån. Vi rör oss vidare till deras stora vardagsrum och nu fortsätter visualsen vara helt galna. Synfältet känns ungefär som när man drar upp sin POV på Max i Minecraft. På golvet finns det en tjock lurvig matta jag lägger mig i och inspekterar. Mattans lugg rör sig och är sjukt stimulerande. Vi känner vår kroppsvikt mycket tydligare exempelvis huvudets tyngd och alla leder och skelett lägger man märke till. Vi går ut till deras uteplats och lägger märke till akustiken från naturen. Det regnar vilket vi hör i en sån extremt hög upplösning. Ljudet är super crisp. Gräsmattan var nyklippt och de jämna ränderna av löst gräs ihop med gräsmattan såg ut som en sjukt snygg designad tjock matta i grön och mörkgrön färg och nu var jag så väck att jag trodde någon seriöst designat gräsmattan sådär. Det kändes som att allting utomhus var blandat med allting inomhus och den tydliga uppdelningen mellan ute och inne man upplever som nykter hade nu suddats ut. Nu säger Mateo att vi har typ 2 timmar kvar tills det peakar och då skrattar jag och Valle som fan för vi inser att det isåfall kommer bli helt galet eftersom det redan varit så intensivt. Vi sitter i möblerna ute ett tag som känns så extremt bekväma även fast vi ser att de är hårda o utan dynor om vi fokuserar, men man bara sjunker/smälter rakt ner/in i dem. Senare sätter jag mig vid dörrkarmen för vill känna värmen från insidan samtidigt som man känner den friska luften och kylan från utsidan. Det är sjukt stimulerande. Nu börjar vi nå peaken och jag tittar på Valle och Jon och når vad jag tror är EGO död för jag känner mig frånkopplad mitt egna jag. Svårt att beskriva men har lixom ingen åsikt eller tanke om mig själv eller vem jag är utan känner mig bara 100% i nuet med synfältet jag har från ögonen. Ungefär i samma stund övergår detta till att jag knappt förstår vad verkligheten är för något/tycker det känns så sjukt random och absurt att just vi finns och är i denna situationen. Förstår knappt heller vilka valle och Jon är och måste fråga om de heter det fast jag vet ju det egentligen men det är som om namnen inte är lika starkt associerade med dem. Jag känner ju igen dem men förstår inte vad vi gör eller vad som händer typ. Jag tänker att det är fett märkligt man föds och dör och har föräldrar och familj osv. Och där i stunden tror jag att jag når någon universell sanning eller insikt (ba king) men nu i efterhand känns det bara som nonsens.
Vi går vidare till ett annat rum med bra ljudsystem. Jag, Valle och Jon sätter oss i soffan och nu har det också kickat mycket för Jon. Jag känner att jag och Valle är chill o lugna men Jon känns rädd och stressad stundtals vilket gör att jag och Valle också blir lite rädda och stressade. Nånstans i bakhuvudet känner man sig lite stressad över att verkligenheten blivit så förvrängd och det känns inte helt säkert att det kommer återgå till det normala typ. Vi växlar lite i detta läge mellan att vara lugna och rädda typ 10 ggr om. Olof och Mateo kopplar in Spotify. De blir som våra trippoperatörer och spelar olika musik som tar oss till olika sinnesstämningar. Alla känslor och musik och visuella intryck blandas i en enda röra och vi kan bokstavligen SE musiken eftersom delarna i hjärnan för synen och hörseln som normalt sett inte skickar signaler mellan varandra nu gör det. Minns inte helt tydligt hur musiken såg ut men har för mig att det var som tjocka streck av färg som svängde och böjde sig på ett sätt som passade med musikens melodi. Alla toner låter helt perfekta och vi funderar om de som gjort musiken gjort det under påverkan av LSD. De spelar en låt med en tjej som viskar och Valle börjar goona
till ljudet/ får orgasm i örat av ljudet vilket jag tycker mest är äckligt o sabbar viben men även lite lol. Vi börjar trippa sönder när vi tittar på skåpet bredvid oss som har speciellt mönster som framkallar läskiga ansikts silhuetter/grova ansiktsdrag. Påminner lite om ansiktet i skriet tavlan men annan min typ. Det gör oss väldigt fascinerade att skåpet som vi vet är ett vanligt skåp kan ge så mycket hallucinationer. Trippen fortsätter med att vi rör oss runt i olika rum i huset och tittar på diverse saker. Vi alla pendlar mellan att vara höga som fan och sen kunna tänka några medvetna nyktra tankar till att sen igen vara helt borta.
Efterhand blir vi sugna på att ta oss ut och vi går ut i skogen som är utanför. Det är en lummig lövskog med höga träd och jättemycket grönska och det regnar samtidigt så det känns som vi är djupt inuti en helt sjuk djungel i Amazonas. Vi säger att vi hade kunnat tänka oss gå i den här djungeln i all evighet. Så småningom tänker vi det är klokt att gå tbx. Jon går in i huset med Olof medan jag o Valle får skjuts i baksätet av Mateo på en slingrig väg ner mot en strand. Vägen känns som den längsta och slingrigaste Serpentinvägen vi upplevt och bilen känns som en fin gammaldags limousin och vi två som två italienska maffiabossar med cigarrer. Vi softar lite nere på stranden o diskuterar den gråa miljön. Det är dimmigt och blåser lite från havet o luktar tång. Vi konstaterar att miljön e lite deppig. Ruset har lugnat sig lite. Vi åker tbx till huset och softar allihopa. Nu är vi ca 7h in i trippen och det börjar lugna sig för alla med känslor o tankar inombords även fast jag frf har förvrängt synfält och visuals. Jag börjar nu bli stressad för min tennisträning jag bokat med min syrra ska börja klockan 8 och klockan är just nu ca 23:00 och är fortfarande extremt bäng. Inser att jag måste hem och Olof skjutsar hem mig ca 01. Bilturen var extremt stimulerande och skön eftersom vägarnas svängar kändes så mjuka och runda och sköna som en super trevlig barnkarusell man bara glider med i. Ligger vaken hela natten fortfarande hög med sprängda pupiller och inser att jag måste skriva till syrran jag inte kan gå på tennisen vilket jag gör ca 06 och skyller på huvudvärk. Lyckas sova ca 2h och 18h efter intag har visualsen släppt helt men sjukt mentalt utmattad och trött i huvudet.
Dagen efter var mina sinnen boostade typ 50% vilket var jobbigt eftersom jag redan var mentalt utmattad. Ex blåst och fåglars skrik var ganska störigt. Dagen efter det igen kände jag mig helt normal igen.
Sammanfattningsvis var trippen en blandning av massa känslor och extremt överväldigande. Främst rolig och fascinerande men också stundtals skrämmande och läskig. Om jag skulle gjort det en andra gång hade jag kört 100mikrog eller mindre och varit noga med att ha dagen efter helt fri. Men helt ärligt tror jag inte det är bra att utsätta hjärnan för en sådan här extremt överväldigande situation många gånger och inte säkert jag testar LSD igen ens men är iallafall väldigt nöjd att jag testade och fick upptäcka denna dimension av verkligheten. Rekommenderar inte om du inte känner dig trygg med ditt eget psyke / inre tankar osv. Det var helt jävla galet.
