Adhd vs autism

Intressant tråd. Här följer lite av mina reflektioner:
Har själv lite lätt autism och mitt specialintresse är musik för hela slanten. Min son har både autism och ADHD och det är en mycket rolig parvel men ibland blir båda sakerna samtidigt för mycket för mig och min fru att hantera måste jag säga.

Sonen kan börja skrika, härja runt och ha allmänt dåligt med tålamod...allt måste ske nu och snabbt annars kan det bli högljutt båda hemma och på gatan.

Du har helt rätt i att det finns så mycket olika variationer mellan människor med autism och ADHD för den delen. Tycker personligen att ADHD-personer gör mig mera disträ och sur, men att autism-människor gör mig oftast lugnare och harmonisk. Överstressade ADHD-människor blir för mycket för mig eftersom jag i grund och botten är en lugn person som har svårt för när människor är "uppe i varv" eller "gallskriker okontrollerat".

Har förutom min egen son även jobbat en hel del med autism-spektrat-människor samt ADHD-dito. Alla människor är olika, det kan jag intyga, och alla har sina olika förutsättningar helt klart.

Du har rätt i att alla med autism är långt ifrån helt lika...precis som alla med Downs Syndrom har sina personligheter och inte heller ser fysiskt lika ut men att vissa drag hos dom med DS går igen kanske.

Får jag fråga vad med din autism du gillar mest samt tvärtom diggar mindre?

Passivitet, filosofera, djup analys, reflektera, tänka innan göra, ja listan kan göras lång på vad man anser vad en oduglig människa är i samhället.

Dessa egenskaper har add/autism-personer.

Anses som svaga Kvinnliga egenskaper.


Adhd är uppskattat i många branscher. Framför allt om du inte konstruerat en sjukdom av det.


Är själv en add/autistisk man, försöker att aldrig nämna det offentligt, men klart det märks på jobb. Valt ett yrke som motverkar passiviteten och försöker anpassa mig så jävla gott det går. Tar lite amfetamin ibland för att vara "normal".

Hitta din egna väg fram

De med ADHD är "bara" stirriga, ofokuserade, annars "normala"
medan autistiska har problem att bedöma sociala signaler och uppfattas därför som konstiga,
UTOM om de har tillräckligt lindrig autism för att kunna se normala ut och lära sig hur de bör uppträda vid interaktioner med andra människor. Sådana pratas inte om eftersom det inte märks att ni har autism. Det är vanligt att autister har extra BRA förmåga, även sådana som är användbara i yrkeslivet, som t ex välorganiserade då det gäller annat än människohantering, OM de lärt sig att hantera det sociala ok. Det finns många sådana är framgångsrika utan att det är känt att de har autism, vilket de inte vill tala om, därför talas det sällan om det. Men det var en dokumentär om lyckade sådana ganska nyligen, som hade lärt sig att dölja sin autism.
Eftersom jag redan i första klass kunde urskilja vilka som hade gått på dagis på att de uppträdde stirrigt som det som numera kallas ADHD, och antalet sedan ökade mycket då procenten dagisbarn ökade, hävdar jag att ADHD INTE är en sjukdom på det sätt autism är, ADHD beror på stress och överstimulering speciellt i småbarnsåldern.
Alltså behöver personer med autism försöka lära sig hantera kroniska sjukdomen,
medan ADHD borde kunna minskas/botas med att träna psyket och nedvarvning. Om det inte är forskat på det, borde det göras...
(För 35 år sedan fixade jag som sportungdomsledare till en pojke, som jag antar hade fått diagnosen ADHD nu, och som samhället hade misslyckats helt med. Han blev koncenterad och började använda sin energi positivt, började sköta skolan och blev även stjärna i en sport som kräver mycket koncentation.)

Problemet här är att det skulle kräva att man hade enäggstvillingar och placera den ena i en lugn miljö och det andra i "fel" miljö.
Jag gissar att det vore oetiskt att medvetet ge det ena barnet sämre chanser även om det säkert finns en hel del dr mengele som gärna skulle vilja.

Faktum är att även autism går att förbättra extremt mycket.

Autism är så vitt vi vet en genetisk ärftlig skada på x-kromosomen som överförs från förälder till barn.
dvs föräldern föddes med samma förutsättningar (nu krånglar kvinnor till det med sina två x).

Det är uppenbart att tex greta såväl som angelina jolie (feldiagnosticerad med bordeline likt många andra flickor före 2000 men har en far med extremst babyface och ett könsförvirrat barn) har fäder med samma autism.

Men fäderna har haft syskon att kopiera.
Fick växa upp i hemmets trygga vrå (och därmed också mer tid att lära sig tex knyta skor).
Gick i en lugn skola där alla förväntades göra samma sak (folk fattar inte vilken kortslutning det innebär för vissa att själv veta vad man förväntas göra).
De hade mödrar som tvingade ut dom att leka med andra barn vare sig de ville eller inte.
I skolan tvingades de lära sig simma oavsett vad de tyckte om vatten.
De tvingades duscha efter gymnastiken.
Och de fick säkert också lust att stanna hemma från skolan men de kunde de bara drömma om.

Jag skulle säga att autisterna är de största förlorarna på vårt moderna liv (vilket syns på skolskjutarna).

Autism har alltid funnits. Men tidigare hamnade man inte inom psykiatrin bara för att man var lite udda.

Du får tänka på att ADHA är en vanligare diagnos.

Njae.
För att göra experiment som duger hos inskränkta* forskare ja,
ELLER så kan man iakta vad som hänt och försöka lista ut vad det beror på, som jag gjort. Det finns ju stort statistiskt underlag...
Så länge ingen kommer på någon bättre förklaring till vad den stora ökningen beror på, gäller min

*Jämför de enormt inskränkta motståndarna till att det finns sann parapsykologi.
De hävdar att det måste både finnas
en teori som förklarar HUR det fungerar
och att exakt SAMMA test upprepas massor av gånger, men då blir ju sinnet uttråkat.
För dem duger INTE!!!
att man visar ATT det fungerar
och att OLIKA tester görs, som som tillsammans visar signifikanta odds för att det inte är slump.
De inskränkta idioterna godkänner inte ens 1 på triljonen för de hävdar att det inte är tillräckligt bevisat "för det kan vara den 1an!
Det är ju p g a dessa ORIMLIGA krav som parapsykologi inte har bevisats enligt dem, fastän det har bevisats...

Då jag höll på med sådant chockade jag i alla fall två, som hävdade att det inte gick, och jag gjorde det då de kontrollerade (Jag sa lättkontrollerade saker som skulle hända i framtiden varav den ene även ordnade hur objektet valdes ut, som jag skulle berätta om.)
Exempel:
/1 : ca 1000 eller mycket högre beroende på hur många matrial, färgnyanser och oregelbundna former man räknar med finns. (Jag sa "läder eller läderimmitation", "mörkbrun" och sa två delbara lager och ritade upp den oregelbundna formen.)
/1 : ? då jag sa vinnarnamnet på en travhäst som jag inte ens visste om den var med. Jag är inte intresserad av trav, men kan ha hört namnet då travresultat sas i pausen på fotbollsmatcher.
/1: 11 upphöjt med 12 eller mer. (Oklart om det hade blivit ännu fler rätt i rad för jag låg sist i TP för jag kom nästan aldrig på plupprutorna, så på skämt först började jag säga åt tärningarna vad de skulle bli. Skratten då de blev rätt i början ändrades till mer och mer förvåning då det blev många. Sedan räknade jag fel, men tärningarna blev rätt vad jag sagt, men det gjorde att jag tappade rätten att fortsätta och sedan blev det inte min tur igen, för han, som ledde, vann.)
Jag är inte insatt i autismbehandling.
De jag sett fungera är egentligen inte behandling av sjukdomen, det är att lindriga fall kan LÄRA sig, genom att fråga hur de ska uppträda i situationer, som de inte begriper som vanligt folk p g a sjukdomen.

Såg även en teori/hävdades att autism beror på att lymfsystemet i huvudet inte dräneras som det behöver och samma källa skrev att problemet kan minskas genom att bidra till rensning genom att "kavla" nedåt i nacken med t ex en brödkavel.

Utöver mobbning och störning av rutiner som orsak till att autistiska inte vill åka till skolan,
kan det även finnas en trevlig orsak = Man är för smart så det är tråkigt...
(Fast autistiska smarta är ofta nishade, är mycket bra på något/några ämnen, men skitdåliga på andra.
T ex en kompis/bekant är bra på matte och schack men skitdålig på allt annat.
Och en klasskompis i grundskolan var mycket bra på djurochnaturdelen av biologi, men helt borta gällande annat. Hans storebror var på ett hem för förståndshandikappade, men jag tyckte storebror var mer normal än klasskompisen som t ex fick för sig att det var en bra ide att öppna dörrar genom att springa med huvudet före in i dörren.)

I skolan är autisterna en stor förlorargrupp men det gäller i viss mån även andra smarta som får en massa tid bortkastad i skolan.*
I arbetslivet kan autister dock ha en FÖRDEL jämfört med genomsnittet om de får användning av sin specialitet och inte behöver ha mer med människor att göra än vad de klarar av.

(( * Jag är inte autistisk, tvärt om är en av mina specialiteter att läsa av människor, och uppfattades inte heller som nörd, eftersom jag var med i sportlag även som ledare - och sedan "nördade" jag i olika ämnen då jag var för mig själv Bortsett från engelskan var tiden i låg och mellanstadiet bortkastad, det lilla jag lärde mig där hade jag lärt mig mycket fortare genom att läsa själv.
Gymnasiet var det däremot bra fart i, det var en mycket smart klass efter att hälften gett upp inom två månader. De SÄMSTA i klassen blev sådant som t ex utvecklingschef i ett börsnoterat företag.
Men på högre utbildningen efter gymnasiet var det liknande skit igen. Jag behövde inte ens läsa böcker och skippade efter en termin för att jag tyckte att de lärde ut för långsamt och i ett ämne hade de inte ens med den bästa metoden som jag kunde redan...
Så jag valde att lära mig saker helt själv istället.))

Tror vi uppfattas om annorlunda. I alla fall har jag gjorts det sedan barnsben. I vuxen ålder maskar jag som fan men dom som verkligen känner mig ser igenom det, men det är okej.

Att vara autist kanske ses som ett "hot" av dom "vanliga". Så har jag i alla fall upplevt mottagandet av den generella världen. Varför jag upplevs som ett hot har jag mina spekulationer om men dom är nog ej korrekta ändå.

Är du dum i huvudet på riktigt ? Så bara för att adhd är vanligare än autism så ska autister räkna med att bli trakasserrad och orättvist behandlande menar du ?

Var fick du det ifrån?

Det stämmer att det är mer stigmatisering gällande autism, det är inte en diagnos folk brukar vilja ha.

Adhd är hippt och ger knark.

Vid autism tror folk att du har IF, inte lika hett som drugs.

En kritik av ADHD. The Great ADHD Myth? is on Channel Four now. Utgångspunkter:

1. De som fått diagnosen har inte en annan sorts hjärna, men döms som "annorlunda" av samhället.
2. Läkare förskriver amfetamin som resten av befolkningen varnas för.
3. Vem tjänar på detta... För tio år sedan var det en relativt okänd diagnos. Idag är det 2,5 miljoner i UK.

https://www.theguardian.com/tv-and-radio/2026/aug/18/the-great-adhd-myth-review-most-controversial-show-of-the-year-channel-4

Det här visar tyvärr den sämre sidan som doktorer kan ha, nämligen att svartvitt driva en tes i högmod istället för att komma med nyanserad kritik.

Det finns massor av belagda upptäcker genom forskning som påvisar genetiska skillnader mellan de som är diagnostiserade med ADHD och de som inte har det – även i hjärnan (prefrontalkortex specifikt). Det räcker bara att gå in på den engelska Wikipedia-sidan för ADHD, så finns källorna där redo att tas an. ADHD är också en av de psykiatriska tillstånd som har högst ärftlighet (70-80%).

Sedan finns det säkert de som egentligen inte beskrivs bäst som att ha ADHD utan är understimulerade av andra anledningar.