Ja, detta kan verka som en totalt rubbad fråga men den kan vara av vikt. Det verkar ju som om barn som håller på "för mycket" med surfplattor, mobiler och TV-spel inte utvecklas helt optimalt.
Det berättas om skolbarn som har problem med inlärning, fokus, bristande intelligens, praktiska saker och annat. Men vad orsakar egentligen dessa problem? Det snackas mycket om att det är det ständiga skiftandet mellan saker och annat, men framförallt toppar och dalar av dopamin. Det må så vara, men jag tror inte det är det huvudsakliga problemet...
Det blir ju ganska uppenbart var en del av problemet ligger, när man ser på barn av idag som inte kan klippa med en sax eller göra kullerbyttor. Det är ju för att de helt enkelt inte har gjort det alls, eller för lite. De kan inte lära sig något de inte gör... Så avsaknaden av vissa aktiviteter är då den troliga "boven" även på den kognitiva sidan.
Och vi kan titta på ett extremt exempel... En stackars flicka som mest växte upp i ett stängt rum, där hon var bunden till eller satt på en stol. Hon hade bara lite interaktion med sin pappa som även behandlade henne dåligt...
Hur blev då denna flicka? Som 13-åring kunde hon inte ens prata och var nästan som utvecklingsstörd. Hon lärde sig senare tala lite och bodde på en institution... Men detta visar den förödande konsekvensen av en uppväxt nästan helt utan normalt umgänge, aktiviteter och stimuli.
Återigen anknyter detta till att vissa nutida saker kanske berövar barn för mycket av normalt umgänge, läsning av böcker, praktisk inlärning och normala lekar, etc. Det är också både en varning och en signal till vuxna, vad de måste se till att deras barn får tillgång till för att kunna utvecklas normalt.
Men om vi utefter vad vi nu fastslagit, tittar på en situation med en pojke som växer upp nästan enbart med tablet och mobil. Det måste ändå vara bättre än situationen med flickan som nämndes ovan, då pojken ändå håller på med vissa aktiviteter och får stimulation. Fast hade pojken kunnat utvecklas till att bli någorlunda normal, om han också får hålla på med en del fysiska aktiviteter? Utöver detta försiggår dock alla hans aktiviteter genom surfplatta och mobil...
Jag kan inte besvara denna fråga men den är kanske värd att ställa, då många barn idag spenderar flera timmar av sin vakna tid med dessa enheter...
Om pojken åtminstone guidas till att göra så "hälsosamma" aktiviteter som möjligt på mobil och tablet. Läsa e-böcker, besöka sajter som ger bra information, spela vissa givande spel, lösa logiska pussel, se uppbyggliga barnprogram och vettiga dokumentärer, lära saker genom nätet, chatta med vettiga människor, ofta delta i samtal i Teams och liknande, tala i mobilen med givande personer.
Hade en uppväxt som denna kunnat resultera i en normalt fungerande tonåring och senare vuxen person? Eller hade pojken blivit lika begränsad och i behov av institutionell vård som flickan som växte upp inlåst i ett rum?
Vad tror ni?
Det berättas om skolbarn som har problem med inlärning, fokus, bristande intelligens, praktiska saker och annat. Men vad orsakar egentligen dessa problem? Det snackas mycket om att det är det ständiga skiftandet mellan saker och annat, men framförallt toppar och dalar av dopamin. Det må så vara, men jag tror inte det är det huvudsakliga problemet...
Det blir ju ganska uppenbart var en del av problemet ligger, när man ser på barn av idag som inte kan klippa med en sax eller göra kullerbyttor. Det är ju för att de helt enkelt inte har gjort det alls, eller för lite. De kan inte lära sig något de inte gör... Så avsaknaden av vissa aktiviteter är då den troliga "boven" även på den kognitiva sidan.
Och vi kan titta på ett extremt exempel... En stackars flicka som mest växte upp i ett stängt rum, där hon var bunden till eller satt på en stol. Hon hade bara lite interaktion med sin pappa som även behandlade henne dåligt...
Hur blev då denna flicka? Som 13-åring kunde hon inte ens prata och var nästan som utvecklingsstörd. Hon lärde sig senare tala lite och bodde på en institution... Men detta visar den förödande konsekvensen av en uppväxt nästan helt utan normalt umgänge, aktiviteter och stimuli.
Återigen anknyter detta till att vissa nutida saker kanske berövar barn för mycket av normalt umgänge, läsning av böcker, praktisk inlärning och normala lekar, etc. Det är också både en varning och en signal till vuxna, vad de måste se till att deras barn får tillgång till för att kunna utvecklas normalt.
Men om vi utefter vad vi nu fastslagit, tittar på en situation med en pojke som växer upp nästan enbart med tablet och mobil. Det måste ändå vara bättre än situationen med flickan som nämndes ovan, då pojken ändå håller på med vissa aktiviteter och får stimulation. Fast hade pojken kunnat utvecklas till att bli någorlunda normal, om han också får hålla på med en del fysiska aktiviteter? Utöver detta försiggår dock alla hans aktiviteter genom surfplatta och mobil...
Jag kan inte besvara denna fråga men den är kanske värd att ställa, då många barn idag spenderar flera timmar av sin vakna tid med dessa enheter...
Om pojken åtminstone guidas till att göra så "hälsosamma" aktiviteter som möjligt på mobil och tablet. Läsa e-böcker, besöka sajter som ger bra information, spela vissa givande spel, lösa logiska pussel, se uppbyggliga barnprogram och vettiga dokumentärer, lära saker genom nätet, chatta med vettiga människor, ofta delta i samtal i Teams och liknande, tala i mobilen med givande personer.
Hade en uppväxt som denna kunnat resultera i en normalt fungerande tonåring och senare vuxen person? Eller hade pojken blivit lika begränsad och i behov av institutionell vård som flickan som växte upp inlåst i ett rum?
Vad tror ni?
Jag tycker detta även om det handlar mestadels om barn ändå hör hemma mer i allmän psykologi. Men skulle det passa bättre i annat forum så flytta. Jag tycker dock att det är en intressant sak att fungera på...