Har haft många jobb och väldigt ofta haft kvinnliga chefer. Dom vill ofta dalta med sina team och folk under sig som att det är barn. Dom vill skapa en "mysig" miljö där det bara är positivt hela tiden och alla måste va glada och positiva. Sen kommer ju verkligheten när projekt riskerat att krasha eller gå åt hvete, folk kommer få sparken och företagen riskerar att kursa. Då kan man inte prata om dessa saker rakt ut som dom är utan man måste hela tiden sugarcoata allt i att det löser sig, det kommer bli bra. Dom tror att det som funkar på dom själva även är bra för alla andra, projecering. Om verkligheten är otäck så räcker det att man pratar om den på ett positivt sätt så känns det bättre. Kännslan är viktigare än verkligheten.
Det är detta som är så sjukt jobbigt: "Det är inte vad du säger som räknas, det är vad du får henne att känna"
Jag har märkt detta i hela mitt liv med kvinnor och det är viktigt för män att lära sig det om man vill kunna kommunicera med kvinnor. Man kan inte prata med kvinnor på ett rakt och ärligt sätt om det sättet får henne att få negativa känslor. Vaddera in saker i ull och leverera på ett fat doftande av vanilj och jordgubb så får du spara verkligheten till människor som kan klara av det.
Jag menar inte extrema sätt att utrycka sig på, utan bara att man tex säger att om vi inte klarar den här leveransen så är det stor chans att vi måste börja säga upp människor. Istället får man utlämna konsekvenserna och försöka prata om hur alla kämpar så bra.
Jag har även hört vid flertal tillfällen hur kvinnor på arbetsplatser pratar om vissa män som "negativa" när jag vet att dom bara utryckt exakt hur verkligheten ser ut.
Det är detta som är så sjukt jobbigt: "Det är inte vad du säger som räknas, det är vad du får henne att känna"
Jag har märkt detta i hela mitt liv med kvinnor och det är viktigt för män att lära sig det om man vill kunna kommunicera med kvinnor. Man kan inte prata med kvinnor på ett rakt och ärligt sätt om det sättet får henne att få negativa känslor. Vaddera in saker i ull och leverera på ett fat doftande av vanilj och jordgubb så får du spara verkligheten till människor som kan klara av det.
Jag menar inte extrema sätt att utrycka sig på, utan bara att man tex säger att om vi inte klarar den här leveransen så är det stor chans att vi måste börja säga upp människor. Istället får man utlämna konsekvenserna och försöka prata om hur alla kämpar så bra.
Jag har även hört vid flertal tillfällen hur kvinnor på arbetsplatser pratar om vissa män som "negativa" när jag vet att dom bara utryckt exakt hur verkligheten ser ut.
