Att glida ifrån vännerna.

Nu orkar jag inte googla exakta siffror men det finns studier som visar på att under en ~7-års period så har du förnyat ~70% av din vänskapskrets.

Det vill säg att de allra flesta byter ut sina vänner med jämna mellanrum, eller att relationerna ändrar form vartefter man växer upp.

De som försvinner är de som har problem att anpassa sig. Om du själv har mognat eller blivit annorlunda så måste också vänskapen bli det. De är inte t.ex. så många ~40-åringar som vill gå ut på en nattklubb och supa järnet till tidig morgon längre och om förhållandet är uppbyggt på att det är det man gör tillsammans så kommer det förstås att rinna ut i sanden.

Inget konstigt alls med det och om det är vänskap som du söker och gamla vänner inte delar samma intressen och livsstil så är det "bara" att söka nya vänner.

Siffrorna ovan stämmer inte in på alla förstås men jag måste säga att åtminstone för mig personligen är det rätt träffsäkert.

Konsten att behålla vänner som man faktiskt vill umgås med är att aktivt jobba med vänskapen så att den inte stagnerar. Om allt man har gemensamt hände för 15, 10 eller (värre) ännu fler år sedan, under helt andra förutsättningar och i en helt annan fas av livet, ja då kommer skämten och umgänget helt naturligt att kännas ganska trött och alkohol blir nästan en förutsättning fö att ha kul. Kvällarna med kompisarna blir snarare en välkänd ritual av upprepningar, som kanske känns trygg i all sin igenkänning - men det är ju inte särskilt stimulerande. Då har jag full förståelse att man hellre tar en soffkväll med sin älskade. Det är i ärlighetens namn ytterst få lumpenhistorier eller gymnasiefyllor som tål tidens tand.

Det många vänskaper missar är att kontinuerligt skapa nya situationer, nya historier och nya minnen som man kan garva åt framöver. Så får historien agera bakgrund och trygghet, men vänskapen utvecklas i olika nya sammanhang och med roliga minnen från både forntid och nutid. Det är jäkligt mycket roligare att hänga med polarna när man har historier från alla, eller åtminstone flera av, vänskapens olika eror.

Så har jag det med mina äldsta vänner, vi hittar på nya saker tillsammans en eller ett par gånger om året. Precis som i ett förhållande så måste en vänskap underhållas och vårdas. Det behöver inte vara några enorma saker, det räcker att man upplever något lite annorlunda eller nytt tillsammans. Gå på hästsport även om man hatar hästar, se en usel film, testa stans sämsta restaurang, försök lifta 10 mil, res till nåt konstigt ställe, testa på en ny sport - något som bryter slentrianen och uppdaterar er bild av varandra. Ni är inte längre exakt samma personer som ni var när ni träffades, så varför uppträda som om ni vore det?

Personligen så tycker jag att det finns få saker som är så deprimerande som att höra folk prata om sina glory days, som ofta ligger ett kvartssekel tillbaka i tiden. Varför verkar dessa människor ha slutat leva och uppleva saker efter gymnasiet? Så jäkla inrutat kan man inte låta livet bli! Livet är ett maraton, inte en spurt, och man ska ha en drös med roliga minnen från alla ens decennier!

Så sätt lite fart på kompisarna, skapa en tradition där en roterande person (eller dela upp er i stridspar) ska hitta på nåt nytt för alla varannan månad. Gör något annat än att kröka och papegoja samma lama skämt varje gång. Ryck upp er, och vårda er vänskap!

Hur hittar du nya vänner i en sen ålder?

På samma sätt som man hittar nya vänner annars? Gemensamma intressen, hobbyn, jobb, via barnen o.s.v.

Om det är så enkelt varför finns det då jättemånga ensamma människor?