Odin, 6, glömdes själv i lekparken

Han lever verkligen inte upp till sitt namn om han fick typ PTSD av att vara ensam i en stadspark i 25 minuter. Hoglangs park ligger mitt i stan; noll mörka skogar, noll farliga djur, strömmande vatten etc. Men, tung bil- och busstrafik finns det utanför häckarna, något en normal 6-åring inte fattar. Nä, det är mammans överreaktion som skapat eventuellt trauma...

Jo men då ska ju inte gossen varit där i icke speciell en innan. Det borde ju då falla på mammans ansvar för hon visste hur annorlunda han är mot andra barn. Att då gråta ut över sitt eget fel, och skylla över ansvar känns ju inte ok.

Han kanske är en sån som behöver just en som är med honom hela tiden. Vilket mamman kanske borde agerat för innan.

Håller med, de skaffar barn som inte klarar sig i dagens samhälle på grund av deras ångest!

Han var ju där med fritids, dvs. Med vuxna som har koll på barnen. Eller tja, ska ha koll på barnen. Men de vuxna gick tillbaka till fritids med övriga barn och märkte inte att Odin 6 år inte var med. Och då lämnades han ensam på en lekplats i 25 minuter, en lekplats som ligger nära havet samt nära en hårt trafikerad väg. På en sådan plats lämnar man inte en 6 åring ensam.

Att bli lämnad ensam och inte hitta tillbaka är traumatiskt för en 6 åring. Han är ju nu orolig ich frågar om alla familjemedlemmar är där de ska.

Nu är mamman hemma med pojken tills de har hittar ett nytt fritids.

"Odin har svårt att uttrycka ord när han upplever starka känslor". Det kan väl hända vem som helst, men han ska då vara speciell?

När jag var 6-7 år var det ett större barn som band fast mig vid ett element i källaren med ett hopprep. Sedan gick hon därifrån och lampan slocknade. Hon fick en åthutning av min pappa, och sedan var det inget mer med det. Då var det andra tider, och ingen tidningsartikel om detta.

Jo men OM mamman redan innan hade koll. Odin var speciell. Så kanske just ordinära fritids inte var rätt för honom. Mer då hennes fel. Att han skulle gått i special eller extra special klass. Inte ränna runt med andra kids som inte är speciella. Dessa på normal fritids kommer ju säkert inte vara utbildade och veta att det gäller andra regler för speciella.

Du kommer ju behöva specialpedagoger. Inte vanliga sådana.

Nja, lämnar man sina barn hos fritidspedagoger, så har fritidspedagogerna ett ansvar för att ha koll på barnen. Låter väldigt tidigt att redan efter en veckas fritids med nya barn gå till en lekplats en bit från skolan/fritids. Detta är helt klart skolan/fritids ansvar.

Jag kan tycka att man jamsar för mycket med barnen idag men lite förvånad att man går till den parken om man har så många barn att hålla uppsyn över, det är en sak om man går dit med sina egna barn. I princip alla linjer för stadsbussarna passerar vid lekplatsen och mig veterligen har inte den lekplatsen stängsel.

De bussarna kör i en normal hastighet men inte så långsamt att de hinner stoppa om en unge springer olägligt ut på vägen framför bussen.

Vid den norra sidan av parken är det en gata ifrån Trossös och kanske Karlskronas mest trafikerade korsning där polisen utgår och där ambulanserna och räddningstjänst passerar för att ta sig till den västra sidan av staden.

Går ungen väster mot hamnen så finns det inga skydd för att dratta i havet. Men det är mycket folk där nu så det hade nog uppmärksammat.

Visst, nu ska ju förskola eller fritids räkna in ungarna och tillse att de får med sig alla men ibland skiter det sig, det kommer givetvis hända igen. Sen överdriver morsan rätt ordentligt om att ungen fortfarande sover oroligt för detta. Jo tjena! Alla ungar har väl varit med om lite läskiga saker ibland.

Jag och en till pojke förvann under en park-utflykt när jag gick på "lekis" början 90. Ett parkfylly noterade och följde med och visade vägen tillbaka till "äpplet" eller vad lekiset nu hette. Fröken tacka. Utskällning av våra päron - på oss - för att vi inte kunde följa regler och vara uppmärksamma.

Saker funkade naturligt på den tiden. Ungar blev inte blev bortförda och rövvåldtagna i enlighet med exotisk kultur lika enkelt, antar jag. Homogent. Tillit. Föräldrar behövde inte främst oroa sig för samhällsutvecklingen utan uppofostra.

För mammans del var det oro över var som kunde ha hänt lilla Odin, både var gäller havet och trafiken... En oro jag verkligen kan förstå!

För Odins del var det hemskt att känna sig lämnad ensam i 25 minuter... Han är ju nu orolig och vill veta att familjen är där de "ska" vara. Detta kan komma att sitta i för Odin.