Tänk om en civilisation 2 miljoner år före oss kan överföra vårt medvetande?

Tänk om det faktiskt finns en civilisation någonstans i universum som ligger ungefär 2 miljoner år före oss teknologiskt.

Inte 2 000 år. Inte 20 000. Utan två miljoner år.

Vi har ingen aning om vad en sådan civilisation skulle kunna göra.

Vi kan idag knappt föreställa oss vad som händer med människan om 1 000 år. Så vad händer om man lägger ytterligare 1 999 000 år av teknologisk utveckling ovanpå det?

Jag började tänka på detta utifrån frågan om medvetandet.

Tänk er exempelvis en framtida teknik där man kan läsa av allt som finns i en människas hjärna. Minnen, erfarenheter, personlighet, kunskap, associationer osv.

Man kan sedan överföra denna information till en dator eller annan bärare och skapa en kopia av personen.

Men då kommer det stora problemet:

Är det verkligen personen?

Eller är det bara informationen om personen?

Om jag kopieras perfekt och kopian vaknar upp och säger ”jag är jag”, medan originalet fortfarande sitter kvar någonstans, har då mitt medvetande flyttats?

Eller har man bara skapat en ny individ som har exakt samma minnen som jag?

Och om man kan göra tusen kopior?

Då har man plötsligt tusen personer som alla minns samma liv och alla anser sig vara originalet.

Det är här jag tycker att den verkliga frågan börjar.

Medvetandet är den hårda nöten.

Att överföra information kanske inte är det stora problemet. Det stora problemet är om den subjektiva upplevelsen faktiskt kan överföras.

Men tänk om en civilisation två miljoner år före oss redan har löst detta?

De behöver inte använda någon primitiv ”hjälm” som vi själva kanske skulle kunna föreställa oss. Som vi använde då, för att ladda ner vår hjärna. Den typen av teknik kanske de använde för över en miljoner år sedan.

Nu har de något helt annat.

De har kanske kommit fram till hur man faktiskt kan överföra den subjektiva kontinuiteten.

Och sedan upptäcker de plötsligt jorden.

Vad händer då?

De kanske kan överföra människor till sina egna kroppar eller syntetiska kroppar på sin planet.

Och då uppstår något ännu märkligare:

Man fortsätter leva på jorden.

Samtidigt finns man också på deras planet.

Alltså inte en kopia som bara innehåller mina minnen, utan en faktisk fortsättning av mitt medvetande.

Jag finns på två platser.

På jorden fortsätter jag mitt vanliga liv.

På deras planet vaknar en annan version av mig i en kropp som är anpassad till deras atmosfär, syre, gravitation och andra förhållanden som vi kanske inte ens känner till.

Och den personen minns jorden.

Den minns sitt liv.

Den minns att den satte sig ner en dag och sedan vaknade någon helt annanstans.

Den lever vidare.

Inte i 80 år.

Inte i 200 år.

Kanske i 675 000 år.

Då blir frågan om identitet helt absurd.

Efter 100 000 år har de två versionerna naturligtvis levt helt olika liv.

Men båda har samma ursprung.

Båda kan säga:

”Jag är jag.”

Och kanske har båda rätt.

Det är egentligen det som fascinerar mig.

Vi utgår hela tiden från jorden.

Vi antar att liv betyder ungefär det som livet betyder här.

Att en individ har en kropp.

Att medvetandet finns i hjärnan.

Att en planet har en viss typ av befolkning.

Att döden inträffar vid en viss tidpunkt.

Att civilisationer behöver ungefär samma saker som vår civilisation.

Men tänk om universum innehåller saker som ligger helt utanför våra kategorier?

Och tänk om en civilisation som ligger 2 miljoner år före oss redan har löst några av de problem som vi fortfarande inte ens vet hur vi ska formulera?

Framför allt:

Kan medvetandet kopieras?

Kan det flyttas?

Kan det förgrenas?

Kan samma människa existera på två platser samtidigt?

Och om svaret är ja:

Vilken av dem är då originalet?

Eller är frågan om originalet helt enkelt felställd?

Det är den delen jag tycker är mest intressant.

För kanske är universum mycket märkligare än våra begrepp om ”jag”, ”liv” och ”död”.

Och kanske är det just medvetandet som är den verkliga teknologiska gränsen.

Inte att bygga en dator.

Inte att resa snabbare.

Utan att förstå vad det överhuvudtaget innebär att vara någon.

Den civilisationen har funnits här på jorden. Det finns inga civilisationer eller ens liv någon annanstans i universum. Jorden är den enda levande gruskorn i universum.

Fast det är ju inte ett påstående om att civilisationen finns. Det är ett tankeexperiment. Frågan är vad som händer med begreppet ”jag” om tekniken hypotetiskt skulle göra det möjligt att överföra ett medvetande.

Medvetandet hos varje individ finns nånstans ute i universum och en osynlig”tråd” kopplar in sig på individen. En del kallar det ”silvertråden”

Intressant tankeexperiment. Jag tror att den svåraste frågan inte är om hjärnans information kan överföras, utan om den subjektiva upplevelsen kan överföras.

Om en perfekt kopia vaknar med alla mina minnen är den då jag, eller bara en ny individ som upplever sig vara jag? Och om originalet samtidigt fortsätter leva blir frågan ännu svårare. Då handlar det egentligen om vad medvetande och personlig identitet överhuvudtaget består av.

Intressant tanke. Men då uppstår nästan en ännu svårare fråga: vad är det som gör att just mitt medvetande kopplas till just min kropp? Och om ”silvertråden” kan brytas eller kopieras - skulle medvetandet då kunna flyttas eller existera på flera platser samtidigt ?

"Om jag kopieras perfekt och kopian vaknar upp och säger ”jag är jag”, medan originalet fortfarande sitter kvar någonstans, har då mitt medvetande flyttats?"

Då försöker en dubbelgångare ta din plats. Det blir en konspiration - vem skulle vinna på att konkurrera ut dig?


"Vilken av dem är då originalet?"

Den som blev kopierad är originellare (anser jag).

SciFi-hypoteser är roliga. Om vi hade 150 000 IQ istället för 150... kunde vi kanske skapa en BigBang som för 15 miljarder år sen i ett laboratorium - och skapa ett nytt universum att hoppa in i. Antag, att någon för 15 miljarder år sen gjorde detta - och vi är deras skapelser...

Grattis, du har just upptäck vad Gud är för nåt =)


Ditt medvetande, eller DU dvs, kan befinna dig på olika platser samtidigt eftersom medvetandet är så kallat ”non-local” (finns numera vetenskaplig forskning som visat detta). Precis detta ser vi när det kommer till reinkarnation. Du skulle kunna träffa en annan människa eller varelse som är du själv i en annan inkarnation (i ett annat liv).


Du har svårt att föreställa dig hur detta kan funka och svårt att greppa ”vem som är originalet”, pga det som du själv formulerat så väl här ovan: att det ligger utanför våra förutsättningar här på jorden att kunna föreställa sig det (för tillfället ska tilläggas).

Den inkarnation du lever i just nu, är den senaste mest utvecklade versionen av dig. Så möter du en dubbelgångare, som jag nämnde förut, så är det du själv i ett tidigare liv. För varje inkarnation du gör så utvecklas, eller evolveras, ditt medvetande.

För övrigt så tror jag faktiskt att det kan vara möjligt att du varit med om så kallad channeling från "ovan", omedvetet via din fantasi, eftersom sakerna som du skriver om är väldigt specifik information. Kul!

Jag tänker att problemet blir ännu mer intressant om kopian inte försöker ”ta din plats”, utan faktiskt upplever sig vara du. Då handlar det kanske mindre om konkurrens och mer om personlig identitet. Att originalet är ”originellare” löser inte heller frågan om subjektiv kontinuitet – båda har samma förflutna fram till kopieringsögonblicket, men därefter uppstår två separata medvetandeströmmar.

Och tanken på att vårt universum skulle kunna vara resultatet av en avancerad civilisation är fascinerande. Men då flyttar man egentligen bara frågan ett steg: vem skapade den civilisationens universum?

Nej, det är en kopia. Men det är inte det stora problemet, utan snarare hur du hade tänkt dig att överföringen skulle gå till.

En människas person är en manifestation av det exakta fysiska tilståndet hos 10^14 synaptiska kopplingar mellan 86 miljarder neuroner, som alla har en bestämd fysisk koordinat. För att fullständigt beskriva denna modell på molekylnivå krävs 10^14 TB av data och 10^43 flops i beräkningskraft för att hantera problemet under rimlig tid.

Än svårare är då att under kort tid 3d-skriva denna konfiguration i något kompakt material av hjärnvävnad, så att alla de 10^14 synaptiska kopplingarna fixeras i de 86 miljarder neuronerna, tillsammans med övriga kopplingar mot organismen (ögon, nerver med mera).

Man kan alltså inte bara överföra någon luddig form av "information" till en redan existerande struktur; personen är strukturen.

Två miljoner år hit eller dit, problemet förefaller vara olösligt.

Universum är inte skapat.

Då uppstår en ännu märkligare möjlighet: tänk om jag inte är ett medvetande som råkar finnas i den här kroppen, utan ett medvetande som just nu upplever världen genom den här kroppen. I så fall kanske kopiering, reinkarnation och ”förflyttning” egentligen är fel begrepp. Det kanske aldrig har funnits något att flytta.