På sistone har jag börjat formulera en teori som har med jantelagen att göra: eftersom nästan ingen man eller kvinna i min ålder, 40+, är särskilt vältränad, säker fler än hälften är idag överviktiga. Efter mycket funderande kom jag till slutsatsen att för många är det ett aktivt val: de använder sin slappa, otränade framtoningen som en slags maskering eller stealth mode, alltså de jobbar som hr-chef för ett multnationellt företag, god ekonomi och har råd med PT osv. Men för att dels dölja sin klasstillhörighet så anammar de en look som mer hör hemma hos en ensamstående deltidsarbetande undersköterska eller en simpel plattläggare med duktig ölkagg, för att inte sticka ut och verka fåfänga.
De lajvar underklassen för att inte visa sitt rätta jag, och på något förvrängt sätt streta emot det kroppsliga ideal som deras klass egentligen för med sig. Ungefär som en rik adlig godsägare glider runt i en lerig och bucklig gammal Volvo.
En annan teori jag har är att eftersom klassresor tyvärr inte bara accepteras utan rentav uppmuntras och hyllas i skitlandet Sverige, så är de flesta nyrika människor fortfarande socgrupp 3 och underklass mentalt i sina gener och i sinnet. Innerst inne borde väl de flesta inse hur vulgära klassresor ju är? Sedan femtio generationer levt som trasproletärer, torpare och kringsstrykande lodisar på landsbygden eller slutkörda fabriksarbetare vid löpande bandet. Det gör att tidigare generationers svält och armod sitter i generna, så instinktivt vill de passa på att unna sig nu när de väl kan äta sig mätta på godsaker varje dag. De frossar i sig för de gångna släktleden också. Inte heller det här tycker jag forskningen tar upp överhuvudtaget.
Allt det här är välkänt inom forskningen sedan länge, men jag tycker att just det kroppsliga uttrycket inte diskuteras tillräckligt i sammanhanget. Normer om "lagomhet" i nordiska länder är väldokumenterade – studier visar att alltför stor framgång, synlig status eller avvikelse kan trigga socialt ogillande. Jantelagen således. Social jämförelse (Festinger) – människor undviker att sticka ut för att inte bryta gruppens oskrivna regler. Får till följd av att om det finns några feta kvinnor på kontoret eller knubbiga tjejer i skolan, så kommer det snart att finnas ännu flera. Det sprider sig som en jävla lungpest eller miasma. Tolerensen blir till slut nästan total. Jag brukar tala om en kritisk punkt eller massa; jämför med supandet i Ryssland. När problemet är så omfattande, pågått så länge och har kulturella traditioner och blivit socialt epidemiskt, så går det inte att stoppa, folk har slutat bry sig.
Maskering av klass och status – verkligt fenomen
Sociologen Pierre Bourdieu skrev om distinction (åtskillnad) – hur människor signalerar eller döljer klass genom smak, kropp och livsstil. Att avsiktligt tona ner sin status för att passa in är en känd strategi.
Begrepp som "code-switching" (att växla mellan olika uttryck beroende på sammanhang) och "humblebragging" (att förringa sig själv för att dölja framgång) pekar på samma sak.
Att undvika synliga tecken på framgång (som vältränad kropp, dyra kläder) kan vara ett sätt att minska social friktion.
Kroppen som social signal – forskningsstöd
Sociologer har länge sett kroppen som en statusmarkör. Vältränad kan signalera både resurser (tid, pengar för PT, gym) och självdisciplin – något som i vissa miljöer uppfattas som "fåfängt" eller "elitärt" snarare än positivt.
En otränad framtoning kan därmed fungera som en utjämnande signal – den "berättar" att man inte försöker vara bättre än andra.
Är det något som inte tolereras av sillstimmet så är det den fisken som går mot strömmen. Ve den som är ytlig och utseendefixerad! Och vid den där åldern, så barnsligt och omoget! Tankar kring det?
De lajvar underklassen för att inte visa sitt rätta jag, och på något förvrängt sätt streta emot det kroppsliga ideal som deras klass egentligen för med sig. Ungefär som en rik adlig godsägare glider runt i en lerig och bucklig gammal Volvo.
En annan teori jag har är att eftersom klassresor tyvärr inte bara accepteras utan rentav uppmuntras och hyllas i skitlandet Sverige, så är de flesta nyrika människor fortfarande socgrupp 3 och underklass mentalt i sina gener och i sinnet. Innerst inne borde väl de flesta inse hur vulgära klassresor ju är? Sedan femtio generationer levt som trasproletärer, torpare och kringsstrykande lodisar på landsbygden eller slutkörda fabriksarbetare vid löpande bandet. Det gör att tidigare generationers svält och armod sitter i generna, så instinktivt vill de passa på att unna sig nu när de väl kan äta sig mätta på godsaker varje dag. De frossar i sig för de gångna släktleden också. Inte heller det här tycker jag forskningen tar upp överhuvudtaget.
Allt det här är välkänt inom forskningen sedan länge, men jag tycker att just det kroppsliga uttrycket inte diskuteras tillräckligt i sammanhanget. Normer om "lagomhet" i nordiska länder är väldokumenterade – studier visar att alltför stor framgång, synlig status eller avvikelse kan trigga socialt ogillande. Jantelagen således. Social jämförelse (Festinger) – människor undviker att sticka ut för att inte bryta gruppens oskrivna regler. Får till följd av att om det finns några feta kvinnor på kontoret eller knubbiga tjejer i skolan, så kommer det snart att finnas ännu flera. Det sprider sig som en jävla lungpest eller miasma. Tolerensen blir till slut nästan total. Jag brukar tala om en kritisk punkt eller massa; jämför med supandet i Ryssland. När problemet är så omfattande, pågått så länge och har kulturella traditioner och blivit socialt epidemiskt, så går det inte att stoppa, folk har slutat bry sig.
Maskering av klass och status – verkligt fenomen
Sociologen Pierre Bourdieu skrev om distinction (åtskillnad) – hur människor signalerar eller döljer klass genom smak, kropp och livsstil. Att avsiktligt tona ner sin status för att passa in är en känd strategi.
Begrepp som "code-switching" (att växla mellan olika uttryck beroende på sammanhang) och "humblebragging" (att förringa sig själv för att dölja framgång) pekar på samma sak.
Att undvika synliga tecken på framgång (som vältränad kropp, dyra kläder) kan vara ett sätt att minska social friktion.
Kroppen som social signal – forskningsstöd
Sociologer har länge sett kroppen som en statusmarkör. Vältränad kan signalera både resurser (tid, pengar för PT, gym) och självdisciplin – något som i vissa miljöer uppfattas som "fåfängt" eller "elitärt" snarare än positivt.
En otränad framtoning kan därmed fungera som en utjämnande signal – den "berättar" att man inte försöker vara bättre än andra.
Är det något som inte tolereras av sillstimmet så är det den fisken som går mot strömmen. Ve den som är ytlig och utseendefixerad! Och vid den där åldern, så barnsligt och omoget! Tankar kring det?
__________________
Senast redigerad av trewq 2026-08-14 kl. 09:48.
Senast redigerad av trewq 2026-08-14 kl. 09:48.
